Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 38:

Okej. Det bär emot en aning.

Men nu ska det minsann raljeras dels om Anders ”Masken” Carlsson och dels om utländska spelare!

Det bär emot eftersom det är lätt gjort och båda dessa komponenter genom åren har fått klä skott för en hel del som de, mitt bland alla fadäser, inte varit skyldiga till.

Men ibland kan man inte blunda för sanningen.

***

Sommaren 2005. Kvalet under den föregående våren slutade ju väl och Leksand tog sig tillbaka till högsta serien. Nu skulle nästa steg i satsningen ta vid. Det hela försvårades dock av att en stor del av stommen försvunnit.

Johan Hedberg
Francis Bouillon
Fredrik Svensson
Michael Ryder
Mikael Karlberg
Niklas Eriksson
Trond Magnussen
Johan Rosén
Göran Hermansson
Johan Witehall

Det var bara några av alla nyckelspelare som lämnat föreningen.

Sportchef Masken gjorde sitt bästa för att täta luckorna och några prestigekamper vanns på transfermarknaden. Niklas Persson förlängde kontraktet trots intresse från flera klubbar, Skellefteås jättetalang Jimmie Ericsson skrev på och kvalets poängkung Patrik Wallenberg lämnade Nyköping för att flytta till Dalarna.

Men flera försök misslyckades också. Mika Hannula och Johan Franzén tackade nej. Jonas Frögren och Johnny Oduya likaså.

***

Och när den svenska transfermarknaden sviker, ja, då har man inget annat val än att sikta mot utlandet. Masken lät därför tyngdpunkten på lagbyggets försvarsspel ligga på Tjeckien.

Leksand gick in i elitseriesäsongen med fem tjecker:

Tomas Duba
Jan Nemecek
Ladislav Benysek
Jan Srdinko
Patrik Hucko

En målvakt, fyra backar.

***

Slutspelssatsningen, som skulle bli Maskens sista säsong i föreningen, fungerade förfärande dåligt.

På de elva första grundseriematcherna skrapade Leksand ihop en(!) poäng. Efter det gick avståndet inte att ta igen. Leksand lämnade jumboplatsen i tabellen sammanlagt tre gånger, man tog sig inte upp över kvalstrecket en enda gång. Man slutade sist i serien, med 17 poäng upp till fast mark.

***

För tjeckerna gick det inte speciellt mycket bättre. Vi kan ta dem, en efter en:

Duba: Målvakten stod för en okej säsong, med några riktigt bra matcher och några där det gick lite tyngre. Han stod 22 elitseriematcher. Han blev dock aldrig den toppvärvning som han utmålades som och hamnade i skuggan av Johan Backlund, som efter en inledning med delat ansvar tog rollen som förstaval.

Nemecek: Den enligt mig bäste av de fem. Åsikterna om honom gick isär bland supportrarna, men jag tycker att han bidrog med mycket intelligens både framåt och bakåt. Och ni minns säkert också att Curre Lundmark blev så förtjust att han jämställde Nemecek med ett slagskepp.

Benysek: Gjorde också en helt okej insats. Poängskörden stannade dock vid 1+1 trots att han gjorde mål i första matchen för säsongen. Hans tvåårskontrakt bröts efter säsongen.

Srdinko: Den defensivt inriktade backen gick med hull och hår in i den ena sargduellen efter den andra, trots det tycktes han aldrig komma ur situationerna med pucken i behåll. Han gick knappt över mittlinjen på hela säsongen och lyckades på 45 elitseriematcher skrapa ihop den imponerande poängskörden 0+0.

Hucko: Jag tror knappt att någon protesterar om jag utser honom till den värste av dem alla. Han hade innan han skrev på för Leksand gjort imponerande 44 poäng på 51 allsvenska matcher. Varför skulle inte det kunna bli en succé i Elitserien? Tja, kanske för att hans skridskotempo förde tankarna till Jergus Baca och att han var marginellt smidigare än Clancy Wiggum. Den typen av begränsad mobilitet kom man undan med i power play-spelet i den tidens allsvenska, men inte på elitserienivå. Det blev 17 matcher, ett mål, en assist och sju minusmål innan han fick sparken och gick till tjeckiska Zlin. Säsongen efter skulle han hamna på LIF-tapeten igen när han förstörde Mikael Karlbergs säsong med en ful (jag tror ingen skulle protestera mot den beskrivningen heller) knätackling efter avblåsning. Men mer om det senare på listan.

***

Men, som Johan Rosén uttryckte det när det gick tungt två år tidigare, man kan inte bara lägga sig ner och dö.

Det visste Masken.

Han var framme i januari 2006. Kvalserien var oundviklig och deadline för övergångar närmade sig. En sista chans att spetsa laget. En sista chans att kanske rädda elitseriekontraktet.

***

Och vart vänder man sig när ens satsning på tjecker inte har funkat?

Jo, till Tjeckien naturligtvis.

***

Masken tog sitt pick och pack och sin plånbok och åkte till Tjeckien, på, vad det verkade, vinst och förlust.

***

27 januari i Dalarnas Tidningar är Masken optimistisk:

– Det har inte sett så här positivt ut tidigare. Därför skulle jag bli besviken om vi inte får något nyförvärv.

***

30 januari berättar Masken för samma tidning att landslagsforwarden Jaroslav Kalla är klar:

– Det är en klasspelare. Det här är en värvning som Leksand får stor nytta av. Och vi jobbar vidare. Jag utesluter inte att det kan bli något mer, säger Masken.

***

31 januari förkunnar ”en glad” Masken från ”en middagssittning i Tjeckien” för tidningen att backen Pavel Trnka är klar:

– Jag såg honom spela som lagkapten för Plzen i tjeckiska Extraliga i går. Han var mycket bra och i dag kunde jag göra klart med honom så att han spelar med Leksand resten av säsongen. Han har gjort ett mycket gott intryck på mig. Det känns inspirerande att få Trnka till Leksand, säger sportchefen.

Han berättar också att han scoutar fler spelare:

– Jag vill inte säga vilken match jag ska se, men det beror i alla fall på hur det går i den matchen om det kan bli aktuellt med fler spelare till Leksand. Men jag är långtifrån ensam här nere. I går var det folk från sex-sju klubbar från runtom i Europa och tittade på matchen, det lär bli lika i morgon. Det mesta är förberett för att få klart med ytterligare någon ny spelare. Men det är verkligen ”snabba puckar” om man ska hinna faxa i väg alla nödvändiga handlingar innan transferfönstret stänger vid midnatt natten till onsdag. Det känns skönt att till att börja med kunna lyfta in Kalla och Trnka i laget, nu ska jag göra allt jag kan för att få klart med ytterligare någon spelare.

***

1 februari berättar tidningen att Masken föregående kväll (alltså innan deadline) trots allt inte trodde på några fler nyförvärv. Det hade gått lite för bra för tilltänkta centerförvärvet Vaclav Skuhravy:

– Det ser väldigt mörkt ut. Jag gick i slutet av matchen, då ledde Karlovy Vary säkert och det var inte bra för oss. Synd, för det är en bra spelare och han gjorde en stark instats i kvällens match. Jag har ett ”långskott” kvar, en spelare som jag inte sett spela här nere i Tjeckien. Men ärligt talat ser det inte så lovande ut att få honom till Leksand, säger Masken.

***

Vem ”långskottet” var framkom aldrig, men i Leksand hamnade han i alla fall inte. Masken fick efter sin tämligen chansartade värvningsräd nöja sig med två välmeriterade tillskott.

***

Nu räckte det som såg bra ut på pappret ändå inte speciellt långt.

Jaroslav Kalla samlade på sammanlagt 18 matcher i Leksand förvisso på sig tio assist, men lyckades bara göra ett mål.

Pavel Trnka gjorde på 16 matcher noll mål och fyra assist.

Och hur det gick för Leksand? Man misslyckades fatalt i kvalet och landade tre placering och elva poäng från en elitserieplats.

***

39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil