Vad skriver man?

Det vore så enkelt att hacka på den ena efter den andra, ifrågasätta coachning, citera nån Ulf Lundell-text om att vänta på att vreden ska ebba ut, slänga ut köksmöblemanget genom fönstret och sälja sin hockeyutrustning.

Men jag känner mig bara som ett frågetecken.

Jag har fått förmånen att skriva på den här bloggen, inför alla dessa läsare, och på en bra dag till och med fått komplimanger för att jag lyckas ”klä tankar i ord”. Nu går det inte. Det är stumt. Slut.

Det finns bara en sak att göra: Surfa runt hela natten, bland jämtleksingar, hockeykanaler och wikegårdare till någon kan ge mig ett svar på hur ett lag som har krigat till sig tre supersegrar i rad kan åka ned till Växjö och förlora med 5-2. Eller rota runt i varenda idrottspsykologiskt lexikon på biblioteket till något kan berätta hur ett lag som inte har något att spela för kan slå ett annat trots att det har lyst av självförtroende och kampvilja. Eller gå ned till köket, hälla upp vatten i ett glas och bedöma om det är halvfullt eller halvtomt.