Foto: Bildbyrån.

Joacim Eriksson till Expressen: –Jag bestämde mig nyligen att det inte blir Leksand. Jag ville inte spela i allsvenskan ett år till. Det är inget fel på Leksand utan när elitseriechansen nu dök upp vill jag gärna ta den.

Oliver Ekman-Larsson till Aftonbladet: –Jag vill tacka Leksand för tiden som varit. Men det är dags att ta nästa steg i karriären.

Nej, vissa dagar är det inte jätteroligt att hålla på Leksand. Två av de spelare som de senaste åren har gjort mig allra mest stolt över att vara leksing försvinner. Två spelare som LIF hade kunnat bygga ett slutspelslag runt om man hade gått upp.

Nu återstår bara att tacka. Det har varit en ynnest att få följa två av landets största talanger på så nära håll. Speciellt har de visat alla, både övriga unga spelare och alla oss andra, att juniorer verkligen kan vara att räkna med även när det verkligen bränner till och inte bara ”bra för att vara så ung”.

Tar Victor Rask över den facklan och springer vidare med den nu?

Nu återstår bara att, som brukligt är vid tråkiga men nödvändiga avsked, citera Springsteens Bobby Jean:

Maybe you’ll be out there on that road somewhere
In some bus or train
Traveling along
In some motel room
There’ll be a radio playing
And you’ll hear me sing this song
Well, if you do
You’ll know I’m thinking of you
And all the miles in between
And I’m just calling, one last time
Not to change your mind
But just to say I miss you, baby
Good luck, goodbye