
Foto: Bildbyrån. Oscar Steen får symbolisera ungefär hur skojigt det var 2005/06.
För några dagar sedan listade jag de roligaste LIF-säsongerna som jag har upplevt. Dags för de tråkigaste och jobbigaste nu. Och de tre gångerna man åkte ur Elitserien sticker ju naturligtvis ut så mycket att det bara känns löjligt att ens försöka ta med några andra säsonger på listan.
Så.
3. 2000/01
Det kan låta märkligt att denna traumatiska säsong då hela ens världsbild vändes på ända bara hamnar på tredje plats. Men jag har åtminstone några positiva minnen från det här året. Uppryckningen när Christer Abris tog över som tränare. Tore Vikingstads centerspel. Robert Burakovskys straffkavalkad i kvalet mot Linköping. Vändningen hemma mot Södertälje. Niklas Perssons kvitteringsmål i samma match.
Allt annat vill jag bara lägga bakom mig.
2. 2003/04
Första gången man åkte ur var Leksand en förening och ett lag på ordentlig nedgång. Hur smärtsam den degraderingen än var gav den i alla fall en chans till en nystart som gav först elitserieavancemang och sedan slutspelsplats och en positiv buzz kring föreningen. Man var ett populärt lag med en publik vars intresse väcktes på nytt.
Allt det slängdes bort tre säsonger senare.
Man gick ut hårt inför säsongen och värvade spelare som Fredrik Svensson, Tommy Westlund och Johan Witehall. Men någon gång kring när man trodde sig kunna ersätta Greg Brown med Per Lundell insåg jag att det kunde bli en tung säsong.
1. 2005/06
Efter fyra kvalserier på fem år var jag trött på att man ständigt kom sent in i silly season-racet. Lagen som var klara för nästa års elitserie i februari kunde börja locka spelare betydligt tidigare. Därför hade jag en enda inställning inför säsongen: Skit samma om det blir slutspel, men det får inte bli kval igen. Om jag fick som jag ville? Skulle inte tro det.
Man inledde med en poäng på de första elva matcherna and then took it from there. Säsongen hade en djupt dyster lyster från premiär till avslutning.
Jag är inte stark nog att gräva mig ner i den här jävla säsongen igen. Men jag ska ge tre exempel på att den inte var speciellt lyckad.
1) Lagets bäste spelare Kimmo Lotvonen kunde bara spela tolv seriematcher.
2) Någon fick för sig att det vore en god idé att ta in Curt Lundmark som tränare.
3) Patrik Hucko spelade i laget.
Kommentera inlägget