Leksandsbloggen

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 50:

I går pratade vi Jesper Ollas.

Det var klubbhjärta, slitvargande och en hjältestatus som handlar om annat än målgörande så att det stod härliga till.

***

I dag ska vi prata om något helt annat. Ja, man kan nog till och med kalla det för den raka motsatsen.

Robert Burakovsky.

***

Vi kommer i huvudsak låta siffrorna tala sitt tydliga språk. För det finns få saker som slår en titt på Burras statistik under 2000-talet när man ska illustrera den nya hockey- och idrottsvärld som har växt fram sedan det senaste sekelskiftet. En värld där jaget i många fall växt om laget. Där ekonomisk utveckling går före kontinuitet. Där gränserna är öppna. Där många moraliska tabun är brutna.

Det får bli en blandning av Eurohockey- och Eliteprospects-stats, då ingen av dem var för sig fått med alla Burras klubbar. Det skulle normalt sett ha frustrerat oss, men just i det här fallet blir det i stället väldigt talande.

I alla fall:

***

Låt oss summera lite:

Antal klubbar: 13.

Antal länder: 5.

Antal matcher: 403.

Antal mål: 197.

Antal poäng: 528.

Burras nuvarande ålder: 43.

***

Det mest slående är nog att en spelare som så tydligt har det där med klubbkänsla ganska långt ner på prioriteringsordningen, samtidigt har ett så uppenbart hjärta för sporten att han vid 43 års ålder förlänger sitt kontrakt och genom alla år lyckas anpassa sig till alla sorters nivåer för att kunna fortsätta producera så sanslöst mycket poäng.

***

Två favoritnoteringar som inte syns i statistiken:

1) Den då 41-årige skåningen lämnar vårvintern 2008 oväntat division ett-klubben Pantern för schweiziska andraligalaget Biel, tränade av Burras gamle sidekick och partner-in-crime Heinz Ehlers. Klubben står inför ett kvalseriespel mot högsta ligan. Nyförvärvet tror emellertid inte på speciellt mycket speltid, utan att han mest kommer att hjälpa Ehlers med träningen:

– Biel har redan två utlänningar som är bra och fler får man inte ha på isen. Jag ska i alla fall spela de tre sista matcherna i grundserien för att komma in i systemet. Därefter har Heinz sagt att vi tar en match i taget, säger han till Sydsvenskan.

Så gick det: Nog kom han ”in i systemet” på de där tre matcherna alltid. Det blev tre mål och sammanlagt nio poäng, en per period.

I kvalet fortsatte succén. Sydsvenskan igen, den här gången i mitten av april:

”Och det gick alldeles utmärkt. Robert Burakovsky var med om att ta upp Biel till den högsta ligan, det märks att han har fått blodad tand.

– Jag fick spela mycket, är fortfarande snabb och vältränad, säger Robert Burakovsky.”

***

2) I november 2009 får Burra sparken från division två-klubben Trelleborg Vikings.

– Det är klart att vi väntat oss mer och det är klart lättare att briljera i division tre än i division två. Det är väldigt stor skillnad i divisionerna. Han har inte tillfört det vi önskat, vare sig på eller vid sidan om isen, säger klubbens ordförande Fredrik Jönsson till Sydsvenskan.

Huvudpersonen själv protesterar inte:

– Jag har haft väldigt svårt att motivera mig. Ibland, särskilt när vi förlorat stort, har jag åkt runt och undrat vad sjutton jag håller på med. Jag har fått ångestattacker. Ibland har det varit förnedrande och med tanke på den karriär jag har haft är det inte roligt att åka på sådana smällar som vi gjort på slutet med 0–11 och 3–15. Detta är min sista säsong, de yngre har många säsonger framför sig.

Så gick det: Burra skrev i stället på för Kallinge/Ronneby, också i division två. Och det verkade nog som att han klarade spel på nivån ändå. Det blev 36 poäng på 19 matcher. I det efterföljande kvalet till ettan blev det 22 på 12 matcher. Och nej, det blev inte Burras sista säsong.

***

51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 51:

Jag tycker att det är svårt att skriva ömt.

Man är ju ingen Daniel Westling.

Jag tycker att det är svårt att skriva om Jesper Ollas.

För hur kommer det sig att alla, och då menar jag alla, supportrar älskar en spelare vars skridskoåkning ser knackig ut, vars puckbehandling är stel och med en inte alltför imponerande poängproduktion?

Ett ord:

Hjärta.

För varje gång man dunkar sin näve i plexit efter ett mål, för varje gång man är brutalt ärlig i sin matchanalys i en direktsänd Jihde-intervju, för varje gång man backcheckar tillbaks en puck, för varje gång man vägrar ge efter är man ett steg närmare Ollas-idealet.

***

Undrar om inte Jesper Ollas är Leksands mest populära spelare under 00-talet. I en rättvis värld borde han vara det.

***

Som vi gladdes av hans framgångar i början av den förra säsongen.

Som jag gladdes än mer när han efter sin skada blev ”normal” igen. Jag vet, det låter egoistiskt, men med några taskiga kvinnorelationer i bagaget lär man sig att aldrig ta någon för givet. Jag vill inte att Ollas ska bli för bra. Jag vill inte att han ska se att gräset är grönare på andra sidan. Han ÄR ju det alla vill att Leksand ska vara. Ung, hungrig, engagerad.

Då spelar liksom inga på förhand klara facit någon roll.

***

Om två år – enligt mina beräkningar – bör han vara fast. Med 500 matcher i den vitblåa dressen bör titeln ”hockeysveriges bäst bevarade hemlighet” ha raderats ut. Kanske blir hans öde att agera fossil, såsom hockeylivet ofta ter sig för de som blir kvar. Kanske blir han fältgeneralen som till sist frälser bygden.

Med det sagt så kan vi väl åtminstone hoppas på att allmänheten har respekt nog att lära sig uttala hans efternamn. ”Varför får inte jag visa snoppen när Jesper Ollas” börjar kännas ganska tröttsam.

***

52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 52:

En travreporter.

En kamera.

Tjugoen spelare på testcykel.

En tatuerad man med en kopp kaffe och en snusprilla stor nog åt hela västsverige.

***

Nej, ovanstående är inte castinglistan till en film om Jönssonligan.

***

Det fanns en tid efter att han avslutat sin spelarkarriär med dubbla SM-guld med Djurgården, men innan han blev en elitserietränare med flegmatiskt humör, som den gamla OS- och VM-hjälten Charles Berglund i huvudsak försörjde sig som tv-stjärna.

Dels agerade han och Benny Haag som travprogrammet Vinnares motsvarighet till alla fotbollsgalors Dogge och Tomten.

Och dels var han ständig expert i Tv4:s Hockeykväll.

Ett av hans stående inslag där var Challe Cam, där han åkte land och rike runt och besökte de olika elitserielagen i sin vardag.

***

Sensommaren 2002 hade han så styrt skutan mot Leksand för att ta del av försäsongsträningen.

Nykomlingarna satsade stenhårt för att återkomsten i högsta serien inte skulle bli ettårig.

Och det märktes när Challe stegade in i träningslokalen.

Där fick tv-tittarna se dem sitta på varsin träningscykel.

Mikael Karlberg. Christer Olsson. Johan Rosén. Jens Nielsen. Henrik Nordfeldt.

Kameran visade den ena stjärnan efter den andra, genomsvettiga av den hårda träningen.

Men vänta… vem är det som sitter där…?

***

Idrottshistorien är fylld av storstjärnor som den hårda fysiska tillvaron till trots ändå inte riktigt gjort sitt bästa för att ta hand om sina kroppar.

Den legendariske NHL-målvakten Grant Fuhr förundrade många när han vid 35 års ålder två säsonger i rad stod över 70 grundseriematcher. Han förklarade sin nyåtervunna ungdom med att han hade ”börjat stretcha”, tidigare hade han ”bara slängt sig i poolen” när han kände sig stel.

Leksands egen Mats Åhlberg ska enligt uppgifter ha rökt i pauser och i duschen efter träningar och matcher.

Även fotbollslegenden Johan Cruijff rökte som en borstbindare under sin karriär.

Tony Adams kombinerade under många år sitt fotbollsspelande på internationell toppnivå med ett gravt alkoholmissbruk.

George Best ska vi inte ens prata om.

Livsnjutarna Gunnar Nordahl och Ferenc Puskás kämpade ända från ungdomen med att trivselkilona på magen inte skulle bli för många.

Den här typen av problem/ignorans kan vara ett slöseri med talang, speciellt i missbruksfallen naturligtvis. Men det är också en förmänskling av stjärnorna, det gör dem lite mer sårbara och lättillgängliga för oss andra. Därför är det på många sätt vansinnigt trist att dessa ytterligheter mer eller mindre har försvunnit från modern toppidrott.

Det vi ska prata om nu är inte alls i paritet med ovanstående exempel, men det är i alla fall en frisk liten fläkt.

***

Så. Tillbaka till träningslokalen.

Efter att kameran panorerat sig förbi det ena rödsvettiga fejset efter det andra stannar den vid ett bord.

Där sitter Tomas Forslund bekvämt tillbakalutad på en stol, dricker kaffe med en snusprilla stor nog att fylla Sammilsdalsgropen under läppen, och visar sina tatueringar för Challe Berglund.

***

Ingen vet nog riktigt varför Forslund inte var med och tränade. Vi ska ju inte utesluta att han var skadad.

Oavsett vilket blir kontrasten mellan de ambitiöst tränande arbetsdjuren och den bekväme, rutinerade räven komisk. Speciellt då det rör sig om en namnkunnig spelare som ska gå i bräschen för laget.

***

Det blev bara åtta poäng på sammanlagt 52 grundserie- och slutspelsmatcher för Tomas Forslund under 2002/03.

Om det berodde på den uteblivna cyklingen är oklart.

Men tatueringarna var i alla fall fina.

***

53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 53:

Idrottshistorien är full av atleter som har gnällt och gråtit kring för lite speltid.

Det finns även fall där det har gråtits kring för mycket speltid.

Men de som inte gnäller över för lite speltid då? De som inte ringer kvällspressen och kräver sin plats?

Vilka är de?

Är det helt enkelt så att de är tillfreds med sin situation?

Eller är det så att de har insett hur mycket pengar de faktiskt tjänar på att inte göra något, är soft med det och därmed smartare än oss alla andra?

Välkommen till berättelsen om Eddie Läck.

***

Kapitel 1 – Leksand.

Sommaren 2007. Eddie har sommaren innan blivit värvad till Dalarna. Efter en bra juniorsäsong och några svängar upp i a-laget har ledningen beslutat sig för att satsa på honom. Men så, från ingenstans – PANG.

Ed Belfour.

Eddie biter ihop. Innan Örnens entré i Leksand gör han sitt bästa. Och jäklar så bra han gjorde det. Han var helt enkelt fantastisk. Men det hade liksom inte spelat nån roll ifall Eddie hållt nollan varenda match – och gjort varje mål eller coachat laget eller köpt LIF en elitserieplats – Belfour skulle stå.

Hur det gick vet ni. Många tyckte i efterhand att Eddie skulle ha fått vakta buren från första början. Andra, som hyllat Belfour genom säsongen, kände dåligt samvete – skulle Läck någonsin förlåta oss?

***

Kapitel två – Leksand: Det andra året.

Leksandsledningen insåg också sitt misstag. Den här säsongen skulle det fanemej satsas på Eddie. Man försökte inte ens värva en back-up.

Men.Så.Kom.Kvalserien.

Eddie darrade inte en enda gång. Värvningsfingrarna på kostymkillarnas händer och firma Kempe-Jonsson gjorde däremot det. In med Myllyniemi, ut med Läck. En tjugoettårig fjunis kan väl ändå inte ta laget genom en kvalserie?

Hur det gick vet ni. Åt helvete. Operation Rädda Willy inleddes men försent. Eddie ville iväg.

Här träder också ett mönster in i bild.

Av alla lag i världen väljer Eddie Läck att gå till Brynäs.

Av alla lag i hela världen går han till den klubb som har världens hetaste juniormålvakt i buren.

Eddie går till den klubb i Sverige där han vet att han inte har en chans i helvetet på förstaspaden.

***

Kapitel 3 – Brynäs.

Mycket riktigt. Innan junior-VM blir det inte många matcher.

Men medan katten är borta dansar råttorna på bordet. När Jacob Markström är fullt sysselsatt med att spela hem ett brons i Kanada tar Eddie över målvaktssysslan i Brynäs och gör det bra. Absolut, inget snack om saken.

Några veckor senare står Läck likt förbannat och vaktar båsdörren igen.

Vad pågår i Eddies huvud här? Har han en djävulsk plan? ”När Markström väl försvinner till Florida så ska jag bli kapten på den här båten?”

Nej.

Innan Jacob Markström ens har hunnit prata med sin egen agent så har Eddie fixat sitt nya båsvaktarjobb. I Vancouver.

***

Missförstå mig rätt här. Jag gillar Eddie och tycker att han gjorde ett makalöst jobb i Leksand.

Visst, Vancouvergrejen kanske är en del av en långsiktig plan och man ska ta chansen när man får den och hit och dit. Och det är klart att en konkurrenssituation kan vara utvecklande.

Men jag vill ändå tro han har blivit spritt galen.

Varför skulle annars en så vansinnigt lovande målvakt göra såhär mot sig själv?

Minns ni Ray Finkle? Skurken i Ace Ventura – den galopperande detektiven som blivit sinnessjuk på grund av en missad spark i Super Bowl? Jag funderar på om inte Eddie Läck har ett hemligt rum i sin lägenhet där han har skrivit Jere Myllyniemi över väggarna och klistrat upp bilder på Ed Belfour i taket.

Traumatiserad av LIF. Möjligtvis skotträdd.

Den egna talangen uppäten av förmågan att anpassa sig till sin omgivning.

För det är ju otäckt det där med hur människor kan anpassa sig.

Eller så gillar han bara att casha in.

***
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 54:

Inom sporten ishockey brukar man prata om tacklingarna som ”väckte laget”.

New Jersey Devils förre lagkapten Scott Stevens var expert på det där. Ifall laget spelade sömnigt så klev han fram och satte dit en axel. När den drabbade spelaren burits av planen tog matchen oftast en annorlunda vändning.

Laget som fått tacklingen emot sig spelade nervöst medan motståndarna var fyllda av inspiration och självförtroende.

Petter Ullman kände en gång att han ville väcka sina lagkamrater. Tyvärr blev det lite fel.

***

Men jag tänkte att vi skulle börja det här inlägget i andra änden.

Fast i och för sig, Roman Vopat behöver nog ingen närmare presentation.

90 matcher för Leksands IF. 390 utvisningsminuter.

192 cm lång. 100 kg tung.

Han har slagits mot stora grabbar såsom Jerome Iginla, Dale Hunter och däremellan smugit in något mål.

Elak.

***

Den 20 januari 2008. Ejendals Arena. Petter Ullman, som vi kommit att känna så mycket för i Leksandströjan, spelar vid tillfället för Almtuna. När vi kommer in i bilden har 13 minuter i den sista perioden passerat och Leksand har precis gjort 4-0.

Petter är less. Han vill tända sina egna gubbar. Han tänker bokstavligen inte ge sig utan en fight.

Det hela skulle ta bibliska proportioner. David mot Goliat.

Vopat mot Ullman.

***

Alltså, Petter. Vad tänkte du? Vopat var ju tokig!

– Bra fråga (skratt).

– Det bottnar i att jag hade varit på honom innan, tacklat och slashat honom och så. Det slutar alltid med att jag börjar bråka med den som är värst i det andra laget.

Vad var det som ledde fram till slagsmålet?

– Vid en tekning så frågade han om jag ville gå mot honom. Det gjorde jag ju inte, utan jag frågade Boorken (Leif Boork, tränardemon, förf. anmärkning) om jag fick gå mot honom i bytet efter. Då sa Boorken: ”Ja, gör det”. Vid nästa avblåsning åkte jag bara och log mot honom (Vopat). Då sa han att jag var ”den största fitta han hade mött”. Jag sa: ”Vågar du inte gå eller?” och så kastade jag handskarna.

Du visste om att du skulle få stryk på förhand?

– Jaja, det var ju solklart. Men det var bara att försöka göra det bästa av situationen.

Hade du någon speciell taktik?

– Hålla ned huvudet och försöka få in nån träff.

– Alltså, jag stör mig på folk som tror att de är så hårda och coola. Det är därför jag går på dom hela tiden. Det var det som gjorde att jag valde honom.

Efteråt kändes det som att Leif Boork tyckte att situationen var häftigare än vad du tyckte.

– Ja, han var så jävla nöjd med det. Han snackar ju jämt om det. Han sa att han förstod varför jag tog beslutet, att jag ville få ett momentum och väcka laget.

***

Petter Ullman överlevde slagsmålet trots några elaka smällar i bakhuvudet. Både han och Vopat fick matchstraff. Hur förlegat det än känns med slagsmål så kan jag inte låta bli att imponeras. Vi visste ju vad Petter gav sig in på. Den ultimata uppoffringen.

***

Epilog: Säsongen efter var Petter Ullman en Leksandsspelare igen. Det var inte Roman Vopat.

I dag jobbar Petter som krögare.

***
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 56: 

Ni kommer naturligtvis ihåg plats 84 på den här listan, den om när Mikko Rautee värvades till Leksand.

Vi vred, minst sagt, ut och in på ämnet redan då och kanske tänker ni att det inte kan finnas något mer att ösa ur den källan.

Fel.

Vi har sparat en liten godbit.

***

Inför säsongsstarten 2004 porträtterade Dalarnas Tidningar det finska nyförvärvet. Rautee visade där upp en självbild som… ja… fick Don Quijote att verka väl förankrad i verkligheten:

– Det är målet att vara första- eller andracenter och få spela power play.

Det är ju ett ganska rimligt mål. Ja, alltså om man är en spelare som kan spela ishockey. Det kan i sammanhanget tilläggas att Leksand i det kommande kvalet matchade Mikael Karlberg och Niklas Persson som sina två första centrar.

***

– Det här är en chansning. Jag skulle aldrig spela för någon annan klubb i allsvenskan, men Leksand har en bra organisation och en god chans att gå upp.

En chansning, indeed. Av Leksand alltså.

***

– Min styrka är tekningar.

En onekligen oväntad huvudsaklig styrka för en spelare som aspirerar på de två första femmorna och anser sig vara för bra för allsvensk hockey.

***

Och så favoriten:

– Jag har skrivit ett 1+1-kontrakt, men kommer inte att spela i allsvenskan mer än en säsong.

Epilog: Mycket kan man säga om Mikko Rautee, men ibland är han uppenbarligen en man av sitt ord. För ”mer än en säsong” i Allsvenskan blev det definitivt inte.

***

56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 56:

Ni kommer ihåg årets kvalserie? Ja, det gör ni nog. Tredje matchen spelades borta mot Södertälje, kvalets på pappret svåraste utmaning.

1-1 i andra perioden. Södertälje tryck är stenhårt, men Leksand bjuder på ett försvarsspel av rent fotbollsitalienska mått och klarar av box play på box play på box play.

Då får Antti Hulkkonen pucken i eget sarghörn. Vad ska han göra? Försöka starta anfall? Något borde det väl gå att…?

Pang. Uppspelet når bara blålinjen innan en SSK:are stoppar pucken och plötsligt står det 2-1.

***

Det finns en spelare som a-l-d-r-i-g  n-å-g-o-n-s-i-n skulle ha råkat ut för detta. En spelare som aldrig skulle ha drömt om att rensa genom att skjuta pucken inåt planen. Eller ens framåt.

Jag väljer att kalla honom sarg-ut-mannen. Till vardags går han under namnet Hans Lodin.

Det fanns inget läge i egen zon som var för trångt, för öppet, för stressigt eller för avslappnat för att vända sig om och dunka ner pucken i eget kortplank och sedan via rundeln se den dansa ut genom mittzon och stanna någonstans vid offensiv tekningscirkel.

***

Här kommer två korta instickare (som kan verka omotiverade, men snart får sin förklaring) om instruktioner:

1) Det är väldigt vanligt att prata om att idrottsaktioner utförs ”som hämtat från instruktionsboken”.

2) Inom ungdomsidrott, speciellt fotboll, är det vanligt med olika instruktionsvideor med olika stjärnor som används för att illustrera hur saker ska göras. Handlar det om dribblingar visas det stilstudier på Jesper Blomqvist, nickar Oliver Bierhoff, glidtacklingar Jocke Björklund och filmningar eller målfiranden Filippo Inzaghi. Och så vidare.

Så.

Vad har detta med saken att göra?

Skulle någon få för sig att skriva en instruktionsbok eller filma en instruktionsvideo om sarg-ut-rensningar skulle jag bli fly förbannad om inte Hans Lodin användes som förklarande objekt.

I synnerhet är det viktigt att rensningen genomförs så kantigt och så segt som möjligt, lite som att se Tony Adams eller Johan Mjällby försöka sig på en snurrfint. Och så, hur hård eller lös rensningen än är tänkt att vara, ska klubban svingas tillbaka så långt som det bara är möjligt. En sarg-ut utan yviga gester är ingen riktig sarg-ut.

***

Det är fantastiskt och märkligt att Lodin under sin sista sejour i Leksand plötsligt utvecklades till ett offensivt vasst vapen som med jämna mellanrum gjorde mål. 2002/03 riktade han i synnerhet in sig på de regerande mästarna Färjestad. Under grundserien gjorde han ett makalöst mål efter en övernaturligt dribbling och i första kvartsfinalen sköt han mål från mittzon.

Han övertalades att spela även säsongen 2003/04 trots att han bestämt sig för att sluta.

Ett kanske inte helt klokt beslut. På grund av skadeproblem blev det bara 16 matcher innan han slutligen lade av. På dessa matcher blev det bara två mål och noll målpass.

Å andra sidan kom båda målen i en av hans allra sista hemmamatcher, i och samma byte, med tjugo sekunders marginal, i en 8-3-seger mot Djurgården.

Ska man sätta punkt ska man göra det med besked.

***

57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 57:

Vi vet alla hur härligt det är med riktigt bra, naturliga målskyttar. Det känns som att man ständigt är på jakt för sådana, att det är de som saknas i lagbygget. Men tänker man efter har vi fått se en hel del härliga exempel i Leksands tröja.

Tomas Forslund

Stefan Hellkvist

Robert Burakovsky

Jan Huokko

Michael Ryder

Pasi Saarela

Martin Bartek

Pierre-Edouard Bellemare

Pelle Prestberg

Spelare som år efter år har stått vid ena stolpen, redo att vispa in förlupna puckar. Spelare som skulle kunna hitta krysset om de så befann sig i komatöst tillstånd.

***

Tyvärr finns även motsatsen. Spelarna som skulle kunna doktorera i att bränna chanser.

Patrik Wallenberg var duktig på det där. Patrik Carlsson brände en hel del öppna skottlägen. Tore Vikingstad fick en gång skämtsamt skäll i tidningen av Robert Burakovsky som sa att han borde fått fler assistpoäng, men att ”Tore kan ju inte göra mål”.

Till och med några superhjältar har fastnat i det där. Innan Mikael Karlberg riktigt hade utvecklats till den ikon han senare skulle bli hade han en märklig förmåga att avsluta den ena eleganta dribblingsraiden efter den andra med lama, lösa avslut rakt i magen på målvakten.

Och vi ska inte ens prata om hur många chanser Niklas Eriksson brände i Elitserien under några säsonger kring milleniumskiftet.

***

Arketypen för chanssumparen är dock en annan.

Torgny Löwgren.

Toggas förmåga att ”tänka för mycket” när möjligheterna dök upp måste anses som unik. Inget läge var för öppet för att kunna missa pucken, trilla omkull och ramma målburen och sargen. Det var som att han fick kaninpuls så fort han på en samma gång såg en svart puck och en röd målställning.

***

Hans kanske mest tydliga och ödesdigra miss kom vårvintern 2000.

Det slutspelsjagande Leksand tog emot AIK på hemmaplan.

Det börjar bra. Den då 20-årige Niklas Persson gör 1-0 i första perioden.

Inledningen av andra perioden. Leksand skapar flera chanser för att utöka och glida ifrån.

Drygt fyra minuter in på perioden åker Rikard Franzén ut för roughing. Nu då!

Och visst, det ser ut att gå vägen. Pucken spelas in framför kassen. Togga kommer framstörtande. Pucken studsar långsamt några decimeter från det tomma målet.

Togga klipper till.

En halv meter över.

Några minuter senare gör AIK 1-1.

Matchen slutar, håll i er nu, 1-8.

Och Leksand missar senare slutspel.

***

Togga är ett tydligt exempel på hur tiden förändrat ens perspektiv.

Han spelade trots allt sex säsonger och 290 elitseriematcher för Leksand. Utopiska siffror att drömma om att en spelare skulle göra det i Leksand nu.

Han gjorde 45 mål i sin elitseriekarriär.

Ni kan tänka er själva hur sugna Leksand skulle vara på honom under silly season om det hade varit i presens.

En säsong gjorde han 12 mål i högsta serien. I dagens hockey hade det renderat i en landslagsplats.

***

Toggas statistik vittnar om en ikon och en hjälte.

Vi som såg honom spela, och försöka avsluta anfall, vet att han också var det. Men på helt bakvända grunder.

***

58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 58:

I augusti 2009 börjar Jan Huokko blogga för nyhetssajten nyheter24.se. Projektet går dock i stöpet ganska omgående.

Till en början blev det ett jäkla liv i kvällspressen kring att föreningen inte gillade Huokkos extraknäck men när skrivandet väl fick grönt ljus så skrev han egentligen inget och det som faktiskt skrevs var väl, om vi ska vara ärliga, inte heller särskilt bra.

Som tur var så förstod Janne och lade ned. Hockeyspelare är hockeyspelare och inget annat.

Förväntningarna var därför inte speciellt höga när Dalarnas Tidningar presenterade långtidsskadade Jens Bergenström som ny bloggare på deras hemsida.

Men som han levererade. För visst satte Jens lite guldkant på tillvaron från sin position bakom kulisserna?

Från sidekicken Kenny Källström, som blev Blackburn med hela Sverige (nåja), korrumperade bordtennisturneringar, billiga ordvitsar, överdrivet detaljerade reseskildringar och fylliga anekdoter till mer allvarliga funderingar om behovet av att bli sedd i skadans skugga, om att kämpa när allt känns som skit och om fansens betydelse.

Samtidigt fick vi lära känna spelarna bättre än någonsin – bara en sån sak som att Thomas Rhodin visade sig hålla på det brasilianska fotbollslaget Gremio säger mer om Totto som person än hans diagonalpassningar över två zoner.

Inte nog med att Bergakungen visade en gammal skojare som Henrik Rydström att en ny sheriff hade äntrat stan, han lyckades också med konststycket att vinna sympatier hos motståndarsupportrar. En god vän till mig från Mora messade över reciteringar till mig titt som tätt.

När beskedet om bloggens nedläggning kom fram i ljuset i slutet av december svepte en smärre storm över kommentarsfälten.

Signaturen Sara i Stockholm:
”Jag har aldrig riktigt fattat det där med att följa bloggar – förrän jag upptäckte Jensas blogg. Nu har den blivit en del av morgonrutinen att kolla det senaste inlägget så fort man kommit till jobbet. Så otroligt roligt och bra! Stort tack Jens och lycka till framöver!”

Johan:
”All heder till Jens blogg. Trots att jag inte anser mig vara leksing, så har jag haft stor behållning av bloggen. Högsta klass!”

Jimpan:
”Detta var ju riktigt tråkiga nyheter. Jag har följt bloggen sen start och funnit den väldigt roande. Idéer har inte saknats. Det har känts som om man lärde känna laget bättre. Men tack ändå från mig sittandes vid alpernas fot i Österike.”

Ibland kommer jag på mig själv funderandes kring ifall man hade överlevt den grådaskiga serielunken utan Bergenströms betraktelser.

Till sist konstaterar jag att den där bloggen faktiskt var höstens mittpunkt – jag minns knappt en matchsekvens från första halvan av Allsvenskan – däremot kommer jag aldrig glömma att en stad i Dalarna numera heter Möjligheternas.

***
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 59:

Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar strävsamma och dynamiska arbetspar.

Seinfeld-David

Maldini-Costacurta

Strummer-Jones

Karlberg-Nielsen

Hammar-Wikingsson

Andersson-Björklund

Skäringer-Zimmergren

Söderberg-Lagerbäck

Det finns något magiskt i att se hur de kompletterar varandra och hur slutsumman när de kombineras blir större än varje del för sig.

Detta gäller i allra högsta grad även backpar i hockey. Oliver Ekman-Larsson och Thomas Rhodin hade under en period föregående säsong en fin telepati. Den ultimate backpartnern var väl annars Tomas Jonsson som säsong efter säsong använde sin vita Titan för att peka sina orutinerade adepter tillrätta.

***

Lagom till elitseriepremiären 2002 såg Jarmo Tolvanen ut att ha hittat ett potentiellt drömpar. Hans Lodin och Lars Jonsson.

Den rutinerade, store, starke, defensivt stabile räven tillsammans med ynglingen med den gudabenådade talangen, fantastiska skridskoåkningen och den vassa offensiven.

Visst låter det som något som skulle kunna fungera alldeles utmärkt?

Det gjorde det inte.

Inte alls.

***

Match 1: Leksand-Brynäs. Förlust 2-3. Dagen efter skriver Dalarnas Tidningars sportchef Anders Norin om matchen:

”För mig kom det överraskande när det i somras stod klart att Hans Lodin skulle återvända till Leksand efter ett par år i Tyskland.

Nu såg han precis ut så trög som jag mindes honom från hans senaste sejour i Leksandströjan.

Men han har 49 matcher till på sig att bevisa motsatsen.

Men i par med Lars Jonsson så bildade Lodin Leksands sämsta backpar.

Gång på gång blev man fast i egen zon, efter att ha krånglat till det helt i onödan.”

***

Match 2: Frölunda-Leksand. Leksand förlorar med 5-2. För vår dynamiska duo gick det inte heller något vidare. Så här skrev Dalarnas Tidningars inför tredje matchen mot Luleå:

”Hans Lodin och Lars Jonsson har haft en tung start och var inne på samtliga tre baklängesmål i första perioden senast.

Redan under Frölundamatchen tog Daniel Jardemyr plats bredvid Lodin.

Med Jörgen Sundqvist och Jonsson har Leksand fyra hela femmor.

- Men förmodligen spelar vi med sex backar, säger tränare Tolvanen.”

Samarbetet stannade alltså vid fyra perioder. Sedan blev Jonsson bänkad. Mot Luleå bildade Lodin backpar med just Jardemyr. Leksand vann med 4-3.

***

Men är inte statistiken väl hård i sin dom? Siffror på ett papper kan väl inte veta hur det sett ut på isen? Kanske inte. Problemet var att det i det här fallet var verkligheten ännu värre. Vi som såg matcherna såg ett backsamarbete som fungerade parodiskt illa. I ena stunden gled man alldeles för långt isär. I andra stunden krockade man i stället och föll omkull på ett sätt att man trodde att Peter Nordström var på isen.

***

Tack och lov gick det till slut ändå bra för båda spelarna.

När Lodin väl kom igång gjorde han sin klart bästa säsong i Leksands tröja och satte, i sitt sammanhang, osannolika tio mål, inklusive ett i slutspelet.

Lars Jonssons säsong var tyngre med skador och dubbla utlåningar, men till slut kom han tillbaka och gjorde en stark insats i slutspelet. Säsongen efter var han Leksands förmodligen bäste back och fick debutera i landslaget. Sedan dess har han hunnit debutera i NHL och spela för ytterligare tre elitserieklubbar.

***

60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil