Foto: Jessica Ström.

I stort sett hela idrottsvärlden satt igår kväll och hämtade andan efter att ha bevittnat trollkonster signerade en ung bollkonstnär från Rosario.

Resten jublade med ett tjugonioårigt krigarhjärta från Borlänge.

Han byggde vidare på sin insats från söndagen och var helt fantastisk. Sedan comebacken i början av året har många förklaringar getts till det sparsamma matchandet, och jag har inga svar, men utgår från att en liten bit av allt är sant och intalar mig själv att inget spelar någon roll längre. Tänk vad lite flyt kan göra. Ett bra byte, max två, kan få en spelare hitta tillbaks. För Bergakungen är tillbaka, det är min totala övertygelse.

***

En som inte har flyt för tillfället är Kimmo Lotvonen. Mitt vilda engagemang under tredje perioden kan ha fördunklat min syn men blev han inte bänkad? Om så är fallet, är det i mina ögon en taktisk hjälteinsats. Inget lag klarar av hur många utvisningar som helst, speciellt inte sådana som är en konsekvens av orörlighet, felplaceringar och slöhet.

***

Förra gången jag skrev så spydde jag på mediavärldens tabellanalyserande och kappvändande. Jag vill inte falla för trycket, så jag säger om, OM, Leksand klarar det här så hoppas jag att Åman säljer filmrättigheterna dyrt. Det sammansvetsade hjärta och envishet som laget visat upp de tre senaste omgångarna skulle bli en sagolik Oscarsvinnare byggd på klassisk Karate Kid-dramaturgi.