Fredrik Vestberg stod för en elegant målpass till 1-1 i går och var på det stora hela Almtunas kanske bäste spelare. Jag tänker inte säga ett ord om att ”släkten är värst”. Sådant konstateras tillräckligt ofta ändå. Däremot är läget aldrig fel att sura över borttappade spelare.

Vestberg leder ju lagets interna poängliga i år. Det är inte direkt första gången man ser en ex-leksing och frusterars över att han har ett ”ex” före sig.

I förra omgången gjorde Sundsvalls Niklas Bröms sin plikt som ur-leksing och gjorde det matchavgörande målet mot Mora. När jag under förra säsongen bodde i just Sundsvall och såg laget på plats vid ett par tillfällen var Bröms varje gång bäst på plan. Honom vill jag se i ett framtida LIF i Elitserien.

Och på tal om Sundsvall flyttade även Elias Granath dit när han efter sex A-lagssäsonger i Leksand skrev på för Timrå. På 84 eliteseriematcher i blåvitt gjorde han 0+0 poäng. På 36 matcher för Timrå har han redan hunnit producera 4+4.

Sedan finns det ju spelare som sårar en på en ännu högre nivå. Världens bäste Niklas Persson rankades häromsistens som Linköpings åttonde störste spelare under 00-talet. Näst efter en elitserieåterkomst för LIF är nog en Pajen-comeback det som skulle göra mig alldra gladast. Daniel Widing blev under en period Brynäs galjonsfigur. Johan Backlund Timrås. Robert Nilsson spelade VM 2008. Jonas Nordquist vann VM 2006. Andreas Karlsson tog hem hela Elitseriens poängliga 2006. Samtliga de tre sistnämnda har spelat i NHL. Johan Hedberg och Mattias Ritola också.

Då och då kan jag känna det vore kul om de spelade i Leksand nu.