Bildbyrån.

Här kommer lite mer snickesnack med Strömberg. Det gjordes ett par dagar innan premiären men jag tycker fortfarande det är aktuellt och intressant.

Så, Strömberg, hur gick det till när du skrev på för Leksand?
– Det var i den vevan efter att vi mött AIK i isstadion med Södertälje då vi blev klara för elitserien. Det var efter den matchen jag fick frågan och då gick det ganska snabbt. Självklart finns det alltid fog för att fundera och oavsett vilken klubb det gäller måste man tänka med hjärnan och när man tagit över klubben måste man tänka både med hjärnan och hjärtat. Jag kände att Leksand kanske är ett av de mest spännande jobben man kan ha som tränare.

Vad var din uppfattning om Leksand innan du tog över?
– Det där vill jag egentligen inte prata om. Jag har respekt för det jobb som gjorts innan i Leksand likt jag har respekt för det jobb alla tränare gör i alla klubbar. Jag vet att man jobbar hårt i alla stugor. Som motståndare har vi försökt strimla sönder Leksand i molekyler. Och jag tycker att jag har haft jäkligt bra koll på Leksand.

Om du skulle beskriva din hockeyfilosofi – det vill säga så som Leksand ska spela i år – hur skulle det låta?
– I grund och botten handlar det om att anfalla med jävligt mycket folk men inte fler än man försvarar sig mer. Att man sitter ihop som en enhet och i grunden ha fart fart fart. Försvara sig med fart och anfalla med fart.

– Man har en mycket bra grund med en bra kultur att bygga utifrån. Leksand har alltid haft bra fart och det är en sak vi vill bibehålla. Sedan finns det saker man vill förändra.

Till exempel?
– Ptja, jobba mer som enhet både offensivt och defensivt. Det handlar om ”påkopplingar” åt bägge håll. Och i anfallszon med puck måste man kunna ”frysa pucken” högt uppe och vårda situationerna lite bättre.
– Men det är alltid en färskvara. Detaljer, helhet, detaljer, helhet. Ingenting är enkelt och ingenting är gratis. Man får inte ge bort något.

Vi surrar sedan om lite ditten och datten innan jag tar upp lite frågor jag personligen grunnat på inför säsongen. Därav spretigheten.

Hur delaktig är du i värvningar?
– Jag har ingen beslutsfattning. Men det är en ständig diskussion. Marknaden är väldigt mobil så det gäller att hålla koll. Jag tycker själv att jag har bra koll på marknaden, det måste man ha. Sen hur mycket andra har koll vet jag inte.

Karlberg, Green, Doell har försvunnit. Typiska centertyper och…
– Är de typiska centrar? Enligt vem? Dig?

Ja, jo, Karlberg och Green ser jag väl definitivt som centrar.
– Mm, ja okej.

Och de enda två naturliga centrarna ni har nu är Johansson och Hägga. Hur ser du på det?
–  Så ser inte jag det. Carlsson spelar otroligt bra centerspel. Bra tvåvägsspel och han är väldigt tongivande. Marcus är klippt och skuren för centerrollen, jag tycker det är bästa platsen för honom. Sen har vi fler centeralternativ, Nordström kan göra det och göra det bra. Janolhs har gjort det mellan Pelle och Peter. Så där ser jag inga problem.

Power play:et då. Karlberg har styrt Leksands numerära överlägen i flera år och gjort det med bravur. Blir det annorlunda pp-spel i år?
– Det kan bli annorlunda. Jag är en av de som stått i kön och hyllat honom. Jag hävdar att han är en av de fem bästa i Sverige när det gäller den grenen. Men nu valde han och sluta, och det är inte så mycket att gråta över. Vi jobbar med det vi har istället.

Jean-Luc Grand-Pierre måste jag ovilligt erkänna att jag inte har helkoll på. Jag visste att han lirat i NHL men inte mycket mer. Vad har du att säga om honom?
– Otroligt explosiv, ruggigt snabb, bra förstapass och en otroligt tuff spelare: Tuff men ärlig och så vitt jag vet är det inte förbjudet att tackla i hockey – än. Och just det är han väldigt bra på, det kan jag säga. Sen har han också något annat som är viktigt för att få komma till Leksand, han är en riktigt bra lagspelare som står upp för laget.

Han hade sämst +/- statistik i tyska ligan i fjol. Låter kanske inte toppen i mångas öron även om det var ett risigt gäng han lirade med.
– Det var ett riktigt dålig lag. Sen skiter jag i hur folk reagerar på det. Jag är ansvarig och står för att jag vill ha honom i laget.

Jocke Eriksson och Timo Leinonen. Två bra målvakter, men utan elitserierutin. Har det någon betydelse om det drar ihop sig till kvalserien?
– Nej, ingen alls. Det hade inte Jhonas Enroth när jag tog upp Södertälje heller.

Ponera att Leksand rycker lite i toppen. Kan det hända att man låter juniorerna spela med de äldre spelarna för att lära sig saker eller spelar man alltid med de som passar bäst tillsammans?
– Lika barn leker oftast bäst. Men inte om man inte kan ställa krav på varandra. Det är grundläggande när man håller på med saker. Se på Prestberg och Nordström. De är  två killar som både kan umgås och sen kan ställa väldigt höga krav på varandra. Det är inte för att vara dum eller för att säga att man är dålig. Men man måste kunna säga att ”det här gör vi bra, och det här kan vi göra bättre”.

Det pratas mycket om Peter Nordströms extrema vinnarmentalitet och det är det första jag slogs av när jag pratade med honom. Det känns som en typ av människa som Leksand saknat tidigare.
– Det finns inte så många i Sverige som har den extrema mentaliteten. Han är en väldigt stor vinnare, och sakerna han säger är inte bara något han säger ute det är så han är i sitt sätt att vara. Det är definitivt ingen ego kille utan han hjälper sina lagkamrater.  Sen om de heter Dick Axelsson eller Pelle Prestberg spelar ingen roll, han finns alltid till hands.