Foto: Bildbyrån. Eric Johansson var ende leksing som misslyckades med att missa.

Malmö-Leksand 4-1 (1-0, 2-1, 1-0)

Leksands mål: 3-1 Eric Johansson (Tony Virta, Kimmo Lotvonen).

***

Denna match var en återgång till mycket som har varit fel i Leksand genom åren.

1) Genom alla tider har det skrikits på Leksands läktare om att man ”inte ska göra det så jävla snyggt hela ti’n”. Mot Malmö var det fullt befogat. Många gånger blev det en eller flera passningar för mycket. Det var till och med fallet vid målet, men då kom Eric Johansson så nära målet att han inte klarade av att missa.
2) Under Tomas Kempe-säsongerna hade man svårt att hålla upp sitt spel när det vankades toppmöte. Med Leif Strömberg har det sett bättre ut. Men i denna match fick man inte ordning på anfallsspelet på hela matchen.
3) I uppbyggnadsfasen försökte varje leksing att spela hockey på egen hand. I avslutningsfasen ville alla passa. Och i varje skede tog spelarna för lång tid på sig att bestämma vad man skulle göra av pucken. Alla dessa faktorer var problem i inledningen av denna säsongen. Mot Malmö var det flera nya anfallsformationer och det kan vara en stor anledning till att det såg ut så. Även då i början hade man fullt upp med att spela ihop sig och lära känna varandra.

***

Det lilla positiva:

1) Joacim Eriksson skulle ha tagit 3-0. Det var en märklig situation eftersom han agerade som att han var skymd trots att det var vidöppet. Men i övrigt bjöd han på ett par svettiga räddningar och höll kvar Leksand i matchen i första perioden.
2) Oliver Ekman-Larsson agerade med pondus och visade vilja.
3) Patrik Carlsson levererade ett par vackra passningar.
4) Tony Virta var ojämn och brände ett par chanser, men var, som ofta, också en av dem som var med och vaskade fram chanser.

***

Det ska, lätt motvilligt, erkännas att Malmö gjorde en väldigt bra hemmamatch, denna match skulle ha blivit svår även om Leksand hade spelat bra.

***

Jag har otroligt svårt att se tanken med att använda Stefan Lassen i power play.