Leksandsbloggen

Foto: Bildbyrån. Nästa säsong slipper Johan Svedberg (till höger) brottas med Tomas Kollar. Nu blir de lagkompisar.

Det tog bara drygt tre år.

I april 2007 började det ryktas om att backen Johan Svedberg var på väg till Leksand. Han besökte orten och föreningen och funderade lite – och nu har han äntligen bestämt sig och skrivit på!

I dag kom ett nyhets-SMS som förkunnade att Svedberg är klar för två år i Leksand. 30-åringen vann förra året Björklövens interna poängliga, positionen till trots.

En stark och nyttig värvning. Men får alla övriga backar under kontrakt ändå stanna nu?

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 42:

Om man ska blicka tillbaka på Leksands 00-tal så måste också ett inlägg tillägnas decenniets modeord nummer ett:

Sportkommitté.

Eller elitkommitté.

Eller den sportsliga elitkommittén.

Ni ser själva, en enda röra. Jag gör inga anspråk på att försöka reda ut det hela, den här sommarföljetongen har aldrig handlat om det, snarare tvärtom. Låt oss istället bara dyka ned i en förening som under de senaste tio åren har provat på alla möjliga organisationsförändringar i jakt på lyckan.

***

Mitt första minne av en sportkommitté hämtar jag från säsongen 04/05. Som ett led i arbetet med att ta sig upp igen skulle några få utvalda män agera bollplank till Masken och de båda huvudtränarna.

Jag fäste ingen större vikt vid idén. Där och då tyckte man ju att ledningen kunde behöva all hjälp de kunde få.

Men vafan, någonstans när det stod klart att Jens Nielsen inte skulle få ett förlängt kontrakt och det gamla forwardsesset och körskolelegenden Cenneth Söderlund var en av de som fick motta slag från upprörda fans, höjde jag på ögonbrynet.

Det blev dock inte så mycket mer till skäll. Visst, det värvades kanske mycket (trots att en kille som Rudolf Huna gjorde bra ifrån sig kan jag inte hjälpa att tycka att han kändes överflödig), det värvades dåligt (Mikko Rauttee) men det värvades också snyggt (Tomas Kucharcik och håll i er nu, Trond Magnussen, som tillförde en hel del i kvalserien) och gubbarna ska bannemig ha cred för att de lyckades skeppa hem projektet.

***

Det var väl ganska naturligt att ge det gamla beprövade kommittékonceptet ett nytt försök när den allsvenska treårsplanen gick åt helvete. Givetvis arbetade man med rådgivare och bollplank under åren fram till 2009 men nu utannonseras en elitkommitté. Återigen ska en samling ihopsvetsade själar ta upp Leksand. Laguppställningen:

Leif Strömberg, huvudtränare.

Christer Olsson, ständig sekreterare.

Patric Kjellberg, bysheriff och ordförande.

P-E Eklund, storscout.

Mikael Lundström, halvtidsarbetande sportchef på dekis.

I september försvinner Eklund på grund av intressekonflikter. I oktober försvinner Lundström på grund av (läsarens egna fält, fritt för spekulation) men också…intressekonflikter.

Johan Rosén plockas in som ersättare (och där kan man snacka om att jobba i skymundan!).

Men trots Roséns inträde kändes liksom hela kommittéförsöket ganska håglöst efter avhoppen. Ett tag verkade hela projektet ha agerat som en snäll ursäkt för att kunna ge Lundström sparken. Efter nyår pratades det knappt om kommittén längre.

Samtidigt måste man imponeras. När publiken på läktaren ständigt vill hugga huvudet av varenda människa i ledningen så räds inte gubbarna på kansliet en förändring. Det är mer än vad andra kan stoltsera med.

***

Epilog: Leif Strömberg och Patric Kjellberg försvann lagom till våren.

LIF beslöt sig för att gå tillbaka till en renodlad sportchef.

Christer Olsson jobbar fortfarande kvar i båset.

LIF letar fortfarande efter en renodlad sportchef.

Cenneth Söderlund mår bra och återgick till att lära ungdomarna i Leksand att köra bil. Körskolan har semester mellan 19 juli och 4 augusti men det går bra att läsa teorin ändå.

***
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 43:

(OBS! DISCLAIMER! INNEHÅLLER TRAMS! INNEHÅLLER TRAMS! INNEHÅLLER TRAMS! INNEHÅLLER TRAMS!)

Det finns, som ni vet, händelser som tränger undan allt annat. Som spräcker ens bubbla. Som tvingar alla att bry sig. Eller ja, man skulle kunna tro att det handlade om alla.

***

Ingen har glömt vinterns fruktansvärda jordbävning på Haiti. Det tvivelsutan märkligaste som hände i kölvattnet av den katastrofen, som tog livet av minst 150 000 personer, var när det kom fram att Gunde Svan, trots en hel vecka av extremt massiv mediebevakning, helt och hållet hade missat att en jordbävning hade inträffat.

***

Tisdag 11 september 2001 smäller det till rejält i USA. Fyra passagerarflygplan kapas av sammanlagt nitton personer. Två plan flyger rakt in i World Trade Centers tvillingtorn i New York. Ett i försvarshögkvarteret Pentagon i delstaten Virginia. Och ett havererar på ett fält i Shanksville, Pennsylvania.

Ungefär tretusen personer dödas i attacken. Terrornätverket al-Qaida med grundaren Usama bin Ladin i spetsen tar snart på sig skulden för dådet.

Att det tar hus i helvete kan ni nog ana. USA attackerar Afghanistan i jakt på terrorledaren.

Västvärlden är hotad. Hela världsordningen är i gungning.

– Är ni inte med oss är ni emot oss, proklamerar USA:s president George W. Bush för omvärlden.

***

Men vad har då detta med Leksand och med denna lista att göra?

Jo, som sagt, så lämnar ju dessa händelser ingen oberörd. Inte ens professionella idrottsmän. Och som på alla arbetsplatser diskuteras attentatet även i Leksands IF:s spelarbuss.

Den 19-årige supertalangen Daniel Widing är tydligt skakad av det inträffade. Han tvekar ändå inte ett ögonblick att ge sin syn på frågan:

– al-Qaida? Är det något jävla fotbollslag eller?

***

44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Hurra!

Foto: Bildbyrån.

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 44:

I går pratade vi om skador.

Vi kan gott göra det igen.

För det har varit några stycken genom åren – och inte vilka som helst – utan ofta karriäravslutande sådana, helst på nyckelspelare.

Så, alla skadeglada, håll i er nu, dagens inlägg kommer bli rena porren.

***

Debaclet tar sin början i onådens år 2003. Under våren har Per Löfström fått lov att pensionera sig efter några smällar mot huvudet. Lagom till säsongen 03/04 ska köra igång för Greg Brown tvingas han också lägga av.

Det tar inte slut där.

I december meddelar Hans Lodin att hans höft har gjort sitt. Stjärnvärvningen Tommy Westlund, som under hösten släpar på ett diskbråck, drabbas efter friskförklaringen av en handledsskada och så gick ännu en karriär. Joonas Jääskeläinen led av varenda sjukdom/skada som någonsin existerat.

Inte ens ett avsnitt av tv-serien House kunde ha varit rörigare.

Hur det gick? Kommentar överflödig. Man kan väl säga att ordet ”parodi” sällan har känts så träffsäkert.

***

Ännu en gång – det slutade inte där.

Tre matcher in på nästföljande säsong gav Christer Olsson upp. Året därpå – Jukka Tiilikainen.

Många gillade att beskylla Masken för dålig scouting. I Dalarnas Tidningar gav Jääskeläinen sin syn på saken:

– Jag kände ingenting när jag kom till Leksand. Att smärtan skulle komma tillbaka och tvinga mig att sluta var inget som varken jag eller Leksand kunde förutspå.

***

Nog visade det sig att skadeproblem inte var någon förbannelse kopplad till Masken, utan snarare till Leksand som förening.

Mentaliteten på läktaren har förändrats – olämpliga skador är numera något publiken förväntar sig.

Vem glömmer kvalserien 2009, när spelare som Jens Bergenström, Jan Huokko, Pelle Prestberg och Antti-Jussi Niemi knappt kunde medverka? Eller återigen Huokko, som senare tvingades lägga av i förtid? Eller Peter Nordström, vars enda uppgift var att hålla sig skadefri lagom till kvalserien, men ändå lyckades paja foten?

***

Nio förtidspensionärer inom loppet av sex år – och här antar jag att jag glömt någon – är en minst sagt tråkig siffra. Att skadeproblemen var en stor del i degraderingen 2004 är odiskutabelt. Sen kan Timrå IK gnälla bäst de vill.

