Det är inte ofta jag läser supportrars, eller för den delen andra journalisters, synpunkter om Leksand och känner att ”där har han/hon tamejfan slagit huvudet på spiken”. Men det här var nästan så bra att jag slår kullerbyttor.
Leksandsbloggen says: att det blir en sån här i kanten va:
För övrigt jäkligt mäktigt att heta Stiv. Precis som Red Wings-legendaren. Stiv Ajsermän.
Foto: Bildbyrån
Janne Huokko.
Den enda back Leksand haft som regelbundet har kunnat göra mål från blå de senaste tio åren.
Och definitivt den enda back jag vet som gjort fyra mål i samma match två gånger. Till och med i samma period en gång va?
Två bra minnen:
* Leksand möter Växjö borta för ett par år sedan. Jag tror det var under Siklenka-Mikkola-säsongen. Janne kommer in från utvisningsbåset och får pucken helt ren från mittzon. Vid offensiv blå börjar han bli orolig för att någon betydligt kvickare Växjö-spelare ska komma ifatt honom, så vad gör han? Jo, han drar på ett slagskott – i krysset. Keepern hann inte ens reagera.
* Jag intervjuer Janne inför comebacksäsongen i Leksand. Jag undrar om inte drömmen om NHL finns kvar, han tvekar lite med svaret och säger att ”det vore väl kul men…” varpå jag fyller i ”…du kanske inte riktigt har åldern på din sida.” Janne kollar lite fundersamt på mig, spricker upp i ett leende och säger: ”Kanske inte, och du lär ju inte bli bjuden på poolparty i sommar.” Touché!
Det spelar ingen roll att du sagt att det är slut Janne, jag kommer fortfarande hoppas på att Strömberg puttar in dig på isen när det blir dags för power play-spel i kvalserien.
Hur firar man sitt första mål i Leksands a-lag undrar ni? Om man heter Henrik Andersén gör man såhär.
Samtliga bilder S24.
Foto: Jessica Ström
Jeppe, om jag kunde sätta ord på hur bra jag tycker du är så skulle jag göra det. Och det kan jag ju, and it goes like this:
Kära Jesper,
Första gången jag såg dig live var en svinkall novemberdag, närmare bestämt den 22/11-04, i Mälarhöjdens ishall. Du var med i J20-laget som mötte Djurgården, ni vann med 8-3 (efter tre mål i tom kasse) och du gjorde två mål. Du var utlånad ett par matcher från a-laget som den säsongen, efter en knacklig inledning, tog klivet tillbaka till elitserien. Du spelade med namn som Tomas Sinisalo, Michael Englund och Tobias Kisum. I det sammanhanget var du dominant, med giftiga avslut, bra puckbehandling och en fint spelsinne. Senare den säsongen spelade du återigen med de stora grabbarna. Och inte nog med det, du fick spela tillsammans Mikael Karlberg och Michael Ryder. Du slet, skapade utrymme och blev tillslut åsidosatt till förmån för Magnus Hedlund. Men som alltid kämpade du vidare. Du var den som med ditt 2-1-mål vände på steken i den klassiska 6-2-segern mot Nyköping, som gjorde så att Leksand säkrade avancemang. Glädjen du visade upp vid det målet, Jeppe, den får mig att rysa varje gång jag ser det. Under en säsong där lockouten gjorde att vi fick se tjecker på slovaker på kanadensare och norrmän och Gud vet vad, då fanns du där, som hjärtat som pumpade ut kärleken till Leksand till hela laget.
Vi har pratas vid flera gånger. Jag glömmer aldrig när jag för första gången bevakade Leksand för min dåvarande arbetsgivare Eurosport, det var också första gången jag pratade med dig annat än över telefon. Tidigare hade jag skrivit en hel del för Superstars.nu och även gjort en längre praktik för Sportbladet. Jag presenterade mig med namn och vilka jag jobbade för, förvånat tittade du upp och frågade ”Men, jobbar inte du för Sportbladet?”. Den ödmjukheten från en elitidrottsman har jag aldrig stött på varken förr eller senare. Det säger så mycket om hur du är. Varje gång, även om det bara är ett fåtal, vi pratat sedan dess har du tagit dig all tid i världen att analysera, diskutera och även fråga vad jag – som knappt kan stå på ett par skridskor – tycker om det som sker på, och vid sidan av, isen. Du har aldrig slängt ur dig massa floskler eller sagt saker för att skapa rubriker eller – för den delen – att undvika att skapa rubriker.
Efter förlusten hemma mot Mora för några veckor sedan så blev du intervjuad av Jihde i Viasat Sport direkt efter matchen. Besvikelsen, ilskan och revanschlusten bara lyste i dina ögon. Och när du fick frågan om varför ni förlorade svarade du: ”Ja, det är så svårt att säga men… ja, fan alltså, men vi kämpar inte tillräckligt hårt helt enkelt. Så enkelt är det”. Inte ett ord om ”vi skapar mycket men pucken vill inte in” eller ”det är små marginaler”. Istället var det sanningen, hur ont det än gjorde att erkänna det. Så befriande ärligt.
Sedan triumfen under lockout-säsongen har det passerat oräkneliga tjecker, slovaker, kanadensare och norrmän med mera, men du har alltid funnits kvar. Du har fortsatt förse laget med din kärlek för Leksand, det har inte hjälpt för det har varit för många av de som spelat för Leksand som inte har brytt sig. Men jag vill att du ska veta att du inte gjort det förgäves. För utan dig Jesper, utan dig hade inte alla supportrarna orkat stå (eller sitta) där på läktaren år efter år, misslyckande efter misslyckande. Även om din kärlek inte alltid nådde ut till dina lagkamrater har den alltid varit tydlig för oss. Och det är viktigt att det finns någon att relatera till i laget man lägger ner sin tid, sitt engagemang och sina pengar på. Någon som älskar laget lika mycket som vi på läktaren gör. Du är den ”någon” i Leksand.
Nu, och det var fan inte en dag för tidigt, har det kommit upp fler spelare med hjärtat på rätt ställe. Spelare som bryr sig, spelare som avlastar dig i arbetet att pumpa ut stoltheten, glädjen och ansvaret du känner för att spela i Leksand. Nu har du äntligen kunnat lägga mer energi på att utveckla dina färdigheter som hockeyspelare. Och som du gjort det. Du, som knappt kunnat skjuta skott över isnivå tidigare, sprätter nu upp puckar i nättaket på löpande band. Du, som inte direkt är urtypen för en playmaker, styr nu spelet i numerärt överläge bättre än någon annan i laget. Du, vars klubblad pucken hoppat över i de allra mest oförståeliga lägen tidigare, kan nu göra dribblingar som får Linus Klasen att bli avundsjuk. Och det bästa med allt detta Jesper, det är att du inte gör detta för att det är talang du alltid haft som du bara inte fått tillfälle att plocka fram förut. Du är ingen sniper, du är ingen Mikael Karlberg och du har inte lika bra teknik som Linus Klasen. Anledningen att du gör detta är att du fått ansvaret nu. Att du har blivit tvungen att kliva fram. Att du inte längre är killen som ska brunka på i en checking line. Nu är din uppgift för lagets bästa att producera. Och du gör alltid, alltid , allting för lagets bästa.
Nu spelar du, för första gången i din karriär, på samma dominanta sätt i a-laget som du i november för fem år sedan gjorde i Mälarhöjdens ishall. Du är så värd det. Det finns ingen annan spelare jag önskar den framgång i karriären som jag önskar dig. Oavsett om den sker i Leksand eller någon annanstans.
Om det är möjligt att älska en ishockeyspelare bara för hans sätt att spela spelet på, då älskar jag dig, Jesper Ollas.
”Snabbt jobbat att man kan slåss i en match 11 november och få sin dom om avstängning eller inte redan den 16:e.”
Eller så är Jensa så rolig att klockorna stannar:
Foto: Jessica Ström. ”Hej, Good Luc Carlsson!”
Timo Leinonen, 1: Mängder av lätta returer och ett genomgående flaxigt spel. Dundertabbe på 1-4-målet oavsett hur konstigt pucken studsade.
OEL, 2: Lite klent och slarvigt emellanåt. Pucken studsade väldigt mycket för honom vid mottagningar.
Stefan Lassen, 3: Stora steg framåt, trygg med pucken och väldigt allround.
Jean-Luc Grand-Pierre, 2: Börjar komma in i det mer och mer. Fortfarande lite vårdslös men bättre avvägningar nu. Bra speed.
Thomas Rhodin, 3: Spelat upp sig rejält. Stabila uppspel, lugn och trygg. Bra i närkampsspelet.
Kenny Källström, 2: En bit ifrån formen innan skadan. Plus för målet.
Marcus Weinstock, 2: Det var ju inte så tokigt det där. Skönt med en puckskicklig back till. Och vilken strut sen..
Johan Hägglund, 1: Under isen. Försökte men allt gick fel.
Jesper Ollas, 4: Kung.
Peter Nordström, 1: Jag må ha höga krav. Men fan alltså, här är det något som inte stämmer. Är han skadad och spelar bara för sina 17 lax?
Tomas Kollar, 1: Har tappat, inte samma drag som det brukar vara här. Måste bli giftigare framför mål.
Pelle Prestberg, 3: Likt ”Totto” har han börjat ta mer ansvar nu. Skaplig dragning i mittzon innan 2-0.
Marcus Persson, 2: Bra förarbete till 3-0. Annars tämligen osynlig.
David Åslin, 2: Gick inte riktigt att känna igen. Österberg tog honom hårt och Åslin kom inte riktigt loss.
Patrik Carlsson, 3: Se vad lite självförtroende kan göra. Magisk vid 4-0-målet.
Eric Johansson, 2: Skapar en del men för tama avslut. Måste gå rakare på mål med mer tyngd.
Martin Karlsson, 2: River, sliter och gör det med speed. Gillar det här.
Henrik Andersén, 3: Dra mig baklänges. Vilken kreativitet, vilka finter, vilket ös!
Martin Janolhs, 2: Gör det fortsatt helt okej men han var bättre i början av säsongen.
Totalt: 2,15 av 5,00
Kommentar:
Noterat:
* Leif Strömberg är underbar när han intervjuas. Fantastiskt. Undrar om det är möjligt att ha en större kontrast på tränares mediautstrålning jämfört med Leksand förra året och Leksand i år. Mycket bra.
* Fredrik Carlsson skulle ge igen efter Hägglunds tjuvnyp på Johansson. Och så hamnade han hos JLGP helt plötsligt. Sicken nit.
* Konstellationerna börjar sitta. Det är väl bara förstakedjan som inte riktigt klickar än. Men om vi får in någon bra lirare där så kan Åslin gå tillbaka ner och ta Janolhs/Karlssons plats så får de lira med J20. Kan bli bra.
* Långa stunder mycket mycket mycket mycket bra spel. Första 25 minuterna var fantastiska. Fast så jävla överlägsna som Strömberg försökte få det till var vi förstås inte.
* Hur kan man med flit köra över motståndarens målvakt och bara straffas med en tvåa? I pp:t efter körde AIK-backen in i Kollar så Kollars klubba åkte upp i ansiktet på aikaren och då får han också en tvåa. Är det lika illa båda två alltså? Och om JLGP hade spöat på Bergström för tilltaget hade AIK fått power play. Vilket är helt kaos. Gör om, gör som i NHL.
+ Ollas straff
+ Heino-Lindbergs fejs efter plocken på Prestberg
+ Juniorkedjan
- Att Bergström inte får mer än två minuter för att högst medvetet köra över Timo, sinnes
- Gynges straff?
- 27.00->30.02
Foto: Bildbyrån. Pajen, på tiden det begav sig.
Leksandsbloggen möter the man, the myth, the pie i Kinnarps Arenas katakomber efter att han suttit på bänken under Tre Kronors 4-3-vinst mot Tjeckien i Karjala cupi.
Efter att han växlat några ord med Linköpingstränaren Slava Lener (som kilat ner till omklädningsrummet för att hälsa på sin förre detta stjärncenter) får sig Leksandsbloggen en pratstund.
Såhär löd samtalet, bokstav för bokstav.
Följer du Leksand något där bortifrån?
– Jag har full koll och jag har sen jag lämnade försökt se så mycket jag kunnat. Jag har varit runt och kollat på matcher lite överallt. I år har jag sett två stycken över datorn.
Och dina intryck av årets lag?
– Det är lätt att tycka och tänka härifrån. Men tidigare har det gått så bra i allsvenskan och sen tagit tvärstopp i kvalet. Nu är det tungt och de får slita för det, det tror jag kan bli positivt i längden. Spelare som ”Totto”, ”Norda” och Pelle kommer bara bli bättre och bättre. Sen är det många juniorer som får vara med om många olika matchsituationer nu och slita i både med och motgång. Det är nyttigt.
Tror du de grejar det i år?
– Det är alldeles för tidigt att säga men jag tror det kommer bli bättre och vara med i slutet när det drar ihop sig. Det ska bli kul att följa allt.
Hur går tankarna om vilken klubb du väljer när du flyttar hem?
– Det finns inga, men det är inte alls omöjligt att det blir Leksand. De tankarna kommer när det närmar sig. Men en sak kan jag säga och det är att så länge jag spelar på den här nivån och är med i Tre Kronor så är det inte aktuellt med spel i allsvenskan, absolut inte..Då är man inte med i landslaget längre om man inte heter Kenny Jönsson eller Marcus Ragnarsson.
Vissa spelare, till exempel Thomas Rhodin tackade ju nej till spel i andra lag i samma serie på grund av att han inte ville möta Färjestad. Kan du tänka dig att gå till något annat elitserielag om Leksand ligger i elitserien när du ska vända hemåt?
– Det är LHC eller Leksand det blir, det är de två klubbarna jag har hjärta för. Allt handlar om hur det ser ut när beslutet ska tas. Det ska ju finnas några intresseförfrågningar också.
Tror du vi får se dig i Leksand innan karriären är över?
– Mycket svårt att säga, men det är inte omöjligt.
Om det står mellan LHC och Leksand får du begära rejält med pröjs. Linköping börjar ju få ont om cash och Ejendal har nog inga problem att slanta upp för dig ska du se.
– Haha, det är ingen pengafråga när det väl blir till att bestämma sig.
Den mycket sympatiske Pajen vill dock tillägga en sak innan intervjun är slut.
– Du, han målvakten, Eriksson?
Ja, Jocke.
– Ja, honom är jag imponerad av. Det ska bli mycket intressant att se hur bra han kan bli.
För att få reda på hur Pajen har det i Ryssland läser ni resten av intervjun här!
Jag ber om ursäkt för att det har gått en vecka utan uppdateringar, trots Daladerby osv. Födelsedagsfirande, allsvensk guld- och bottenstrid, Foppa-feber i Jönköping och diverse har gjort att min dyrbara tid schwooschat i väg. Som plåster på såren kommer snart en Niklas ”Pajen” Persson-intervju. All exclusive, of course.
Leksandsbloggen fyller 23 i dag. Hipp hipp!