Från Burra till Borelius – 100 LIF-höjdare från 2000-talet. 4:
Scenariot är klassiskt.
***
Det händer emellanåt att journalister tappar distansen till vad de skriver om.
När Metallica gjorde comeback efter fem års frånvaro med plattan ”St. Anger” fick Close-Up Magazines Martin Carlsson chansen att åka till USA för en förhandslyssning. Rapporten bjöd på många välbalanserade beskrivningar, bland annat talade han om gitarrerna som ”så jävla skruvade, så jävla onda, så jävla otroliga!”. När skivan väl kom ut i handeln så sågades den med fotknölarna och den gode Carlsson fick skämmas.
I sportvärlden finns ännu fler exempel på luttrade journalister som häpnar över alldagliga detaljer i stjärnornas liv. Som när Per Bjurman spekulerade i Mats Sundins ”efter-match”-rutiner: ”Jag börjar oroa mig för att Sudden byter om för fort. Varje gång han kommer ut från omklädningsrummen tränger eftersvetten fram i en alltjämt rödsprängd panna. Här i Wachovia Center är det riktigt alarmerande. Det ser ut som han inte torkat sig efter duschen – alternativt inte duschat alls.”
Samtidigt kan man förstå det.
Jag skulle i och för sig inte vilja kalla mig något så vackert som journalist, men jag säger då det, den dagen Charlotte Kalla vandrar on the streets of Noret är yrseln nära. Att bli starstruck är någonting djupt mänskligt.
Det är därför dagens punkt är så rolig. Det är också därför vi misstänker att huvudpersonerna i dramat kan bjuda på det här.
***
Ed Belfour måste vara den mest spektakulära värvning av en redan etablerad spelare som LIF någonsin har gjort (med Nisse Nilsson och Per-Erik Eklund som runner-ups). Hypen var givetvis enorm, pressen tung och förväntningarna skyhöga.
När namnet på allas läppar till sist landade i Sverige ville Per Källgren, informatör och pressansvarig i föreningen, se bortom den fina statistiken, skränet och tona ned stjärnglansen. På den officiella hemsidan kåserade han fritt om sitt första möte med Örnen:
Helt enkelt några ögonblick som jag kommer att bära med mig från den här dagen:
När Ed kliver in i korridoren som leder fram till det rum där Mikael Lundström, Håkan Åman och P-O Ejendal sitter och väntar. På väg till rummet tar han sig tid att hälsa på alla som nyfiket kikar på honom. Proffsigt, ödmjukt och helt enkelt precis så som man hade önskat att han skulle bete sig.
När han kliver in i rummet där presskonferensen på Arlanda ska hållas. De första som han stannar vid och skakar hand med är tre matchtröjeklädda killar från Superstars Stockholm. Med ens växer Ed ytterligare några pinnhål som person och spelare. Allt för fansen, verkar vara hans motto.
Tålamodet med alla frågor som han får under dagen. Om, och om igen får han likartade frågor och han svara artigt och proffsigt på dem allihop.
So far so good. En personlig reflektion som ger fansen, hungrandes hemma som små barn på julafton, goda besked och visar allmänheten att mannen i fråga är en vanlig människa och inte Messias. Kan tyckas märkligt att lägga ut på hemsidan, men ändå ett uppskattat initiativ som spolar bort det mediatränade filtret.
I nästa stycke tar dock det hela en märklig vändning. Källgrens beundrande värme tar för några rader nästan en erotisk ton och rapporteringen slår rekord i vilka spärrar som kan sprängas i en stalkeraktig observation av jetlagens konsekvenser:
När han somnar i bilen på väg till Leksand. Efter ett dygn med alldeles för lite sömn passar han på att sluta ögonen i några minuter. Det var faktiskt tur att det inte blev något mottagande från supportrarna vid den norra rastplatsen utanför Leksand. Då hade undertecknad fått vinka åt honom om man säger så.
På plats i Leksand och Ejendals Arena får han återigen ställa upp på bilder och skriva autografer. Något som han så klart ställer upp på.
Man kan väl sammanfatta intrycken av honom med tre ord. Ödmjuk, proffsig och ruggigt trevlig. Om det blev fler än tre ord så bjuder jag på det en dag som denna.
Ed Belfour är här nu.
***
Till Per Källgrens försvar skall det sägas att vi alla var förväntansfulla. Tyvärr fick inte alla möjligheten att se det vackra i en tupplur efter en lång flygresa.
***
5. P-O Ejendal blir Leksands Roman Abramovitj – eller Blåbärskungen
6. Leksand värvar Yan Golubovsky
7. Burra fixar biffen
8. Ronny Borelius tar ett rejält kliv, rakt in i strålkastarljuset
9. Hockeyradion 94,7 – Vuxna män gör saker tillsammans
10. Rögle demolerar Ed Belfour och en hel bygd
11. LIF jobbar brevväxling
12. 2003/04 – året då Masken blev The Masken
13. Dallas Stars lackar ur
14. Leksand förvandlas till Malmös eviga banemän
15. Calle Steen
16. Ed Belfour får chansen att komma in i matchen och bli varm i kläderna
17. Drömliraren
18. Isen går sönder – The Evert Sandin Orgy Story
19. Mora
20. Masken blir lock out-kungen
21. ”Abris” går ut i krig
22. Tommy Sandlin ger upphov till uttrycket ”epic fail”
23. Leksand tar över Kungsbudan
24. Masken vs. 82:orna
25. Micke Lundström – januarikungen
26. …och spelar kvartsfinal mot Färjestad
27. Leksand går till slutspel
28. Niklas Eriksson får sparken
29. ”Återtåget” blir ordet från helvetet
30. Spol-Jansson avgår
31. Leksand vill låna pengar av Magnus Hedlund
32. Leksand förvandlas till Karlberg City
33. Masken försöker göra en Lemieux
34. Petter Ullman presenterar sig för Andreas Salomonsson
35. Ulf Bergkvist bjuder på ”ett klargörande”
36. Krigarkedjan
37. The revenge of Hucko
38. Masken tar med sig en kappsäck full med pengar och drar till Tjeckien
39. Star-tv förvandlar LIF till handbollslandslaget
40. Forslund tar en halvdag
41. Jens Nielsen skriver skolboken om utveckling
42. Sportkommittér – the men in black
43. Widde ger sin syn på det utrikespolitiska läget
44. LIF och förtidspensionärerna
45. Andreas Johansson ger oss fyrtio minuters förhoppningar
46. Örjan Lindmark – den odödlige
47. Niklas Persson förvandlas till superhjälten Kvalserie-Pajen
48. Peter Nordström yxar sönder Niklas Gällstedt
49. Dr Hermansson and mr Hyde
50. Burras 2000-tal
51. Jesper Ollas och kärleken
52. Tomas Forslund flexar sina tatueringar i riks-tv
53. Eddie Läck – ett litet inlägg om att göra någon illa
54. Petter Ullman står upp för Almtuna
55. Mikko Rautee talar ut om sig själv, sin stjärnstatus och sin framtid
56. Hans Lodin+sarg-ut=sant
57. Torgny Löwgren – missarnas man
58. Jens Bergenström och hans blogg
59. Hans Lodin och Lars Jonsson – backkonstellationen Gud glömde
60. Miraklet i Ejendals Arena
61. Per Källgren rycker ut till Micke Lundströms försvar
62. Antti-Jussi Niemi får en kyss som heter duga
63. Sigge Svensson och jakten på det perfekta slutet
64. Ryan Foster visar vad han går för
65. Mikael Karlberg vinner Elitseriens poängliga
66. Burra straffar Linköping
67. Leksand gör Mora en tjänst
68. Micke Pettersson och Johan Rosén slår etablissemanget på käften
69. Jarmo Tolvanen – A new hope
70. JLGP får in en smäll på Fredrik Carlssons näsa
71. Masken ser ”en hel del kvaliteter” hos Tobbe Holm
72. Mike Siklenka går fel
73. Micke Lundström nätverkar
74. Greg Parks kommer tillbaks
75. Patric Kjellberg chattar
76. Domare Hellström visar var skåpet ska stå
77. Niklas Andersson ersätter Janne Huokko
78. Gamla polare från tiden då det begav sig, visst är vi det
79. Joaquin Gage – the boy with the thorn in his side
80. The rise and fall of Robert Nilsson
81. Harry Persson och hemligheternas kammare
82. Michael Ryder vs. Ödet (och Johan Witehall)
83. Burra kastar in handduken – bokstavligt talat
84. Leksand värvar Mikko Rautee
85. The Brynäs Connection
86. Curre Lundmark pulls a Tommy Söderberg on Jan Nemecek
87. The year of Jukka
88. …men Frölunda slår tillbaka tre år senare
89. Widde massakrerar Frölunda
90. Peter Ekroth jobbar extra
91. Aftonbladet doktorerar i ämnet ”Jonas Elofsson”
92. Gabriel Karlsson laddar för en karriär som borstbindare
93. Jardan planerar helgen
94. Mike Stapleton – Belfours förfader
95. Konsten i att bli världskändis över en natt
96. ”Speaker-Christer”
97. Reinhard Divis fråntas all heder och ära i riks-tv
98. Leksand gör en Jesus
99. Elias Granath och Johan Backlund leker Rambo
100. Jimmie Ericsson cruisar Leksand runt i Skellefteås bil
Kommentera inlägget