Leksandsbloggen

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 11:

Leksands IF.

Smaka på det.

Vilket jävla liv det har varit. Och fortfarande är.

Den neutrale brukar, efter evighetslånga diskussioner med någon mer insatt, till sist konstatera att ”LIF berör”.

Det var annorlunda förr. Visst fanns åsikter om Leksands IF, precis som med alla andra hockeylag. Men någonstans vände det – nuförtiden har ALLA en åsikt.

Antingen tycker man att det gullas för mycket med bönderna och att de har förtjänat sin plats eller så är man en fanatiker och anser att LIF är hela Sveriges lag och att alla landets människoliv skulle berikas av att ha dem i Elitserien.

Hur kunde det bli så här? Var började det?

***

7 april 2001.

Sjunde omgången av kvalserien. Leksand förlorar mot Linköping med 4-2. Säsongen från helvetet. Början på slutet, hoppet om att behålla elitserieplatsen sinar.

8 april 2001.

Paniken är total. De 51 åren i den högsta serien är snart förbi. Sanningen började gå upp för ordförande Nils-Erik Johansson. Och vad gör man i fall man inte lyckas fixa sin målsättning och tiden börjar rinna ut?

Man vädjar.

Han snackade ihop sig med Björklövens dito, Lennart Grefve, och tillsammans körde de en fräckis. Ett brev komponerades och skickades till Svenska Hockeyligan.

***

” Till styrelsen i vår gemensamma intresseförening SHL

Som Ni förstår så slåss vi för vår existens i nästa års elitserie. Samtidigt så ska vi vara med och ta beslut om att skydda SHL-lagen i fem år framöver.

Vi hoppas och tror att alla förstår hur vi känner i dessa tuffa tider. Vi bedömer att vi kan tillföra SHL mycket under de kommande fem åren, och vår förhoppning är att ”Elitseriegarantin” skulle kunna gälla med omedelbar verkan. Det är ju faktiskt så att vi drivit på det här beslutet för att skydda de lag som i år spelat i Elitserien.

De tongångar och ambitioner som speglade helgens ordförandekonferens om att det till nästa år skulle bli så kallad ”Elitseriegaranti” gör det – som vi ser det – möjligt att redan i år införa garantin eller alternativt utöka elitserien inför säsongen 2001-2002.

Vi är beredda att diskutera olika lösningar för att både Leksands IF och IF Björklöven ska behålla sin plats i SHL.

Båda lagen är i en uppbyggnadsfas. Efter ett antal tuffa år så har vi levt upp till de krav som liganämnden har ställt på oss. Vi har inarbetade varumärken, väl fungerande ungdoms- och juniorverksamhet samt ligger i startgroparna för att bygga om våra ishallar för att emotse de krav som bör ställas på elitserielagen i framtiden.

Det känns givetvis svårt att prata i egen sak i detta utsatta läge, men om det sunda förnuftet får råda och man vågar se vad som är bäst för svensk ishockey i allmänhet och SHL i synnerhet så är detta ett logiskt beslut. ”

***

”Garantin”  var en regeländring som innebar att elitserieklubbarna inte skulle kunna falla ur det högsta systemet lika lätt –  under en treårsperiod krävdes två misslyckade kvalserier innan det var läge att vinka Elitserien hejdå.

***

Fredag den 13 april avslöjade Expressen hela skiten. Dagen efter fick Falu-Kuriren tag i Nils-Erik Johansson.

– För det första vill jag säga att jag är oerhört besviken över att brevet ”läckt ut”. Jag trodde att det var ”säkrat” när det skickades direkt till styrelsen. Men alla vill ha oss kvar i elitserien och jag fick samtal från kolleger om att jag skulle skriva det här brevet. Det gjorde jag. Vi i Leksand är viktiga för svensk ishockey.

***

Det måste ha varit där det började.

Oskulden rycktes bort som ett plåster. Leksands IF var inte längre det charmiga laget från landsbygden. Landet var indelat i en George W. Bush-polemik: Antingen är ni med oss eller mot oss. I vissa kretsar var LIF helt plötsligt någonting fult.

Jag antar att desperation gör galna saker med människan.

Någonstans kan jag tycka att den här händelsen, på ett rent galghumoristiskt sätt, är en lustig påminnelse om hur utbredd rädslan för Allsvenskan var en gång i tiden – en värld vi numera känner mer än väl.

Det är också lätt att göra jämförelsen med ett barn, som vet att spelet är förlorat, men i sista stund hittar på regler till sin egen fördel.

***

Epilog:

Det blev ingen ”garanti”. Huruvida Elitserien ska utökas eller inte diskuteras fortfarande och algom till årsskiftet har debatten pågått längre än Kalla kriget.

År 2010 begärde Björklöven sig själva i konkurs.

***

12. 2003/04 – året då Masken blev The Masken
13. Dallas Stars lackar ur
14. Leksand förvandlas till Malmös eviga banemän
15. Calle Steen
16. Ed Belfour får chansen att komma in i matchen och bli varm i kläderna
17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 12:

Det är något med vissa.

De liksom klamrar sig fast i ens medvetande.

Precis. Det är dags att snacka Anders ”Masken” Carlsson igen.

***

Mer än tio av punkterna på den här listan har haft Masken i någon av de ledande rollerna. Och mer kommer det att bli, vågar jag avslöja.

Då har vi ändå skurit ner på just Masken-incidenter. Vissa saker har skrotats och andra har bundits samman med andra händelser. Det skulle bli för mycket annars. En rimlig uppföljare till det här listprojektet skulle kunna vara att jag och Jesper nästa sommar rangordnar 100 Masken-höjdare. Vi skulle förmodligen ändå få plocka bort ett helt gäng med darlings.

***

Vad är det med honom? Varför är det så lätt att alltid återkomma till honom?

För att det inte går att förstå ett uns av Leksands 2000-tal utan lära sig vem Masken är. Jag vill hävda att det inte finns någon som bättre personifierar det LIF som försökt ta sig an det nya seklet.

Han har blandat framgångar med hisnande missar. Han har hanterat fadäserna med kommentarer som fört tankarna till David Brent. Han har gått i täten för det lag som stundtals, hur mycket vi än inte vill det, fungerat som hela landets åtlöje.

***

Om vi bortser från hans första säsong vid rodret, som blev ett övergångsår där han inte riktigt hann sätta sin egen prägel på laget, var Masken sportchef fem säsonger.

Två av dessa säsonger gick Leksand upp i Elitserien.

En gång gick man till slutspel.

Med andra ord slutade tre av fem säsonger, hur man än vrider och vänder på det, i någon form av stor succé.

Hur kunde då hans rykte så fullkomligt dunkas i botten? 

***

Hela grunden lades säsongen 2003/04.

Vi har redan varit inne på hur han fick sitt lagbygge raserat av skador, skeppade iväg en helt bunt med 82:or och i stället förlängde kontraktet med Tobias Holm. Det finns ytterligare högvis med händelser värda att nämna i alla sorters sammanhang.

Men låt oss för enkelhetens skull lämna det därhän och nöja oss med att lista de tre allra märkligaste insatserna som Masken stod för under denna säsong.

***

Så.

Varsågoda.

***

We are proud to present: 3 Masken-höjdare anno 2003/04:

3. Masken ersätter Sean Gauthier med Mike Bales.

Sean Gauthier – en karismatisk målvakt som i långa stunder var helt sanslöst bra. ”Omutbar” är ett extremt utslitet adjektiv när det handlar om storspelande målvakter, men när han var som bäst gick det inte att beskriva honom på något annat sätt. Efter vårsäsongen 2003 lyckades han aldrig komma överens med Leksand om ett nytt kontrakt.

Mike Bales – en… ja… näe… jag vet att det är orättvist att döma en person efter för kort tid. Kanske hade han bara otur med anpassning när han kom till Leksand. Men snälla jösses så dålig han var under så långa stunder. Jag är normalt sett in absurdum förstående när det gäller underpresterande LIF-spelare. Ser alltid kvaliteter, ser alltid möjliga förklaringar. Men med Bales… nej. Det får räcka som beskrivning. Nej.

Gauthier hade, minst sagt, sina sidor också. Han mixade upp alla sina fantommatcher med att i vissa matcher släppa in de mest simpla slumppuckarna. Men grejen med honom var att man aldrig kunde förutse det. Han utstrålade alltid överjordiskt självförtroende, självkänsla och en hinna av oövervinnerlighet. Även om han några sekunder släppte in en studsande puck från mittzon.

Bales däremot. Jag har aldrig sett en målvakt som excellerat så i konsten att komma på mellanhand. Att lägga tyngden på fel ben. Att tappa balansen i fel lägen.

Jag har massvis att gott att säga om Olle Öst, men att det var han som tipsade Masken om Bales, det kommer jag nog aldrig någonsin att glömma.

***

2. Masken går in i säsongen med två centrar.

Ut gick poängkungen Mikael Karlberg som flyttat till Schweiz. Han ersattes av… tja… ingen.

Leksand närmade sig säsongen med enbart två naturliga centrar, Niklas Persson och Henrik Nordfeldt. Masken var initialt på jakt efter en till, men gav till slut upp.

– Vi har jagat en center, men inte lyckats hitta någon av den kalibern vi eftersökt. Nu är det en ytterforward vi jagar, och då blir det så att Tommy Westlund i stället får spela center, sade han till Dalarnas Tidningar.

Tommy Westlund, ja. Stjärnförvärvet från Carolina Hurricanes. Profilen som skulle ta Leksand ännu längre än den gångna säsongens kvartsfinal. Problemet var att han själv inte var speciellt bekväm med att spela center. Och att det märktes tydligt när serien väl drog igång.

Nu blev det inget långtgående problem. Westlund gjorde illa ryggen redan på försäsongen, spelade med smärtor i några elitseriematcher innan han tvingades vila ett par månader.

Och så var de bara två igen.

Masken tog till slut sitt förnuft till fånga och värvade Rastislav Pavlikovsky. När han sedan också värvade Jari Kauppila ståtade Leksand plötsligt med fyra väldigt bra centrar.

Med dessa på plats kunde Niklas Persson, i en intervju med Dalarnas Tidningar, i februari 2004 ta bladet från munnen angående säsongsstartens situation:

”– Det ser ju betydligt bättre ut än tidigare. Nu har vi i alla fall centrar, när säsongen började var vi bara två naturliga centrar, säger Persson.

Skönt även för dig, att allt ansvar inte vilar på dina axlar?
– Nej, det innebär ju att jag får mindre istid… Skämt åsido, det är klart att det är bättre att spela med bra folk. Nu känner jag inte att jag måste in och teka så fort det blir tekning i egen zon.

Så kändes det i höstas?
– Lite grann så var det ju. Jag var in och tittade på tekningsstatistiken i julas, och jag hade 200 fler tekningar än den som var tvåa…”

***

1. Masken ersätter Greg Brown med Per Lundell.

Tillsammans med Niklas Persson och Tomas Jonsson borde Greg Brown vara den spelare som mina vänner är mest trött på. Det är nämligen dessa spelare som jag allt som oftast tenderar att drömskt och nostalgiskt börja tjata om, likt med Deer Hunter, Håkan Hellström, Eric Cantona, Blood on the Tracks, Ben & Gunnar, Tintin i Tibet, Andres Lokko och Seinfeld.

Greg Brown var en backklippa som såg ut som John Wayne och delade just Tomas Jonssons förmåga att aldrig någonsin göra fel, att inge en med känslan att när han tog pucken, ja, då skulle han inte släppa den förrän han ville släppa den. För ett lag på undre halvan av tabellen (som dessutom har Jonas Elofsson i truppen) är den typen av egenskaper fullkomligt ovärderlig.

Greg Brown var, och är, i min värld en superhjälte i paritet med Clark Kents alter ego.

Vårvintern 2003 kungjorde han att den pågående säsongen skulle bli hans sista.

Masken lyckades under våren och sommaren att övertala Brown att ändå förlänga sitt kontrakt och sin karriär med ett år.

Lagom till seriestart sa emellertid kroppen ifrån. Ett diskbråck konstaterades och nu var det oåterkalleligen över.

Masken stod dock inte handfallen, utan värvade omgående en ersättare: Per Lundell.

Det ska omedelbart sägas att det fanns en tid då Lundell var en rekorderlig hockeyspelare. Han hade spelat i landslaget, vunnit SM och även fått in ett par framgångsrika säsonger i Leksand på sitt CV.

Men den 37-åriga versionen av Per Lundell var en spillra av sitt forna jag.

Han hade fortfarande några hyfsat dugliga offensiva kvaliteter och gjorde sex mål och tolv poäng på 50 grundseriematcher. Allt annat var en bedrövelse.

Spelet i egen zon var en skymf, men ändå ingenting mot hans forte, att slarva bort puckar på offensiv blå i power play, detta att jämföra med Brown som inte ens under pistolhot skulle fumla ut pucken ur offensiv zon.

Jag har ytterst få gånger gastat några negativa ord mot Leksands egna spelare när jag stått på läktaren. Men det finns ett undantag. När Leksand i andra kvalserieomgången 2004 låg under med ultraförnedrande 0-5 hemma mot Hammarby, och Lundell, för jag vet inte vilken gång i ordningen den säsongen, i power play tappade balansen på blålinjen och orsakade ett friläge för motståndarna, då tog instinkten över och jag vrålade med det bastantaste tonfallet jag kunde uppbringa ”men du är så JÄVLA bra, Lundell!!!”. Det kändes inte som att det var en enda person i hela arenan som inte hörde mitt vrål.

***

Epilog: Leksand har just nu ingen sportchef alls. Om det beror på Masken är oklart.

***

13. Dallas Stars lackar ur
14. Leksand förvandlas till Malmös eviga banemän
15. Calle Steen
16. Ed Belfour får chansen att komma in i matchen och bli varm i kläderna
17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 13:

Ni vet hur det är.

Man rotar bland gamla prylar, lyfter undan en samlingsskiva från tv-programmet ”Sikta mot Stjärnorna”, och där ligger den – skolkatalogen.

Du borde inte börja bläddra i den, men det är omöjligt att låta bli. En bortglömd del av ditt förflutna sköljer över dig.

Tänk, vilka kläder du bar! Hur tänkte du egentligen? Vilken fasa! Och så naivt allt var.

Du skakar på huvudet åt dig själv, skrattar till och tänker att du aldrig skulle visa klassfotot för dina svärföräldrar. Pinsamt.

Närmast identiska känslor fyller min kropp när jag minns tillbaka på tiden då LIF kallades Leksand Stars.

***

Jag vet egentligen inte exakt hur, var, när och varför namnet ändrades.

Men i takt med att världen blev en mindre plats att leva på, och NHL-hockey blev någonting man kunde se i sitt eget vardagsrum, så ville elitklubbarna dra nytta av det.

Det var ju inte bara Leksand som skaffade ett tilläggsnamn – eller bara du som hade såna där ADIDAS-byxor med knappar på sidorna – i mitten av 90-talet hade alla det. Se själva:

Färjestad Wolves
Frölunda Indians
Södertälje Lightning
Luleå Bears
Brynäs Tigers
Timrå Red Eagles
HV71 Blue Bulls

Och precis som med ungdomen så präglades denna tid av en experimentell lusta. Minns ni den lättklädda kalendern? Stars-chipsen? Det timmeslånga introt ”Stjärnhimlen”? Varenda outforskad del av ordet marknadsföring testades.

Those were the days!

***

Och precis som med ungdomen kommer också verkligheten till sist i fatt. Verkligheten i form av jurister från Texas. Kostymnissarna i NHL-laget Dallas Stars organisation hade nämligen reagerat på Leksands namn och logga. Det hela blev en rättsak. De ville att patent- och registreringsverket skulle häva Leksands registrering och att stjärnorna skulle sluta användas i namn och logga.

Ganska lustigt egentligen, en klubb skapad år 1993 tyckte att en förening grundad 1919, känd för sina stjärnor, skulle sluta använda dem.

PRV avslog Dallas begäran med motiveringen att, och håll i er nu, det här är ganska roligt, NHL inte är ett tillräckligt känt varumärke i Sverige.

***

I september 2008 rev Patentbesvärsrätten upp beslutet. LIF fick inte använda namnet ”Stars” och inte sälja några souvenirer med tillägget.

– Vi har lämnat Stars och kallar oss ganska tydligt för Leksands IF. Jag ser inga problem i det, sade VD Håkan Åman till Expressen om beslutet.

Per Källgren, informationschef, var inne på samma linje i Dagens Media:

– Vi har sedan en tid tillbaka gått tillbaka till att kalla oss Leksands IF. För ett år sedan bytte vår hemsida namn från Leksandstars.com till Leksandsif.se. Vi har tagit bort alla souvenirer med Stars. Jag kan tycka att de där tilläggsnamnen som kom på 90-talet är lite löjliga.

***

Så är det med ungdomen. Man utvecklas. Tacka gudarna för det.

Samtidigt kan man aldrig förgöra resterna av vad man en gång var, det är bara att acceptera – i souvenirbutiken säljs i dag produkter som brödrostar, whiskeyglas och godis – under namnet Star Shop.

Och sist, men absolut inte minst, glädjespridarna på läktaren, som dansar i både seger och förlust: Star Babes.

***

14. Leksand förvandlas till Malmös eviga banemän
15. Calle Steen
16. Ed Belfour får chansen att komma in i matchen och bli varm i kläderna
17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 14:

2000-talet har varit fyllt av en hel del smärta för oss leksingar. Det visar väl om inte annat den här listan där ganska precis hälften av punkterna är av det mer tragikomiska slaget.

Men vi är åtminstone inte ensamma.

Ni får välja själva om ni vill se det som något positivt eller negativt, men Leksand har även de fått chansen, och tagit den, att ställa till med trubbel för andra.

Fråga bara Malmö.

***

Ingen kan anklaga Leksand för att ha haft lätt för Malmö. De blåvita har inte vunnit borta mot skåningarna sedan 24 november 2002 när man vann med 3-5 efter att en stekhet Robert Nilsson skjutit de två första målen. Tre gånger har Leksand inlett kvalserier i Malmö och på dessa matcher skrapat ihop sammanlagt noll poäng.

Trots detta utvecklades Leksand under 2007-2009 till en ständigt återkommande vakenmardröm för malmöiterna.

***

1 april 2007, sista omgången av Kvalserien. Malmö hade efter en mardrömselitserie repat mod och gjort ett hyfsat kval. I sista omgången gick dock det avsågade Leksand ifrån till 6-2 i mitten av sista perioden och vann till slut med 6-5. Efter matchen visade det sig att två poäng hade räckt för Malmö för att säkra elitseriekontraktet.

10 april 2008, sista omgången av Kvalserien. Leksands chanser till avancemang försvann i och med en förlust borta mot Brynäs i den föregående omgången. För Malmö räckte tre poäng för en plats i högsta serien. Det såg också ut att gå vägen utan problem när Tomas Wallgren gjorde 0-3 tidigt i andra perioden. Leksand åt sig emellertid i kapp och med fem minuter kvar av ordinarie matchtid gjorde Jan Huokko 4-4 och i förlängningen dödade Johan Hägglund alla sorters förhoppningar med ett matchavgörande mål.

27 februari 2009, sista omgången av Allsvenskan: Ett dyrt och stjärnfyllt Malmö havererade fullständigt, både spelmässigt och ekonomiskt. I slutet av januari, lagom till transferdeadline, blev situationen ohållbar. Samtliga spelare fick möjligheten att bryta sina kontrakt. Flera etablerade spelare valde att göra just det och kvar fanns ett uppstyckat Babyhawks – som gjorde succé. Det unga laget vann plötsligt match på match och i sista omgången, mot redan klara seriesegraren Leksand, behövdes två poäng för att säkra plats i play off. Dramaturgiskt vässande nog gick matchen till straffar. I tredje omgången fick Jacob Berglund chansen att avgöra och fintade ner målvakten Jere Myllyniemi på isen, men sköt utanför det tomma målet. I stället avgjorde Kevin Doell för Leksand i första extraomgången.

***

Man vad vet vi leksingar egentligen om hur dessa matcher var? Det är inte som att det är vi som har varit huvudkaraktärerna i den här historien.

Jag slog en signal till Johan Svensson, bloggare på http://mrmadhawk.se, för att se om såren har läkt:

Dina egna minnen från de här tre matcherna?
– 2007 var det inte så farligt. Där hade man sabbat det redan innan när man tappade poäng mot Björklöven. Malmö var beroende av att Södertälje skulle tappa poäng mot Löven. Nu gjorde man ju faktiskt det, men så gick Leksand upp till 6-2 och då kändes det redan kört. Men det var ändå första gången det hände och man var beroende av andra resultat.

2008 var väl värre. Då hade man allt i egna händer. Det värsta med den matchen var väl egentligen att Rögle gick upp. Jag var rätt samlad, men jag minns alla som gick loss på ståplats efter matchen. Det minns säkert du också. Malmö gick ju upp till 3-0 och 4-2, och då såg det bra ut, men sen minns jag väl att jag var rätt förbannad att de backade hem efter det. Spelarna sa ju efteråt att de var rädda att förlora matchen.

Förra året var det rätt så lugnt. Det kändes redan i januari att det var kört. Och man ska alltid vara beredd på det värsta. Jag tror inte att de hade gått vidare från play off ändå sedan.

Finns det någon liten del av dig som kan bli bitter över att Leksand, som inte haft något att spela för, inte låtit Malmö vinna någon av de här matcherna?
– Nej, det tycker jag inte. Faktiskt inte. Leksingarna hånade inte så mycket ändå heller. Det har till och med varit imponerande. -08 var det rätt så jävligt. Men förra året fick jag faktiskt många sympatier från leksingar.

Jag tycker att man som leksing har fått en speciell relation till Malmö. Man har legat på samma nivå ett tag och både lagen har fått liknande stämplar ute i landet. Dessutom har man kunnat följa Malmö på ganska nära håll. Är det något du känner igen? Hur är din relation till Leksand?
– Ja, Malmö och Leksand har ju blivit 2000-talets två stora flopplag. Det har blivit en lite het match. Det är ju matcherna mot Leksand som är garanterat att vara utsålda varje år. Men nu blir det ju annorlunda när Rögle är tillbaka. Nu blir det den stora matchen.

Du skriver en del om Leksand, vad har leksingar för relation till dig?
– De har nog en rätt bra relation. Det är som med alla andra lag att det kan bli hett om öronen om man skriver något som inte faller dem i smaken. De bästa inläggen är ju ofta de med noll kommentarer. De flesta håller tyst tills de läser något som de inte gillar.

Möts Malmö och Leksand i Kvalserien 2011?
– Det är väl högst troligt. Det är två av de lag som ska finnas med däruppe. Allt hänger på Malmös backar. Som det är nu tycker jag att det ser ut som en katastrof. Eller katastrof är kanske fel ord, men det är mycket som måste klaffa där. Leksands backsida ser ganska okej ut. Det är väl finnarna, Lotvonen och Hulkkonen, som man kanske borde ta och bli av med. Det kan nog hända något med dem i augusti. Jag kan dra paralleller till hur det såg ut med Nieminen och Eloranta, när de gick hela sommaren och tryckte lön, sedan i augusti blev de finska klubbarna intresserade.

***

Finndumpningar eller inte, en sak kan vi väl definitivt enas med Johan och kompani om, nog har väl Rögle ställt till tillräckligt med elände de senaste åren?

***

15. Calle Steen
16. Ed Belfour får chansen att komma in i matchen och bli varm i kläderna
17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 15:

Leksands laguppställningar har genom åren innehållit en del brödrapar. Christer och Tommy Abrahamsson. Niklas och Marcus Eriksson. Johan och Roger Rosén. Richard och Rastislav Pavlikovsky.

Inför säsongen 2005/2006 hade Anders ”Masken” Carlsson som målsättning att knyta till sig fem landslagsspelare. Den 20 april offentliggör han en trippelvärvning - Patrik Hucko, back från Nyköping och så bröderna Oscar och Calle Steen från Färjestad.

Den första skulle bli en bortglömd flopp, den andra SM-mästare inom två år och den tredje slutade som den i särklass mest hatade spelaren i föreningens historia.

Vad gick snett, Calle Steen?

***

För livet måste ha sett ljust ut den där våren. Ett fint kontrakt och en chans till en mer ansvarsfull roll.

Men ja, min fråga i textens inledande stycke lär bli obesvarad till världens undergång. Att det endast gick utför är tämligen klart.

***

Sprickorna blev alltmer tydliga efter säsongens slut. Steen hade rätt att bryta sitt kontrakt ifall Leksand åkte ur och det gjorde han. Ny klubb: allsvenska Södertälje. Anledning? Han ville ha kortare avstånd till sin flickvän i Karlskoga, simhopperskan Anna Lindberg (de få antal kilometer det rörde sig om gjorde tydligen stor skillnad).

På olika Leksandsforum började rykten och rövarhistorier göra sig hörda. Smeknamn som ”hockeyhora”, ”diva” och ”dryg stockholmare”, ”dumscalle” och ”steendum” blev frekventa inslag.

När sedan materialförvaltaren och hedersknyffeln Johan Bonde i en intervju med Superstars ansåg att ”han var ju inte riktigt klok på någon punkt men det är något hela hockey-Sverige känner till” kunde vissa slutsatser dras.

***

När Calle Steen, då iklädd Södertäljetröjan, till sist gav Leksandsklacken fingret ställdes allt utom rimligt tvivel.

Där fanns ingen kärlekshistoria.

***

Nja, att gå med hög svansföring on the streets of Noret har aldrig skänkt några pluspoäng. Speciellt inte om du har hjälpt till att dra kommunens flagskepp ned i smutsen.

***

Idag har Calle Steen slutat spela aktivt efter en elak skada. Han bor numera i Bofors med sin sambo och sonen Yelverton och fungerar som ”instruktör och inspiratör” åt klubbens yngre spelare.

Ironin, käre läsekrets, ironin.

***
16. Ed Belfour får chansen att komma in i matchen och bli varm i kläderna
17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 16:

Ni vet hur det brukar vara. Ju större förväntningarna är, desto snopnare känns besvikelserna.

***

När jag var liten och började följa Leksand i Elitserien drömde jag ibland om större saker.

När jag funderade på vad som kunde göra Leksand ännu mer framgångsrika i grundseriespelet och, i synnerhet, ta dem förbi kvartsfinalerna när det blev dags för slutspel, ja, då svävade mina tankar iväg.

Iväg över Atlanten. Till NHL. Till de riktigt, riktigt stora stjärnorna. De man storögt läste om i Pro Hockey, som man såg på Sportnytt, som man var på Sega-spelen, som man samlade hockeybilder på.

Wayne Gretzky
Mario Lemieux
Mats Sundin
Pavel Bure
Al McInnis
Jaromir Jagr
Teemu Selänne
Joe Sakic
Bill Ranford
Eric Lindros

Och så vidare.

Blotta tanken på att bara för en match se någon av dessa spelare i Leksands tröja var svindlande. Det var hisnande att tänka hur mycket de skulle dominera i svensk hockey, hur mycket bättre man skulle bli med dem i laget.

En av dessa spelare var definitivt Ed Belfour.

***

Flera år senare såg det plötsligt ut som att drömmen skulle gå i uppfyllelse.

18 augusti 2007 bjöd Expressen på en nyhetsbomb som hette duga: Ed Belfour var ”bara detaljer” från att komma överens med allsvenska Leksand.

Leksand förnekade först att något var på gång, men efter en dryg vecka kunde en glad och stolt sportchef Mikael Lundström presentera sin målvaktsvärvning. Belfour hade skrivit på ett sexmånaders artistkontrakt. I huvudsak skulle kostnaderna tas om hand av storsponsorn P-O Ejendal.

***

Det här var, och är, utan konkurrens, den största värvning föreningen någonsin gjort.

En målvakt som gjort 963 NHL-matcher.

Som gjort 161 Stanley Cup-matcher.

Som hållit nollan 90 gånger på dessa sammanlagt 1124 försök.

Som vunnit Stanley Cup.

Som vunnit Canada Cup.

Som vunnit OS.

Som blivit utsedd till Årets rookie i NHL.

Som blivit utsedd till ligans bäste målvakt två gånger.

Som spelat fem all star-matcher.

Som haft ligans bästa räddningsprocent fyra gånger.

Som gjort 18 NHL-säsonger.

Som inte spelat en enda match i någon annan liga sedan 1988.

Som aldrig tillhört en förening utanför Nordamerika.

I Leksand! I allsvenskan!

Ord räcker inte till.

Superstjärnan hade visserligen hunnit bli 42 år gammal och var inte riktigt den spelare han en gång hade varit, men det handlade ändå om en målvakt som stått 58 NHL-matcher för Florida Panthers den gångna säsongen och på dessa haft över 90 i räddningsprocent.

Det var inget som några andra svenskar föreningar kunde skryta med.

***

Jag behöver med andra ord inte ens påpeka att förväntningarna var överväldigande när det äntligen var dags för debut, 31 oktober, nästan på pricken två månader efter att affären offentliggjorts. Hemmamatch mot Sundsvall väntade.

***

Vägen och väntan dit hade varit lång.

Han landade i Sverige redan två veckor tidigare, 16 oktober. Pådraget var enormt redan på Arlanda och fortsatte så vara hela vägen till Leksand, via Romme, och framme vid Ejendals Arena. Tidningarna och hemsidan liverapporterade och ankomsten fyllde kvällens tv-sändningars sportnyheter. Samma kväll slog Leksand Västerås med 3-1, med sitt nyanlända nyförvärv på hedersplats på läktaren.

Det skulle spelas ytterligare tre matcher utan Belfour på plan.

Nästkommande match var bortamatch mot Växjö, men av marknadsföringsmässiga skäl ville man att debuten skulle ske på hemmais, så Eddie Läck fick återigen förtroendet och höll nollan när Leksand vann med solklara 5-0.

De flesta förväntade sig att det skulle vara dags när Nyköping några dagar senare kom på besök i Ejendals. Men Läck ansågs vara i bättre skick och form och Leksand vann med 4-1 utan sin största stjärna.

Och den nästkommande bortamatchen mot Borås (Leksand vände 1-2 till 3-2 i sista perioden) var ju inte heller aktuell.

***

Men nu var det alltså dags.

6 795 personer hade tagit sig till arenan och det var inte motståndaren Sundsvall som de var nyfikna på.

Så här lät det och såg ut på läktarna före nedsläpp:

***

Två månaders väntan.

Fullsatta läktare.

Ett mäktigt tifo.

En målvakt med större meriter än hela övriga serien tillsammans.

Hm… vad var det vi sade om det där med stora förväntningar…?

***

Det tog 70 sekunder.

Pang!

Sundsvalls tjeck Ivan Puncochar sköt 0-1. På lagets första skott.

Belfours räddningsprocent så långt: 0 %.

***

Vågar vi gissa att det inte riktigt var så det var tänkt att bli?

***

Epilog: Leksand vände till slut matchen och vann med 4-1. Belfours tid i föreningen skulle innehålla mycket mer av det mesta, både gott och ont. Men låt oss återkomma till det.

***

17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 17:

Den 4 februari 2004 ser Facebook dagens ljus. Grundaren Mark Zuckerberg skapade sajten ensam i sitt lilla studentrum. Till en början var sidan enbart till för de Harvardstudenter han pluggade tillsammans med – numera använder 500 miljoner människor communityt dagligen. Zuckerberg är världens yngsta miljardär och har enligt Wikipedia genomfört det dyraste bilköpet någonsin.

***

Vad har det här med Leksand att göra?

Jo, under våren 2004 drog Superstars igång ett litet projekt som överträffade alla tänkbara förväntningar. Ilskan över att LIF än en gång trillat ur högsta serien förvandlades till initiativlusta.

De startade en pengainsamling. Målet – att hjälpa föreningen att värva en spelare av rang.

I juni, en och en halv månad efter idén att presenterats, döptes projektet om till Drömliraren. 30.000 kronor låg redan i kassan och nu fanns även kravspecifikation på spelaren:

”Siktet är inställt på en spelare som vi vet har ett stort Leksandshjärta. Men med respekt för det begränsade antalet riktiga Leksingar ute i proffsvärlden, och deras situation är vi väl medvetna om att vi kan vara tvungna att hitta andra alternativ. Dock skall inga avkall på kvalité göras i detta sammanhang, målet är en spelare av toppklass med den rätta inställningen till sitt jobb. Den rätta klubbkänslan får vi supportrar se till att han får”

***

Jag var en av dem som skrockade. I detta samhälle, där man måste skrika för att höras och klä av sig naken för att synas, skulle aldrig något så ouppseendeväckande som en pengainsamling lyckas. Inte en chans i helvetet.

Fel, fel, fel.

***

Den 2 augusti presenterades Johan Hedberg som Drömliraren. Det gick vägen. Med hjälp av fansens bidrag, över 300.000 kronor, lyckades Leksand ro hem dundervärvningen.

Hedberg var också den perfekta drömliraren, av många anledningar. Dels var han bra. Dels hade han stor känsla för klubben och gjorde därför inga anspråk på en hög lön. Dels var han skadad och spel innan Superallsvenskan ansågs vara en omöjlighet, vilket också innebar att han inte kunde göra anspråk på en hög lön.

***

Debuten skedde mot Oskarshamn efter nyår. Här är nog många beredda att gå mot mig, men jag vill minnas Hedberg som inte särskilt förtroendeingivande under säsongen. Spelet runt buren var darrigt och några märkliga puckar släpptes in.

– Det var ett jäkligt stort steg från NHL till allsvenskan. På många sätt är det svårare, man känner inte alls till lagen och spelarna. Och bra spelare vet ändå hur man hänger dit pucken, sade han efter säsongens slut till Dalarnas Tidningar.

När det väl brann till mot slutet av kvalserien stod han dock på huvudet för att rädda sitt lag. I omgång åtta mot Oskarshamn höll han sin första nolla. Efter att elitserieavancemanget säkrades i hemmamötet mot Nyköping talade han inför hela laget:

– Jag vet att jag varit jobbig de senaste veckorna, jag vet att jag har kastat in ett par puckar. Jag har varit med om mycket i min karriär, men det här är det absolut största för mig. I sista perioden hade jag tårar i ögonen. Jag vill tacka er, alla mina vänner.

***

Något som började lite trevande, och lät totalt dödfött, blev i slutändan det som tog LIF upp till Elitserien igen. Det är sånt som får mig att aldrig döma ut dumma idéer från kompisar – Drömliraren anno 2004 är beviset.

Jag antar att summan av kardemumman är att vill man få någonting gjort så får man göra det själv.

***

18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 18:

Denna lilla historia utspelar sig för tio år sedan.

Vad som kan vara viktigt att veta i sammanhanget är att på den här tiden hade Leksand vid varje hemmamatch en artist på plats som underhöll publiken i pauserna.

Varför jag berättar det?

Det kommer du snart att förstå.

***

December 2000. Bottenmatch i Elitserien. Leksand mot Timrå.

Leksand går in i matchen med fem raka förluster bakom sig. Nykomlingen Timrå har i sin tur bara tagit fyra poäng på sina elva senaste matcher.

Med andra ord en viktig match för båda lagen för att inte bli allt för hårt insyltade i bottenstriden.

***

Den musikaliska underhållningen skulle framföras av Evert Sandin, en dragspelsspelande äldre gentleman från Rättvik.

Jag, Oskar, var femton på den här tiden. Dragspel stod, för att uttrycka det lågmält, inte direkt överst på min lista över favoritmusik.

Under den här dagen skulle jag få en chans att vänja mig vid instrumentets ljud.

***

Det hann gå tolv minuter av matchen.

Ställningen var 0-0.

Då blåste domare Peter Andersson av matchen mitt i en spelsekvens.

Varför gjorde han så? Vad var det som pågick? Ingen av oss i publiken tycktes ha en aning.

Även spelarna tycktes frågande och gestikulerade mot Andersson som i sin tur pekade mot mittcirkeln.

***

Isen hade brustit och en bit röd reklamplast tittade fram i stället.

Paniken spred sig. Ishockey utan is är, kort och gott, inte ishockey. Matchen kunde inte fortsätta under dessa förutsättningar.

***

Till en början verkade arbetet med att rätta till problemet fullkomligt planlöst. Någon var där och försökte trycka ner lite is med hjälp av skridskon. Någon hällde vatten. Ingen effekt.

Då fick Leksands vd nog. Han stegade in på isen i en grå kostym, med en mikrofon i högsta hugg och yttrade de omedelbart klassiska inledningsorden:

– Mina damer och herrar, det här är Jonas Bergqvist som talar.

Efter ett försök att lugna massorna började han sedan leda räddningsarbetet av isen med fast hand.

– Vi måste få isen att frysa och då måste vi spruta med kolsyresläckare och lägga på plankor för att få kylan att stanna. Det bildas även porer på isen, som gör att den blir skör. Därför måste vi spruta på vatten med en fin stril, förklarade han.

***

Men ingen kunde anklaga processen för att gå fort. Likt ett försenat SJ-tåg sköts den uppskattade matchåterstarten hela tiden framåt, sisådär en kvart i taget.

Man sysselsatte sig bäst man kunde under tiden. Jag tror att jag gick åtminstone fem varv inne i arenan. Var ute ett tag. Funderade på att åka hem.

Skulle matchen ens kunna spelas klart?

Regeln sade matchen fick vara stoppad max två timmar utan att brytas.

***

Med några minuters marginal klarade man biffen.

Efter mer än en timme och femtio minuter släpptes pucken igen.

***

Av de drygt 4 000 tusen personerna på plats var det nog bara en enda som var nöjd med det inträffade.

Evert Sandin.

Han släppte inte sitt instrument en enda sekund under uppehållet.

Tonerna av dragspel tystnade aldrig.

***

En del musik som spelats vid fel tillfällen skapar trauman när man hör den igen.

Den som har sett Apocalypse Now kan inte höra ”The End” med The Doors utan att tänka på kriget i Vietnam.

Den som har sett Hajen vet att det är fara å färde när stråkmusik spelas.

Den som har sett Torsk på Tallinn kan inte höra Fred Åkerströms ”Jag ger dig min morgon” utan att tänka på en samling sorgligt ensamma manliga individer.

Själv kan jag inte höra dragspel utan att få flimriga, jobbiga bilder på insidan av ögonlocken av osäker väntan, rastlöshet och hopplöst stirrande på omkringirrande vaktmästarhangarounds.

***

Matchen då?

Kompenserades avbrottet av en fartfylld hockeyfest?

Nä.

Tvärtom.

Det blev en av de torftigaste och märkligaste matcherna jag sett.

Mitt i andra perioden trillade ett Jan Huokko-skott in.

Sedan dröjde det till slutminuten innan 2-0 kom i tom bur.

Så Leksand vann i alla fall.

Hurra.

***

19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 19:

I början av 1930-talet tog Gunnar Faleij med sig idén om ishockey till Dalarna. Idén utvecklade sig till en byalagsserie och 1935 bildades Mora IK.

Söndagen den 16 januari 1938 mötte de Leksand. Ishockey var en ny grej för leksingarna, klubben pysslade egentligen med bandy, och matchen mot Mora var föreningens första. En riktig mumsbit, med andra ord.

Efter tre perioder stod det 8-0. Till Leksand. Enligt sägnen bad moringarna om en extra period vilket resulterade i ytterligare tre mål i arslet.

***

75 år senare:

När jag gick i skolan fanns det, som i alla skolor, grupperingar. En av utomstående särskilt illa omtyckt sådan var hockeybögarna. Jag var en hockeybög.

Jag tänker inte gå in på varför hockeybögarna ogillades av vissa, den diskussionen ryms inte här, men jag tänker gå in på det faktum att det blev ett jävla liv på skolgårdarna varje gång Leksand var klara för kval.

Hockeybögshatarna tog på sig sina ”Vi är tillbaka!”-tröjor och gick runt med stora leenden.

Vi hockeybögar gick med våra huvuden nedsänkta.

Det kan vara svårt att förstå, men just där och då kände alla stora, starka, snygga hockeybögar någon slags Morrissey-gemenskap med varandra.

Vad förstod de? Ingenting.

Lördagen den 10 april 2004 åkte Leksand ur Elitserien. Grannen i norr överraskade alla och gick upp.

Veckan efter i skolcafeterian var särskilt jobbig.

Jag hade nämligen skaffat mig en vän från Mora som precis börjat förstå det här med ishockey och allt vad det innebar.

***

Let’s face the facts.

Namnet Brynäs är inte synonymt med ordet derby längre.

***

Mina fem starkaste Moraminnen (i skratt och förtvivlan, i glädje och sorg):

5. 30 november 2001 – LIF – MIK 6-3. Första mötet mot MIK i tävlingssammanhang på…länge.

Eller ja, inte det första mötet (7-3-seger i Smidjegrav), men väl den första matchen i Isstadion. Som det var laddat i ladan! Moraderbyt (märk väl att jag skriver Moraderbyt, vid tiden för tillfället var ordföljden Slaget om Siljan del fyra beyond our wildest dreams) var en av väldigt få anledningar till att överhuvudtaget se fram emot en allsvensk säsong.

Man var spänd, nervös, orolig och framför allt var man packad som en sill bland 6300 åskådare. Trots att rivalerna låg så geografiskt nära kändes de som främlingar. Vad kunde vi förvänta oss?

Egentligen ingenting, visade det sig. Matchen i sig var inte mycket att orda om, en komfortabel 6-3-seger till LIF. Skotten: 47-18.

4. 7 november 2009 - MIK – LIF 2-6. Leksand hade fem omgångar tidigare åkt på en riktig förnedring i Ejendals Arena, Oliver Ekman-Larsson hade slagits mot Victor Enmalm och Håkan Bogg hade snurrat upp försvaret i brygga.

Jag bodde i Oslo och vi samlade ihop folket från byn. En trevlig kväll, på det hela taget, som andades förlösning. I efterhand en av de bästa matcher laget genomförde under säsongen.

JLGP gjorde mål från halva plan, Patric Carlsson smällde in två och man började få höga förhoppningar på paret Nordström/Åslin.

3. 6 april 2004 – LIF – MIK 2-4.
2. 23 mars 2004 – MIK – LIF 6-3. Se här.

1. 29 mars 2008 – LIF – MIK 2-0. En kompis från Östersund var på besök. Han skulle nog, timråit som han är, aldrig erkänna det här, men hans engagemang var påtagligt från sekund ett – det är en av många saker som Siljansderbyt gör med en.

Jag minns att jag ansåg att hockeyatmosfär inte blir bättre än vad som låg i luften den kvällen (när Maple Leafs vinner Stanley Cup genom ett suddenmål i den sjunde avgörande matchen på hemmaplan kan det möjligtvis toppas).

Matchen då? Leksand ville ta kvalserierevansch och gjorde det. I en jämn och inte särskilt välspelad match gjorde Ric Jackman mål med ett slagskott från slottet och Morten Green drog fördel av en miss från Juha Pitkämäki.

***

Mer då? Mja, jag vet inte. Ska jag vara ärlig så har jag inte så många matchbilder i huvudet. Siljansderbyn tenderar att vara täta, jämna och oftast inte särskilt kul att titta på. Det rör sig sällan om överlägsna resultat och även om det blir så brukar det bero på att siffrorna har runnit i väg mot slutet.

Ändå känner man sig alldeles omtöcknad efter slutsignalen.

***

I tävlingssammanhang står det, om jag har räknat rätt, 13-8 till LIF i matcher.

***

Det mest färgstarka minnet måste väl ändå vara att Mora spelade i Elitserien när Leksand inte gjorde det. Välkommen till verkligheten. MIK fick ta del av lockout-säsongen.

Där satt jag med min vän från Mora i skolcafeterian, den ende som ville prata hockey, när alla andra skadeglada, ogynsamma jävlar skrattade.

Det var lika tufft det. Jag hade levt och verkat i den där satans ishallen och så satt han där, med sitt lag i Elitserien på ett bananskal och i hög grad tack vare Leksand, och kände sig nöjd med värvningen av Marian Hossa. Tro fan det.

***

Med åren har jag försonats med tanken.

Många andra verkar inte ha gjort det. Den ständiga och kontraproduktiva debatten som befläckar varenda kommentatorsfält lär väl rasa vidare.

Min åsikt är att utan de svart-grön-vita-röda-vad de nu är, så skulle den allsvenska säsongen kännas övermäktig, ännu fulare, ännu jävligare.

Derbyt är en fest. En anledning att komma hem.

LÄNGE LEVE DERBYT!

***

20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil

Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 20:

”Får jag svära? Bra. Då tycker jag att det är ren och skär jävla parodi.”

– Micke Sundlöv, Brynäs sportchef, hösten 2004

***

Okej. En användbar tumregel:

Alla sorters förändringar av förutsättningar och regler fungerar, rent generellt, alltid till Leksands nackdel.

Införs en regel om två minuters utvisning för puck över sargen, ja, då vet man att Calle Steen kommer dra trissan över planket åtminstone en gång per match.

Införs en regel om att domaren ska släppa pucken strax efter att båda lagen bytt, ja, då vet man att domaren kommer att släppa pucken när Leksand ut tagit målvakten, trots att tekaren Niklas Persson fortfarande befinner sig strax utanför sitt eget bås.

Införs det striktare regler mot hakningar, ja, då vet man att Magnus Österby kommer att strunta i det.

***

Men ibland, minsann, blir det annorlunda.

***

Säsongen 2004/05 vändes spelplanen på ända.

Strejk i NHL och alla superstars var up for grabs.

Högst jublade Modo som kapade åt sig Peter Forsberg, Markus Näslund, Tommy Salo, Dan Hinote, Mattias Weinhandl, Henrik Sedin, Daniel Sedin, Pierre Hedin, Bryan Muir, Frantisek Kaberle och Adrian Aucoin.

Frölunda och Linköping kunde knappast heller klaga på sina tillskott.

Och Mora, av alla lag, dunkade in Marian Hossa.

***

Men det var en minerad mark det handlade om.

Modo gick det i slutändan åt fanders för. De hackade hela säsongen och åkte ut i kvarten mot Färjestad.

Vad Brynäs tyckte kan ni se i inledningen av det här inlägget. De hamnade i kvalet.

Regerande mästarna HV 71 gjorde misstaget att inledningsvis hålla fast vid att de skulle klara sig med sin SM-vinnande trupp. De missade slutspel.

Dessa problem nådde även allsvensk nivå.

Skellefteå, en av storfavoriterna till att steget upp, förstörde stämningen och lagbygget genom att peta undan förstemålisen Sean Gauthier och i stället, i sista stund, ta in Mike Dunham.

***

Som sagt, det var en frestande, men riskabel väg som de svenska sportcheferna färdades på.

Säsongen 2003/04 hade sannerligen inte varit sportchef Anders ”Masken” Carlssons år (men mer om det inom de närmsta veckorna).

Det var inte direkt så att man räknade kallt och lugnt med att han skulle visa den rätta fingertoppskänslan.

***

Och starten på arbetet efter degraderingen våren 2004 var kanske inte den mest lyckade. Han värvade trots allt Mikko Rautee.

Men sedan rullade det plötsligt på.

Johan Hedberg värvades. Drömliraren.

Och senare under sommaren kom nästa stjärnförstärkning, den 24-årige kanadensaren Michael Ryder, som varit NHL:s mål- och poängstarkaste rookie under den föregående säsongen.

Hur fick man egentligen honom till Allsvenskan?

***

Skulle han leverera så mycket som man kunde förvänta sig på den här nivån?

Det skulle han.

Han öste in mål redan från början.

***

Säsongen gick.

Ryder toppade poängligan och bildade kedja med Niklas Eriksson och Niklas Persson.

Hedberg skulle snart vara frisk från den axeloperation som han genomgått under sommaren.

Men behövdes det inte en riktig stjärnback också?

Jo då, han skulle komma.

***

I november 2004 värvas en av Ryders lagkamrater från Montreal Canadiens, 29-årige backen Francis Bouillon.

***

På 21 allsvenska matcher gjorde Bouillon 18 poäng. I Kvalserien gjorde han, för backar, orimliga 13 poäng på 10 matcher.

På 32 allsvenska matcher gjorde Ryder 48 poäng och i kvalet stod även han för 13 på 10 omgångar.

Johan Hedberg stod nio matcher i kvalet och blev med 91,81 % tvåa i seriens målvaktsliga, slagen enbart av Johan Holmqvist.

***

Att Masken, där så många hamnade så fel, hade så makalöst hög träffsäkerhet på dessa stjärnor är förbluffande. Det finns nog inget annat som han mäktade med under sin tid som sportchef gjort mig tillnärmelsevis så imponerad av honom.

Och då har jag inte ens nämnt att han lagom till slutspurten presenterade ett nyförv till.

Mikael Karlberg.

***

Och en liten detalj till.

Leksand gick upp i Elitserien våren 2005.

Det har man inte gjort om sedan dess.

***

21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil