I South Park skyller man allt på kanadickerna. Vi i Leksand är inte alltid så mycket bättre.

Tidigare i veckan listade jag sparkade spelare. Endast fyra av tolv var svenskar och då lämnade ändå Robert Nilsson klubben frivilligt och platsade knappt på listan.

Och det här med att ge utländska spelare skulden är överhuvudtaget inget ovanligt. Varje gång Leksand har misslyckats i ett kval får något fenomen eller några personer agera syndabockar. Och ibland är det enskilda nationaliteter som får sina fiskar varma på ett sätt som för tankarna till baltutlämningen.

När man åkte ur våren 2004 publicerades det på supporterforum Vellinge-doftande inlägg i stil med ”Aldrig mer några tjecker och slovaker!”.

Många gånger dras de som faktiskt har levererat ner i smutsen av sina sämre presterande landsmän. Leksands förlorade mot Rögle i andra omgången av Kvalserien 2006. Efter matchen skrev en krönikör hos Falu-Kuriren om hur han ”hellre såg att Petter Ullman får spela än en spelare som Jan Nemecek som bara åker runt och väntar på att få gå till sin nya klubb”. Jag såg inte någon av de två första matcherna, men till saken hör att Curt Lundmark efter den inledande vinsten mot Skellefteå beskrev Nemecek som ”ett slagskepp”. Jag har svårt att se hur han då skulle kunna ha visat upp så mycket dålig motivation. Och det ska tilläggas att det dröjde en bra bit in på sommaren innan Nemecek ens hade hittat en ny klubb.

Våren 2007 talade Håkan Åman om att ”den finländska satsningen” inte hade fallit så väl ut. Sedan fick Niko Mikkola, som med ett kamikazeuppoffrande spel inte tvekade att dyka in med huvudet före i närkamperna och snittade en poäng per match och kom fyra i den interna målligan, veta att man helst ville att han skulle hitta en ny klubb.

Jag undrar vilka som om (jag säger om) Leksand misslyckas i vår får bära hundhuvudet. Värmlännningarna?