Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 5:

1979 publicerades William Styrons roman Sophie’s Choice. I boken tvingas titelkaraktären välja vem av hennes två barn som ska få leva och vem som omedelbart ska dödas.

Sedan dess har ”Sophie’s Choice” blivit ett begrepp som används, även i betydligt mindre traumatiska sammanhang, för att illustrera ett ofrånkomligt val mellan två dåliga alternativ, där man tvingas att ge upp något viktigt vad man än väljer.

Fenomenet finns inom idrotten också.

För vad man ska man prioritera? En ekonomisk integritet med stadig budget på en medelhög sportslig nivå? Eller vill man ha ett lag som ständigt siktar högst upp bland stjärnorna och fyller truppen med dyra superspelare?

***

När Åshöjdens BK, från Max Lundgrens fyra legendariska böcker från 1960- och 70-talet, tog sig från fotbollens division fem och nästan ända upp i Allsvenskan gjorde man det främst genom finansiering från den stenhårde och iskalle affärsmannen Blåbärskungen. Det ekonomiska stödet var till gränslös hjälp, men man var också hela tiden helt i greppet av mogulens lynne.

Florentino Pérez tog över som president för den spanska fotbollsklubben Real Madrid år 2000 (och nu befinner vi oss inte längre i den skönlitterära verkligheten). Han inledde direkt sin jakt på det perfekta laget. Sommaren 2000 värvade han Luis Figo. 2001 var det Zinedine Zidanes tur. 2002 Ronaldos. Och 2003 köptes David Beckham. 2004 kom Michael Owen från Liverpool.

Snabbt blev ”Real” ett prefix som i svensk press användes så fort ett lag gjorde en satsning med hjälp av ett par storskaliga värvningar. När Modo dammsög NHL på superstars under lockoutsäsongen kallades de snart för Real Modo. I fotbollsallsvenskan talades det om Real Malmö (och det är väl klart, man värvade trots allt Igor Sypniewski). Ja, det skrevs till och med lite om Real Masarna i speedwayens elitserie.

Alla dessa ”Real”, inklusive originalet, hade en sak till gemensamt förutom de stora satsningarna, rent sportsligt gick det i längden tämligen värdelöst för dem.

***

I svensk hockey gjorde sig Percy Nilsson känd som den förste storfinansiären. I slutet av 1980-talet investerade han under två säsonger sammanlagt sju miljoner kronor på spelarvärvningar i sitt Malmö. Satsningen tog skruv. Man var snart i uppe i landets högsta serie och både 1992 och 1994 vann man föreningens två första (och hittills enda) SM-guld.

På många sätt alltså en succé. Men föreningen fick också en fet och dödskalleringskronisk stämpel som sade ”köpelag”. Det har fnysts och häcklats angående Malmös och Percy Nilssons satsningar mer eller mindre konstant under de senaste tjugo åren.

Och ingen kan påstå något annat än att en hel del leksingar också varit del av spottet speet som delats ut.

Det var bara det att även Leksand skulle få samma stämpel.

Symbolen skulle visa sig heta Per-Olof Ejendal.

***

Hans första steg in i det allmäna hockeymedvetandet kom hösten 2005 när Leksands nya, supermoderna arena invigdes. Den hade fått namnet Ejendals Arena efter byggprojektets störste sponsor.

Ännu större skulle uppmärksamheten bli två år senare när han hösten 2007 offentliggjordes som mannen bakom den väldokumenterade värvningen av Ed Belfour. När Teemu Selänne sedan under samma säsong påstods vara på gång förklarade Ejendal att han mer än gärna skulle hjälpa till att finansiera den värvningen.

I stället fick han under den nästkommande våren 2008 nöja sig med att stå för kosingen när Pelle Prestberg skrev på ett tvåårskontrakt.

***

Och det säger sig självt att det finns uppenbara fördelar med att ha denna typ av kapitalstarka vänner på sin sida.

När den snorrike (jo, jag tror faktiskt att det är den tekniska termen för ryssens förmögenhet) Roman Abramovitj 2003 köpte Chelsea hade klubben inte vunnit engelska ligan sedan 1955. På de sju åren som han nu haft makten har laget vunnit tre Premier League-titlar, spelat en Champions League-final och vunnit FA-cupen tre gånger.

Belfour slog Leksands klubbrekord i hållna nollor under en säsong. Prestberg gjorde 139 poäng på 107 matcher under sin tid i föreningen.

Det hade knappast skett utan P-O Ejendal.

***

Problemet är att det är ett stöd som ger föreningen en ytterst oviss tillvaro på en skör lina. För vad händer om sponsorn sätter stopp?

Och konsekvens är i ärlighetens namn kanske inte något som den gode Ejendal alltid har manifesterat.

I september 2007, i kölvattnet av Belfour-affären, berättade han för Dalarnas Tidningar att han ville göra en sådan satsning redan ett år tidigare.

– Jag sa det vid ett möte i fastighetsbolagets styrelse, där jag sitter, och då råkade sportchefen vara med. Men det blev aldrig av den gången. Kanske fanns ingen spelare av rätt sort tillgänglig då.

Han ville se fler liknande storköp.

– Men jag vill helst att andra företag, som Clas Ohlson och Leksandsbröd, för att ta två exempel, gör något liknande som jag gör nu. Det skulle gagna alla, både föreningen och företagen.

I december samma år, när Selänne var på tapeten, tyckte han fortfarande att det där med superstjärnor var en bra idé.

– Om jag skulle få frågan att hjälpa till skulle jag vara positiv. Jag ställer mig positiv, det gör nog hela Dalarna, sade han till Expressen.

I april 2008, när kvalet gått åt skogen, var tonen i samma tidning, minst sagt, en annan:

– Allt har gått snett i tio år. Om Leksand hade satsat på sina juniorer skulle vi aldrig vara i den här situationen.

Nu gjorde den ilskan kanske inte så mycket. På dagen en månad senare skrev Prestberg på.

***

Det är spännande, och angränsande till det komiska, att föreställa sig hur det är att arbeta som sportchef med Ejendal i faggorna.

Att, som Mikael Lundström, å ena sidan veta att så gott som ingen spelare är helt omöjlig att få, att till och med NHL-legender snart kan spela under en.

Och att, också som Lundström, å andra sidan inte kunna utesluta att man efter tre år av hästjobb för föreningen våren 2009 medialt avrättas när storsponsorn i riks-tv får frågan om vad han tycker om det jobb som sportchefen gjort och svarar:

– Vilket jobb?

***

Epilog: P-O Ejendal är fortfarande en avgörande del för Leksands existens. För Dalarnas Tidningar avslöjade han juli 2010 att han så sent som i december 2009 utökat sitt ägande i Leksand Strand för att spelarna skulle kunna få ut sina löner före jul.

***

6. Leksand värvar Yan Golubovsky
7. Burra fixar biffen
8. Ronny Borelius tar ett rejält kliv, rakt in i strålkastarljuset
9. Hockeyradion 94,7 – Vuxna män gör saker tillsammans
10. Rögle demolerar Ed Belfour och en hel bygd
11. LIF jobbar brevväxling
12. 2003/04 – året då Masken blev The Masken
13. Dallas Stars lackar ur
14. Leksand förvandlas till Malmös eviga banemän
15. Calle Steen
16. Ed Belfour får chansen att komma in i matchen och bli varm i kläderna
17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil