Leksandsbloggen

Foto: Jessica Ström.

Leksand-Rögle 3-4 (1-3, 1-1, 1-0)

Leksands mål: 1-1 Daniel Hermansson (Thomas Rhodin, Pelle Prestberg), 2-3 Tony Virta (Pelle Prestberg, Tomas Kollar), 3-4 Jussi Pesonen (Pelle Prestberg, Oliver Ekman-Larsson).

***

Det finns förluster som tar längre tid att bearbeta än andra.

Jag gick in i den här matchen med lite samma känsla som inför matchen mot Södertälje. Nervöst, men med känslan av att ha mycket att vinna. Att en förlust skulle vara tung, men inte nödvändigtvis avgörande.

Jag lämnade den här matchen med en stor del av mitt hopp bortblåst.

Det sköljde nog över mig under andra perioden. En röst som sade: ”Herregud, TRODDE du verkligen på det här? Att det här kvalet skulle kunna gå vägen? Rögle har spelat två säsonger i rad i Elitserien. Leksand har spelat fyra år i Allsvenskan. Snälla någon, det finns en ANLEDNING till det.” Ungefär så. Det kom när de stoppade Leksands adrenalinrusch efter en stark periodinledning och 2-3-reducering lika lätt som Baloo daskar undan en vilt framstormande Mowgli genom att göra 2-4 direkt efter. Och sedan växte det under resten av perioden i takt med att Rögle retfullt enkelt stoppade det ena uppspelsförsöket efter det andra.

***

Det var framförallt två saker som Rögle gjorde som imponerade på mig och som verkligen fick dem att se ut som ett elitserielag. Dels, som sagt, hur de spelade av andra perioden och dels deras förmåga att få in massvis med folk framför mål vid sina anfall. Det gav både 1-2 och 1-3 och viss mån även 2-4.

***

Ett tag i första perioden började jag annars att tro på något stort. Leksand angav tonen och fick Rögle att se rädda, ängsliga och frustrerade ut. Ängelholmarna slog puck efter puck till icing, drog på sig två solklara utvisningar i samma spelsekvens och tappade omgående sitt 0-1 till 1-1. Då var det något på gång.

Sedan gjorde Kimmo Lotvonen som han har gjort alldeles för många gånger denna säsong. Han fumlade till det, missade pucken och tog spelaren i stället och interferenceutvisningen var solklar. Och i power play-spelet lyckades Rögle få in, vad det verkade, halva Dalarna och halva Skåne framför mål för att bygga en kompakt vägg i vägen för Joacim Eriksson och så stod det 1-2.

***

Ja, jag var arg på domarna ett par gånger. Ja, jag var arg på flera spelarmisstag. Och nej, jag orkar inte tänka på det mer nu. Dels för att det är trist nog som det är. Och dels för att ingen av dem, trots allt, gjorde det med flit.

***

Om jag innerst inne tror att Leksand kommer att slå Rögle borta? Nej, det gör jag inte. Om jag innerst inne tror att Leksand spelar i Elitserien nästa säsong? Nej, det gör jag inte. Om det spelar någon som helst roll att jag känner så? Nej, tack och lov, inte det minsta.

***

Det försöker jag ändå att bära med mig:

1) Leksands inledning.
2) Det faktum att Leksand trots Rögles styrka och sitt eget slarv och sina egna missar ändå var så extremt nära att plocka med sig poäng. Naturligtvis ett tecken på att man inte var fullt så chanslösa som i alla fall jag ett tag kände.
3) Att Rögle inte har spelat så här bra tidigare i kvalet. Därmed finns det ingen som helst garant att de ska göra det igen.
4) Rögle har tidigare under säsongen haft svårt att bygga vidare på starka matcher.
5) Rögle har under hela säsongen haft förtvivlat svårt att dra nytta av att spela på hemmaplan.

***

Snälla Leksand, ta chansen nu. Gör säsongens bästa match på fredag. Ta de poäng ni borde ha tagit mot Södertälje och kunde ha tagit hemma mot Rögle.

Ni har periodvis i kvalet visat vad ni kan. Gör det igen. I sextio minuter. Ge oss tillbaka drömmen. Ge oss chansen att vara stolta. Ge oss ett mirakel. Ge oss tre poäng.

Ni kan. Jag lovar.

***

Tabell:

1. Södertälje  5  5 0 0 0  19-10  15
2. Rögle  5  2 2 0 1  15-11  10
3. AIK  5  2 0 1 2  16-15  7
4. Leksand  5  2 0 0 3  13-13  6
5. Almtuna  5  1 1 1 2  11-14  6
6. Växjö  5  0 0 1 4  14-25  1

Följ oss på Facebook!

Och våga inte vägra order.

OCH! Vi är er evigt tacksamma om ni share:ar bloggen med alla era vänner/bekanta/obekanta som kan tänkas ha intresse av att följa Leksand. Tack på förhand!

Som vanligt efter förluster plockade flera spelare fram de positiva bitarna, det vill säga det som ändå funkade. Och visst, det var saker i spelet som såg bra ut mot Rögle, men det kan man ju hitta i de flesta matcher (borträknat merparten av matcherna i de senaste årens kvalserier). Därför – som alltid – befriande att prata med Jeppe Ollas. Ärligheten personifierad.

Varför funkade det inte?
– Ja, svårt att svara på alltså. Vi gör väl egentligen ingen bra match sett över 60 minuter. Vi slarvar i egen zon och agerar inte tillräckligt rejält, får inte ut puckarna när det behövs. Offensivt får vi inte till något riktigt tryck i anfallszon. Vi gör ingen hundraprocentig insats tycker jag.

Hur mycket bättre är Rögle än de allsvenska lagen i kvalserien?
– Nae, jag tycker väl inte att dom känns speciellt märkvärdiga. Jag tycker att vi gör en inte godkänd insats. Stundtals är det ok men vi är inte helt hundra då de gör sina mål.

Kan det inte vara så att ni gör de misstagen mot AIK och Växjö också men att elitserielagen är vassare när chanserna dyker upp?
– Så kan det vara lite. Så var det väl i Södertälje också men sett över hela matchen var vi bättre då. Men då de fick chanserna så är de vassare.

Det blir många anfall där ni fastnar nere i sarghörnen och bara spelar runt bakom mål istället för att komma in framför.
– Vi kanske inte gick tillräckligt hårt på mål i dag, och man lär ju spela ett sånt uppoffrande spel om det ska bli nåt. Det var det vi tumma lite på i dag, att vi inte ville sticka in näsan när det hettade till. Det måste man göra annars får man inga gratismål.

Torskar ni mot Rögle är det sj…
– Vad har vi upp till Rögle nu?

Fyra. Sju vid torsk på fredag. Och sju poäng med fyra matcher kvar känns väl tufft kanske?
– Då är det ju fortfarande 12 kvar att spela om så…

Undertecknad och Jeppe börjar skratta samtidigt.

Jo, det är det ju definitivt, men du förstår ju vart jag vill komma.
– Klart vi vill ha poäng mot Rögle men den här serien är helt sjuk. Det är inte kört förrän det är kört. Så är det bara. Men klart vi vill vinna där nere, och det känns som att vi ska kunna göra det.

Ja, visst känns det lite så?

Skratt igen.

– Jamen, spelar vi som mot SSK och två perioder mot AIK så har vi goda chanser där nere. Det känns som vi alla har lite till att ge.

Då säger vi så. Glad påsk på dig.
– Det gör vi. Tack desamma!

Man vill se på sig själv som en rationell människa. En klart tänkande person som inte stressar upp sig i onödan. En självklar individ som kan dela upp stora saker i små bitar. En sån där som aldrig skriker, gråter eller skrattar vid opassande tillfällen utan står kallt beräknande vid sidan av.

Tyvärr stämmer det inte. Jag är en känslomänniska av perversa mått och reptilhjärnan har bankat sönder varenda eftertänksam idé som någonsin tagit en form.

Jag vill tro att Växjö är avsågat, att AIK handlar om allt annat än ishockey, att elden är släckt i Almtuna och när vi ändå är inne på det – leksingar, om några – vet hur det brukar sluta om man sparkar tränare i en kvalserie och att det borde räcka för att säga hej då till skåningarna också.

Denna teori ger Leksand en elitserieplats.

Men den håller ungefär lika bra som att gå nykter på Lucky House en fredag. Näst intill varenda resultat är jämnt och inget lag går att räkna ut. Jag ser Växjö borta som svåraste bortamatchen, AIK har alltid varit en vagel i ögat, Rögle verkar närmast oberörda av turbulensen inom föreningen och att Almtuna skulle vara slutkört är ren skrock (antagligen det bäst tränade hockeylaget i Sverige).

Kontentan av detta? Att jag är alltför känslomässigt störd för att överhuvudtaget kunna skriva under kvalserietider. Och, möjligtvis, en uppmaning till er alla att inte läsa vad ”experter” skriver om utgången. Nils Montan-Lunds beräkningar och uträkningar är slöseri med tid. Vaggas inte in i några falska förhoppningar. I kvalserien ges inga luckor för rationalitet och absolut aldrig några svar, så det som återstår är att hålla tummarna, skrika, be till Gud, gråta, skratta, dräpa en örn, springa en mil, you name it.

Släpp analyserna, det som är skrivet är skrivet och livet är livet,  ikväll gästar Rögle Ejendals Arena och vem fan vet vari det här ska sluta?

Idioterna har segrat. Nu är det bara att fortsätta ta sig in i båset och spöa på motståndarnas tränare. 25 000 kronor skramlar ni ju ihop till om alla lägger en guldpeng var.

Vad händer om ett av de kommande motståndarlagen vägrar att spela i Hovet på grund av att säkerheten – uppenbarligen – inte kan garanteras? Vinner AIK på W.O. då? Helt sjukt.

Seriöst: Vad är det för jävla lallare som sitter och beslutar om de där straffen egentligen?

Dags för sista matchen innan ett miniuppehåll på fyra dagar. Leksand har chansen att gå upp på elitserieplats. Man har haft vissa problem med magsjuka i laget, men alla utom Petter Ullman och Peter Nordström är ändå i full träning. Rögle saknar skadade trion Peter Högardh, Andrée Brendheden och Tommy Enström.

Leksandsif.se pratar med Roger Hansson och L-G Jansson

Roglebk.se med Björn Hellkvist

Superstars laddar med Jens Nielsen

Svenska Fans Leksand

Svenska Fans Rögle

DT om magsjukan som gäckar truppen

Senaste nytt från Daniel Rooths Rögle-blogg på  hd.se

HD pratar med Ted Brithén

Om ni tycker att det är konstigt att fokus ligger på killen närmast kameran så kan jag upplysa er om att det är precis det som var tanken med bilden. Foto: Tobias Ohrzén

Tomas Kollar assisterade till kvitteringen i går och förärades därför ett snack med Leksandsbloggens utsände i Ejendals arena efter matchen.
– Åh, det är inte varje dag man får äran att prata med du å du store journalist, säger den ödmjuke kämpen med nummer ventotto.

Matchsammanfattning, tack.
– De har spelövertag och vinner skotten klart i första. Sen i andra och tredje tar vi över spelet och äger matchen. Vi är värda att vinna.

Hur viktig var den här segern?
– Mycket viktig! Framför allt var den väldigt skön. Det var skönt att vi kunde visa moral och styrka och att vi kan vända en sånhär match.

Bra insats rakt igenom mot Tälje och ändå inledde ni den här matchen så svagt. Nerver?
– Så kan det vara ibland. Det var kanske lite spänt i gruppen, jag vet inte. Det är från match till match men vi visar tålamod och smartness som jobbar tillbaka. Det är bra att vi ändå reder ut det de perioderna vi spelar dåligt.

Ganska viktigt att ha en keeper av Jockes kaliber under de perioderna.
– Det betyder fruktansvärt mycket. Jocke är sjukt grym. Riktigt, riktigt bra.

Målet då, det är inte första gången du gör sådär till Pelle i år.
– Virta ska skjuta men får inte träff på den och jag får den på bladet. Pelle brukar vara på bortre så jag chansade. Vi har gjort det några gånger och det har ju funkat bra hittills.

Power play funkar inte lika bra som tidigare. Förklaring?
– Vi pratar om det varje dag och även om det inte är lika bra som i allsvenskan tycker jag ändå vi har bra statistik. Vi möter ju mestadels bättre motstånd nu också.

Box play funkar fenomenalt. Förklaring?
– Vi har pratat väldigt mycket om boxen och det känns som vi hittat rätt nu. Det är väldigt viktiga detaljer att dessa bitar funkar.

Du och Pelle hade det ju lite kämpigt i slutet av allsvenskan men nu verkar det klicka lite bättre.
– Pelle och jag har höjt oss lite, helt klart. Det kanske är lite så att man går ner sig omedvetet när man är klar för kvalserien. Det har varit en lång säsong och vi har i princip inte haft något ledigt utan hållit på och malt hela tiden. De två veckor vi fick innan kvalserien betydde mycket. Man får komma upp igen mentalt och även fysiskt. Det ger resultat nu, jag känner mig piggare i kroppen.

Det gäller att släppa varje match efter slutsignalen och börja tänka på nästa direkt säger Strömberg. Även vid vinst?
– Ja. Man får absolut inte sitta och räkna plus och minus hit och dit. Det gäller att hålla huvudet kallt, vara ödmjuk och jobba hårt hela vägen. Allting kan hända. Det är inte klart förrän det är klart och inte kört förrän det är kört.

Det kommer att bli jämt det här du.
– Det kommer att bli kul.

Foto: Jessica Ström. Kung Kollar var återigen en av LIF:s bästa.

Leksand-AIK 2-1 (0-0, 2-1, 0-0)

Leksands mål: 1-1 Pelle Prestberg (Tomas Kollar, Tony Virta), 2-1 Jesper Ollas.

***

Känner ni? Den oförblommerade lyckan? Så här glad har jag inte varit över ett hockeyresultat sedan 2008 när Leksand slog Mora med 2-0.

***

Det såg länge ut som förra matchen mot Södertälje. Fast med AIK i rollen som Leksand. De hade totalt övertag i första perioden men gick ändå till pausvila med oavgjort. Sedan tog Leksand över helt i andra perioden. Problemet var att AIK ändå tog ledningen. Då dog Leksands spel ut, det blev lätt panikartat och lagdelarna gled isär. Jag satt och ville ha time out, trots att jag visste att Leif Strömberg förbrukat den i första perioden. I stället blev man räddade av ett power play, kom in i matchen och gjorde 1-1. Sedan gick resten på räls.

***

I första perioden märktes det att pressen på Leksand var större nu än mot SSK. Allt det som klaffade då misslyckades den här gången. Varje passning kändes besvärlig.

***

Leksand hade tre riktigt stora matchvinnare.

1) Joacim Eriksson har varit väldigt bra hela serien.
2) Tomas Kollar stod för en delikat framspelning till 1-1 och det kändes som att han var överallt. Han ordnade även ett flertal utvisningar. Kanske föll han lätt, men jag kan ärligt säga att det skiter jag i.
3) Det matchvinnande målet stod Jesper Ollas för. Han stod även för en lysande brytning i box play i tredje perioden. Se och lär, Tony Virta. Det går att ta bort spelare som får pucken framför tom bur.

***

Två spelare fortsatte i sin oväntade kvalform. Stefan Lassen har varit chockerande bra i match efter match. Markus Persson har banne mig inte misslyckats med något i detta kval. I Mariestad förra säsongen producerade han mycket poäng och det har han inte gjort nu. Men vill man ha honom som en krigare är han lysande.

***

Pelle Prestberg tog oss in i matchen med sitt 1-1-mål. Trots en hel del kritik har han gjort poäng i varje match hittills i Kvalserien.

***

Däremot står Thomas Rhodin fortfarande på 0+0. Hur man än vrider och vänder på det är det förbannat undermåligt. Och han har en förbannat irriterande förmåga att hamna i svåra lägen genom att avvakta för länge i situationer i egen zon när han ligger närmast pucken och man tror att han har koll.

***

Nu väntar dubbelmöte mot Rögle. Min prognoser visar att Leksand behöver ta lika många poäng i de matcherna som ängelholmarna gör.

***

Tabell:

1. Södertälje  4  4 0 0 0  12-6  12
2. Rögle  4  1 2 0 1  11-8  7
3. Leksand  4  2 0 0 2  10-9  6
4. Almtuna  4  1 1 1 1  10-10  6
5. AIK  4  1 0 1 2  12-14  4
6. Växjö  4  0 0 1 3  10-18  1

Foto: Jessica Ström

Känns lite konstigt att skriva någon mindre positivt eftersom att jag endast känner positiva saker just nu, men försök att se det som en uppmuntrande knuff i ryggen för att bli ännu bättre. Patric Skoglund (som vi alla vet är Leksing) har en stor poäng i sin blogg.

”Jag har besökt de flesta arenorna i Sverige. Men jag vet inte någon som emellanåt kan vara så tyst som Ejendals arena. Inte ens i Gränbyhallen hör man upp på pressläktaren om vad det snackas om på isen. Det gör man emellanåt i spelaravbrotten i Leksand. Att det beror på att det inte är någon stämningshöjande musik i avblåsningarna är naturligtvis förklaringen. När hemmaklacken inte sjunger sina långa utdragna melodier (utan tryck) så händer ingenting. Kanske låter löjligt – men eftersom stämningen i arenan är en stark bidragande orsak till hur hemmalaget uppträder – så kan en sådan liten petitess spela stor roll. Gränbyhallen var ett härligt exempel på hur musiken fick igång hemmapubliken.”

Inte för att jag tror att Emil Nilsén läser detta – och än mindre bryr sig om vad Skoglund och jag tycker – men en funderare för alla er i klacken är på sin plats. Vi borde kunna skapa ännu större tryck med mindre avancerade sånger och sådant som är enklare att få med sittplats på. Jag menar inte att vi ska ta bort de längre sångerna, men som i en sådan här match i kvalserien gäller det bara att skapa så stort ös och tryck som möjligt. Det är betydligt svårare att få det trycket i en modern arena som Ejendals mot vad det var i gamla isladan. Därför krävs det att vi får med sittplats för att det ska bli ordentligt drag.

Sen måste alla i publiken bli bättre på att föra oväsen under box play-spel, bua åt såväl rätt- som feldömda domslut och göra det till ett helvete för både motståndare och domare. Vi är för snälla. Jämför med Modo, Rögle och Stockholmslagen. Det är ett helvete att lira på deras hemmaplaner eftersom att de hela tiden sätter press på domaren.

Det behöver inte vara så korrekt, snällt och gulligt hela tiden. Det enda som räknas är att Leksands IF vinner.

Dags för årets viktigaste match. Give ‘em hell.

Leksandsif.se med Christer Olsson

AIK.se med Roger Melin

Superstars pratar också med Melin

Svenska Fans Leksand

Svenska Fans AIK

DD pratar med Jens Bergenström

…och med polisen

Sportbladet om säkerhetsarbetet

Hockeykanalen med Peter Mellqvist