***
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 45:

Fyra försvann.

En dök aldrig upp.

Och en nöjde sig med två perioder.

***

Den här historien utspelar sig under hösten 2009, men den hade sin början redan våren 2008.

***

April 2008: Leksand har precis för tredje året i rad misslyckats i kvalseriespelet. Storsatsningen på stjärnor som Ed Belfour, Ric Jackman, Michal Grosek och Juha Lind hade inte räckt, det blev ändå bara en femteplats.

Hur går man vidare efter det? Ger man upp?

Nä.

Leksand hade korn på en finfin förstärkning. 34-årige centern Andreas Johansson med 377 NHL-matcher, 143 elitseriematcher och VM-, OS- och World Cup-spel på meritkontot.

18 april rapporterar Dalarnas Tidningar att Johansson och Leksand är nära en överenskommelse:

– Jag blev smickrad av inbjudan och det verkar vara en superproffsigt skött klubb. Jag är fortfarande väldigt sugen på hockey och jag vill inte bara spela av karriären. Det skulle vara sporrande att få vara med och ta Leksand tillbaka till elitserien, där jag tycker att laget hör hemma. Leksand är den enda klubb jag träffat och jag vill inte ränna runt bland klubbarna och ta in för mycket. Jag kommer förmodligen att ta ett beslut i juni om var jag ska spela nästa säsong, säger han till tidningen.

Förhoppningarna väcks nu på allvar hos fansen och en lång väntan börjar.

En väntan som slutar med att Andreas Johansson, som flaggat för att det är dags att flytta hem till Sverige och definitivt lämna Ryssland, skriver på – för ryska SKA St. Petersburg.

***

Men tillbaka till hösten 2009:

Även kvalet 2009 gick åt helskotta.

Under den efterföljande sommaren lämnar bland annat följande spelare föreningen:

Mikael Karlberg
Morten Green
Matthias Johansson
Kevin Doell

Rutinerade, poängstarka och viktiga centrar.

Den store ersättaren, och ny förstecenter, var tänkt att bli kanadensaren Jamie Johnson. Tills han i slutet av juli säger upp sitt avtal med Leksand och skriver på ett NHL-kontrakt i stället.

Chock. Kalldusch. Och en lucka att fylla.

***

Serien drar igång och Leksand är fortfarande i behov av minst en ytterligare center. Samtidigt har skadeproblem gjort att Andreas Johansson för andra säsongsinledningen i rad fått sparken från sin KHL-klubb, den här gången Salavat Yulaev.

***

Onsdagen 14 oktober kommer ett glädjande nyhets-SMS:

”NU är han klar. Andreas Johansson har skrivit på för Leksand och kommer att ansluta till laget nu på måndag. Kan därmed vara spelklar till onsdagens möte med Mora.”

***

Och visst blev det debut en vecka senare mot Mora.

Matchen slutade med en svidande, förnedrande 1-4-förlust för hemmalaget Leksand.

Nyförvärvet visade emellertid gott gry med bra tekningar, bra fart och goda intentioner.

Men varför spelade han bara i två perioder…?

***

Torsdagen 22 oktober, dagen efter matchen mot Mora, kommer en ny SMS-nyhet:

”Andreas Johansson slutar med hockeyn. Igår slog han upp sin gamla fotskada och tar därmed det trista beslutet.”

Så kallt. Så hårt. Så nedslående.

***

Det kan vara märkligt det där med vilka spelare som lever kvar i minnet. Vilka som det återkommande refereras till och vilka ingen någonsin ens nämner.

Det finns spelare som spelat 100-200 matcher för Leksand som ingen någonsin nämner och knappt ens någon verkar komma ihåg.

Och så finns det de som likt Antti-Jussi Niemi knappt ens hann ta på sig tandskyddet innan de för evigt blev del av Leksands historieböcker.

Andreas Johansson tillhörde föreningen i en vecka, spelade två perioder och kommer ändå alltid att vara ett ärr i Leksands hjärta.

***

Att Andreas Johansson, som potentiell sportchef, i våras blev en förgrundsfigur/slagträ i den maktkamp som då blossade upp i föreningen och renderade i spaltkilometer, ja, det kändes bara som ett rimligt förtydligande av hur lite av det som sker på isen ibland har att göra med vad som ger historiska avtryck.

***

46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 46:

Åh, Örjan.

Vad ska man göra för att bli sedd?

Den enda gången jag hittade en längre artikel om din roll i Leksands 00-tal var när du under tre matcher var petad men allmänheten trodde att du hade lagt av.

Åh, Örjan – den anspråkslösa defensivens ansikte utåt.

Ingen kommer ge dig femton sekunder av kändisskap, ingen kommer fråga din åsikt och ingen kommer att hedra ditt tröjnummer.

Åh, Örjan – att de inte förstår vad du har att lära ut.

Om laglojalitet, om att vara den coolaste katten i stan och hur man gör världens mest oväntade grej när man bombar in ett slagskott i en semifinalserie mot Färjestad.

Åh, Örjan – 172 poäng på 924 matcher imponerar.

Konsten i att bygga sin karriär på att aldrig ha korsat den röda gränsen tycks förlorad. Egenskapen att göra sitt jobb i det tysta, utan att kräva något tillbaka, beundrar.

Det finns inga spektakulära historier kring Dalarnas svar på Chris Chelios.

Bara Örjan.

Och om vi ska vara ärliga mot varann, känns det inte som en bris?

***

47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 47:

Jag har en tendens att ”heja” på enskilda spelare. Spelare som gör att jag blir extra glad när de gör mål. Som jag knappt alls kan bli arg på. Som jag när som helst är redo att ta verbal strid för.

Detta har aldrig varit tydligare än med Pajen. Eller Niklas Persson, som han kallas när han går på gatorna som en vanlig man.

Han är utan tvivel min absoluta favoritspelare från hela min tid som LIF-supporter. Han är inte den bäste jag har sett i blått och vitt (det är Tomas Jonsson). Men han är fan i mig min spelare.

***

Det här handlar mer än något annat om en spelare som har gått den långa vägen. Om en spelare som jag har följt från nära håll sedan han som 18-åring debuterade i A-laget. Som slet på med glatt humör när han under flera år hade en tillbakadragen roll i laget. Och som jag utan någon uppenbar anledning omedelbart föll för.

I spelet lade jag främst märke till honom av två anledningar. Dels kändes det som att han vann varenda jävla tekning som han tog. Och dels var han magnifik på att täcka skott i box play. Hans paradnummer var att liggandes på isen retsamt peta ut pucken ur zon, för att sedan resa sig, ta pucken och starta en kontring.

***

Han tajmade ihop sina personliga framgångar lite dåligt med det totala lagets insatser. Och han blev på sätt och vis en förgrundsfigur för det Leksand som strulade som mest. Både året när han var lagets poängkung och året då han var kapten åkte laget ur Elitserien. Men samtidigt ska man minnas att han tillsammans med Mikael Karlberg och Niklas Eriksson är ensam om att ha tagit upp Leksand i högsta serien två gånger.

Pajens bästa säsong i Leksand var förmodligen 2003/04. Då vann han både lagets interna mål- och poängliga i Elitserien och debuterade dessutom i landslaget. Men i min värld var ändå hans allra, allra största stund i klubben Kvalserien 2002.

Säsongen innan hade tvivelsutan varit hans sämsta, värsta och förmodligen jobbigaste i karriären. Han bråkade med Tommy Sandlin, fick, om han hade tur, på sin höjd spela i fjärdekedjan tillsammans med Martin Jansson och kändes under långa stunder som den offensivt sett ofarligaste spelaren i hela landet. Och Leksand åkte ur.

Säsongen som följde hade under tiden i grundserien gått hyfsat för honom, men Pajen hade på inget vis etablerat sig som någon av lagets stjärnor. Detta, i kombination med att han aldrig ansetts som någon stor målskytt eller poängplockare, var förutsättningarna när han gick in i kvalspelet.

***

Under första halvan av den serien smög han lite i vassen.

Han gjorde lagets allra första mål i premiären mot Boden.

Satte ett i omgång fyra mot Bofors.

Var sjuk och missade femte matchen mot Timrå.

***

Sedan, när serien började om, exploderade det. Mål i varje match.

Tre mot Boden.

Första målet mot Björklöven.

Avgörande målet mot Bofors.

Ett mot Timrå.

Och, i synnerhet, 2-0 och 4-0 mot AIK i den helt avgörande matchen.

Så slår man igenom. Så blir man hjälte.

***

Gör Martin Janolhs samma sak våren 2011?

***

48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 48:

Ironin.

Åh herregud.

Ironin.

Ironin i att Peter Nordström faktiskt spelade i Leksand förra säsongen.

***

Jag tror att ni vet hur det är.

Det finns en del spelare som har en fenomenal förmåga att väcka motståndarsupportrars ilska. Sådana som fungerar som ett rött skynke för hela läktarsektioner.

Man kan dela in de spelare som under bortamatcher är allra mest benägna att möta antipatier och okväden från publiken i fyra olika kategorier. Ju längre ner i rangordningen på den listan man hamnar, desto större avskum stämplas man som:

1) Stjärnorna. Här kan det i många fall härledas till avundsjuka. Spelare som ofta ställer till problem för ens lag eftersom han har fräckheten att vara så jävla bra. Och spelar i något av de lag man tycker allra mest illa om.

2) De som beskrivs som spelare man ”älskar att ha i sitt lag, men hatar att möta”. Retstickorna som kan every trick in the book. Som mer än gärna skulle klistra in texten ”pain in the ass” i ”about me”-fältet på Facebook. De som vet hur man sätter mental press på både motståndare och domare. Som inte tvekar att ta en smäll på käften i jakten på ett mål. De som i sömnen kan avgöra när ett rapp i knävecket är som allra mest frustrerande. Men som heller aldrig tvekar att göra grovgörat och därför ofta har en irriterande förmåga att sätta viktiga mål.

3) The ones who can dish it out, but can’t take it. Kort och gott de spelare som uppfyller kriterierna för kategori två, men själva tappar besinningen när de får pröva på sin egen medicin.

4) De riktigt livsfarligt bindgalna. De som, till skillnad från tvåorna och treorna, inte nöjer sig med att gnälla, bråka, filma och psyka och annat som förvisso är osportsligt och irriterande, utan i stället går över alla gränser och utsätter sina motståndare för allvarliga skaderisker.

***

Under sin tid i Färjestad uppfyllde Peter Nordström kriterierna för de samtliga fyra kategorierna.

Från 1997 till 2009 vann Färjestad SM-guld hela fem gånger och spelade i sammanlagt nio finaler. Navet i laget under dessa år utgjordes av Nordström tillsammans med Jörgen Jönsson.

Tillsammans byggde de upp ett samarbete som inte kunde beskrivas som något annat än telepatiskt. Förutom förbannat massa poäng bjöd de också på en enorm mängd dödade box play-underlägen.

Nordström blandning av stenhård fysik och cynisk rutin gjorde honom expert på att bedöma domarnas nivåer i olika matchlägen. Han visste precis hur mycket ribban höjdes för en utvisning när det redan var numerärt underläge, precis hur hårt och yvigt man kunde slasha motståndarbacken på blå utan att få en avblåsning emot sig och precis hur länge man kunde hålla i motståndarens klubba utan att någon ansvarig såg det.

Alla dessa undansmitna utvisningar till trots, VARJE gång domaren ändå blåste blev det ett jäkla liv, både på Nordström och Jönsson. Inget domslut var för solklart för att ifrågasätta. Domarna visste att det skulle bli trubbel om de agerade.

***

Men det där med att skada motståndarspelare då?

Ja, låt oss ta det kanske allra tydligaste exemplet.

***

Januari 2003. Färjestad-Leksand. Andra perioden.

Tobias Holm har några minuter tidigare reducerat Färjestads ledning till 2-1.

Nordström tar in pucken i Leksands zon. Leksandsbacken Niklas Gällstedt jagar desperat efter och stoppar Nordström med en slashing över armen.

Domaren höjer armen för en avvaktande utvisning.

Gällstedt åker efter pucken för att få stopp på spelet.

Då.

Slash.

Nordström tar tag i klubban med yxfattning, svingar den över huvudet och träffar sedan Gällstedt över bröstkorgen, höften och ryggslutet.

Och ett av hockeyhistoriens tydligaste matchstraff delas omedelbart ut.

***

Gällstedt skadade revbenen och missade ett par veckor med matcher. Nordström stängdes av fyra matcher.

Efter matchen var han ångerfull. Eller var han verkligen det? Han var inne i Leksands omklädningsrum och pratade med Gällstedt:

– Först ber han om ursäkt. Sen säger han ”slår du mig så slår jag dig”. Det gör mig nästan mer förbannad. Vad är det för inställning? sade Gällstedt till Sportbladet.

Nordström:

– Jag fick ett rapp precis när jag skulle skjuta. Sen slår jag tillbaka med flit. Jag blev oerhört arg och det var en reflex. Jag är sån som person. Blir jag avstängd så kanske det är bra, det kan kanske föra med sig en debatt. Många gånger använder backarna klubban vårdslöst och slår på oss forwards. Det har blivit mycket slag med klubbor eftersom man inte får tackla längre i Sverige.

***

Ja jösses.

–Vårdslöst använda klubbor var ordet, sa Bull.

***

Och så. Hösten 2009 stod han plötsligt där i Leksands tröja, för första gången sedan hösten 1994. Jag jublade själv åt att ha honom i laget, åt en del av hans insatser på isen och jag knöt många av mina kvalserieförhoppningar till honom.

När jag, och de flesta andra leksingar, klagade handlade det om skador, missade målchanser och korkade utvisningar, snarare än hans tid som en skurk klädd i lilagult.

Kanske handlade det om att flera år hade gått sedan Leksand regelbundet mötte Färjestad.

Kanske kunde man hävda att Nordström hade mognat.

Men förmodligen handlade det allra mest om ens desperata hunger efter sportslig framgång.

***

49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 49:

Esa Tikkanen.

Trashtalkets gudfader.

Många hockeylegendarer har genom åren berättat om finnens förmåga att ta sig in under skinnet på folk trots att de egentligen inte förstod vad han sade.

Och vi älskar ju trashtalkers. De går över gränser, gör det förbjudna och har ingen känsla för den hederskod som all idrott vill stå för.

En god trashtalker fascinerar. Vad var det han sa som fick den andre att bli så förbannad? När man sitter över en pilsner i ett kompisgäng så kan man lätt bli kung för en dag om man har en tidigare oberättad sportanekdot i rockärmen. Räkna med att bli bjuden för resten av kvällen ifall du kan leverera en som rör just trashtalk.

Dagens inlägg behandlar en historia som är absolut obekräftad. Den kommer nog förbli så också.

***

Göran Hermansson värvades till Leksand år 2002.

Han hade en alldeles fantastisk säsong i Björklöven bakom sig, med för honom anmärkningsvärda 44 poäng på 42 matcher, men i Leksand skulle han inte bli en poängkung.

Jag antar att en av anledningarna till det är att människan inte bar på några divalater – överhuvudtaget.

När en artist som Tobias Holm blev tillsagd att spela i J20-laget så vägrade han. Göran Hermansson tog en helt annan approach.

Flera av mina vänner spelade under Göran Hermanssons tid i klubben med a-juniorerna. Göran hade, efter en skada, blivit nedskickad i juniorlaget för att komma igång, och skulle spela en helg med unghästarna i Stockholm.

Men Göran kunde inte – han hade ingen barnvakt.

Tyvärr fanns ingen annan lösning, juniorerna var kort om forwards.

Så Göran gjorde vad vilken annan modern farsa skulle ha gjort – plockade med sig ungarna till jobbet. Bakom spelarbåset i Globen sysselsatte han sina barn och bad coachen knacka honom på axeln när han skulle ut på isen.

***

En fantastisk historia i sig – men idrottsmannen Göran Hermansson blir inte riktigt riktigt intressant förrän man belyser hans prestationer på isen – och det är här ölarhistorierna kommer in i bilden. Göran är nämligen vida berömd för sitt konstanta skitsnack.

Jag vet inte hur många olika historier jag har hört men jag vet vilken som är mest spektakulär:

Bo ”Kulon” Lennartsson är under säsongen 2002/2003 assisterande coach i Färjestad. Illvilliga rykten vid tiden för den aktuella händelsen gjorde gällande att guldtränaren skulle vara homosexuell. Det tisslas och tasslas. Göran bestämmer sig att gå rakt på sak, svänger förbi Färjestads bås och:

– Kulon! Är du en giver eller en taker?

***

Hur provocerandet går ihop med den vänlige och ohyggligt ödmjuke privatpersonen vet jag inte.

Bipolaritet kallas det, har jag hört.

Till viss del hör såna här historier hemma på sandlådenivå – men det gör fan 80 procent av all konst också.

Eller så kan man vända på det, och se det för vad det egentligen är – en konstform.

***

50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil