Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 93:

Okej. Det här är lite barnsligt, det erkänner vi utan omsvep. Men så får det faktiskt vara. Det fanns nämligen inte en chans att vi skulle lämna det här utanför listan.

Backen Daniel Jardemyr hade en brokig karriär bakom sig.

Efter en lovande start med tre elitseriesäsonger för AIK och två säsonger med över en poäng per match för Almtuna och Pantern i division ett stötte Jardan på problem. Det avslöjades att han tagit amfetamin och han stängdes omedelbart av. Efter två år utan hockey fortsatte sedan karriären i högprofilerade klubbar som Crocodiles Hamburg, Esbjerg, Vipiteno och Cardiff Devils.

Han kom till Leksand på try out-kontrakt under hösten 2001.

I en presentation i Leksingen fick han svara på punkten ”Tre tillfällen då livet är en fest”.

Jardemyr inledde med två förväntade, accepterade och i de här sammanhangen uttjatade punkter om hur underbart det är att ”vara hemma med familjen” och ”den fantastiska känslan som finns i ett omklädningsrum efter en seger”.

Men vilket var då det tredje tillfället då livet kändes som en fest för den kontroversielle, ifrågasatte, skandalomsusade och provspelande backen med ett narkotikastraff på samvetet?

Jo. Vi citerar.

”3. När det är grabbkväll med bira och sånt.”

Infantilt, som sagt.

Men också den perfekta kombinationen av dels en spelare som har viktigare saker att tänka på än medieträning och en präktig image, och dels en perfekt inringning av en hel nätbrynjebärande Tipsextra-generations innersta drömmar.

***

94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil