Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 36:

Traditionen.

Den där tunga arvsynden som alltid har legat som ett mörkt moln över Leksands IF.

Dunga kan gnälla bäst han vill om hur det brasilianska laget aldrig kommer spela tillräckligt roligt för att tillfredsställa sin publik eller om hur uppfattningen kring sambafotboll är en ren historieförfalskning.

He ain’t got shit on Leksand.

Skridskoåkning.

Spelförande.

Kreativitet.

Finliret har varit pelaren som organisationen alltid sagt sig ha byggt sin framgång på.

***

Tre killar, alla med olika bakgrund, uppfostran och förutsättningar, men med likadana värderingar, var en gång i tiden nära att förändra Leksandspublikens syn på hur det ädla spelet ishockey ska liras.

***

Jag minns inte första gången jag tänkte på dem som Krigarkedjan och ska jag vara ärlig – här får andra gärna rätta mig – så tror jag inte ens att ett sådant ögonblick fanns.

Som så många andra stora folkrörelser så var det något som byggdes upp nedifrån, i besvikelse över att de som var menade att leda vägen inte gjorde det.

***

De var blodhundar, ständigt vädrande efter någon att forechecka, studsandes i båset, fastbundna i sina koppel till de släpptes lös.

En stressad back är en dålig back, har Niklas Wikegård en gång sagt.

Det visste vi redan. Varje matchkväll jagade Jesper Ollas, Johan Hägglund och Johan Eneqvist ihjäl försvararna så fort spelet tycktes ha stagnerat.

Trots att poängkolumnerna i statistiken kanske inte visar det, så ska man komma ihåg att de skapade målchanser. I överflöd. Inga chanser som resultat av klubbtekniska prestationer, men varje tappad puck i anfallszon höggs fast, och även om det inte resulterade i mål så hade man SKAPAT och därmed övertygat publiken om den rätta vägen att spela hockey.

Det behövdes inget klapp-klapp. Inget finlir.

Allt som krävdes var hjärta, lite tacklingsvilja och en jävla ihärdighet.

***

Jesper Ollas – puckhållaren.

Johan Hägglund – den kloka tvåvägscentern.

Johan Eneqvist – skridskoåkaren.

***

Säsongen 09/10 sprack kedjan. Under Leif Strömbergs ledning fick inte Eneqvist vara kvar. Jesper Ollas hittade finessen och blev poängkung i egen regi.

Kvar stod Johan Hägglund.

Sorgligt så klart, på många sätt bar de LIF under några säsonger.

Men begreppet, minnena och den nya kravbilden kommer alltid leva kvar.

***

Som jag skrev tidigare – jag minns inte första gången jag såg dem som enheten Krigarkedjan – men jag kommer aldrig glömma midsommarfirandet 2009, i fyllan och villan, när stången kommit upp och folk runtomkring börjar stämma upp i ett ”…krigare, krigare, KRIGARE, KRIGARE”.

Corny? Absolut.

Töntigt? Herregud, ja.

Ett fenomen? Utan tvekan.

***

37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil