Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 16:

Ni vet hur det brukar vara. Ju större förväntningarna är, desto snopnare känns besvikelserna.

***

När jag var liten och började följa Leksand i Elitserien drömde jag ibland om större saker.

När jag funderade på vad som kunde göra Leksand ännu mer framgångsrika i grundseriespelet och, i synnerhet, ta dem förbi kvartsfinalerna när det blev dags för slutspel, ja, då svävade mina tankar iväg.

Iväg över Atlanten. Till NHL. Till de riktigt, riktigt stora stjärnorna. De man storögt läste om i Pro Hockey, som man såg på Sportnytt, som man var på Sega-spelen, som man samlade hockeybilder på.

Wayne Gretzky
Mario Lemieux
Mats Sundin
Pavel Bure
Al McInnis
Jaromir Jagr
Teemu Selänne
Joe Sakic
Bill Ranford
Eric Lindros

Och så vidare.

Blotta tanken på att bara för en match se någon av dessa spelare i Leksands tröja var svindlande. Det var hisnande att tänka hur mycket de skulle dominera i svensk hockey, hur mycket bättre man skulle bli med dem i laget.

En av dessa spelare var definitivt Ed Belfour.

***

Flera år senare såg det plötsligt ut som att drömmen skulle gå i uppfyllelse.

18 augusti 2007 bjöd Expressen på en nyhetsbomb som hette duga: Ed Belfour var ”bara detaljer” från att komma överens med allsvenska Leksand.

Leksand förnekade först att något var på gång, men efter en dryg vecka kunde en glad och stolt sportchef Mikael Lundström presentera sin målvaktsvärvning. Belfour hade skrivit på ett sexmånaders artistkontrakt. I huvudsak skulle kostnaderna tas om hand av storsponsorn P-O Ejendal.

***

Det här var, och är, utan konkurrens, den största värvning föreningen någonsin gjort.

En målvakt som gjort 963 NHL-matcher.

Som gjort 161 Stanley Cup-matcher.

Som hållit nollan 90 gånger på dessa sammanlagt 1124 försök.

Som vunnit Stanley Cup.

Som vunnit Canada Cup.

Som vunnit OS.

Som blivit utsedd till Årets rookie i NHL.

Som blivit utsedd till ligans bäste målvakt två gånger.

Som spelat fem all star-matcher.

Som haft ligans bästa räddningsprocent fyra gånger.

Som gjort 18 NHL-säsonger.

Som inte spelat en enda match i någon annan liga sedan 1988.

Som aldrig tillhört en förening utanför Nordamerika.

I Leksand! I allsvenskan!

Ord räcker inte till.

Superstjärnan hade visserligen hunnit bli 42 år gammal och var inte riktigt den spelare han en gång hade varit, men det handlade ändå om en målvakt som stått 58 NHL-matcher för Florida Panthers den gångna säsongen och på dessa haft över 90 i räddningsprocent.

Det var inget som några andra svenskar föreningar kunde skryta med.

***

Jag behöver med andra ord inte ens påpeka att förväntningarna var överväldigande när det äntligen var dags för debut, 31 oktober, nästan på pricken två månader efter att affären offentliggjorts. Hemmamatch mot Sundsvall väntade.

***

Vägen och väntan dit hade varit lång.

Han landade i Sverige redan två veckor tidigare, 16 oktober. Pådraget var enormt redan på Arlanda och fortsatte så vara hela vägen till Leksand, via Romme, och framme vid Ejendals Arena. Tidningarna och hemsidan liverapporterade och ankomsten fyllde kvällens tv-sändningars sportnyheter. Samma kväll slog Leksand Västerås med 3-1, med sitt nyanlända nyförvärv på hedersplats på läktaren.

Det skulle spelas ytterligare tre matcher utan Belfour på plan.

Nästkommande match var bortamatch mot Växjö, men av marknadsföringsmässiga skäl ville man att debuten skulle ske på hemmais, så Eddie Läck fick återigen förtroendet och höll nollan när Leksand vann med solklara 5-0.

De flesta förväntade sig att det skulle vara dags när Nyköping några dagar senare kom på besök i Ejendals. Men Läck ansågs vara i bättre skick och form och Leksand vann med 4-1 utan sin största stjärna.

Och den nästkommande bortamatchen mot Borås (Leksand vände 1-2 till 3-2 i sista perioden) var ju inte heller aktuell.

***

Men nu var det alltså dags.

6 795 personer hade tagit sig till arenan och det var inte motståndaren Sundsvall som de var nyfikna på.

Så här lät det och såg ut på läktarna före nedsläpp:

***

Två månaders väntan.

Fullsatta läktare.

Ett mäktigt tifo.

En målvakt med större meriter än hela övriga serien tillsammans.

Hm… vad var det vi sade om det där med stora förväntningar…?

***

Det tog 70 sekunder.

Pang!

Sundsvalls tjeck Ivan Puncochar sköt 0-1. På lagets första skott.

Belfours räddningsprocent så långt: 0 %.

***

Vågar vi gissa att det inte riktigt var så det var tänkt att bli?

***

Epilog: Leksand vände till slut matchen och vann med 4-1. Belfours tid i föreningen skulle innehålla mycket mer av det mesta, både gott och ont. Men låt oss återkomma till det.

***

17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil