Leksandsbloggen

Enligt Sportbladet ska allt nu vara bäddat för att Tommy Salo snart tar över som sportchef i Leksand.

Om det är just den sportchef Leksand behöver återstår att se. Det vet nog varken du eller jag.

Jag tycker att vi kan rikta in oss på tre andra saker:

1) Efter  en stormig vår, sommar och höst där sportchefsposten stått vakant är det underbart att höra någon är så extremt tydlig med att han vill ha jobbet och ser det som en drömchans.

2) Tidigare under höstsäsongen ryktades det om att Peter Forsberg skulle göra sin comeback för Oskarshamn. Anledningen skulle i huvudsak vara hans vänskap med Salo. Hur påverkar den här flytten Foppa? När bildar han kedja med David Åslin?

3) Det är en meriterad man som vi ser ut att få som sportchef.

Vi tar det i bilder:

Foton: Bildbyrån. Elitseriedebuten skedde i Västerås.

…och NHL-debuten i New York Islanders.

…innan han tog sig an nästa superklassiska NHL-klubb: Edmonton Oilers.

Efter en tid tillsammans med Foppa i Colorado Avalanches följde Salo med sin kamrat till Modo.

Efter detta avslutades karriären i Göteborg för Frölunda.

På senare år har han hunnit med att vara både tränare och sportchef i Oskarshamn.

…men naturligtvis har jag, som den dramaturg jag är, sparat det bästa minnet till sist:

Mrmadhawk avslöjade vid midnatt att han var på gång. DT skrev i morse att han var klar på try out.

Nu är det officiellt bekräftat att 28-årige centern Jared Aulin kommer att provspela för Leksand. Aulin har bland annat sjutton NHL-matcher på kontot. I förmiddagens nyhets-sms beskrivs han som ”nyttig i pp och tekningsskicklig”. Och att det kan behövas råder knappast några tvivel om.

Enligt DT har Leksand skrivit try out-kontrakt med 28-årige centern Jared Aulin. Om det stämmer lär det bekräftas snart.

I vilket fall som helst råder det inga tvivel om att det handlar om en spelare som är kapabel att öppna upp motståndarförsvar med innovativa passningar. Vi får bara hoppas att, säg, David Åslin är bättre på att förvalta efterföljande målchanser:

Expressens Tomas Pettersson bjuder i dag på ett intressant porträtt av Luleås sportchef Lars ”Osten” Bergström.

I artikeln nämner Pettersson ett inslag om Luleå i Sportspegeln från hösten 1996.

Det reportaget går att se här nedan. Klippet är arton och en halv minut långt och gjort av Albert Svanberg, the mastermind bakom SVT:s legendariska krönika från fotbolls-VM 1994. Det är drygt arton minuter av intressant, ärlig och unik idrotts-tv och ett perfekt smakprov på hur elitseriehockey såg ut under mitten av 90-talet. Och hur en 20-årig Mattias Öhlund såg ut i en parodiskt ohipp skjorta och ett par glasögon från Kalla kriget-eran.

Leksandskoppling?

Tja, det ska erkännas att den inte är jättestark. Men vi får i alla fall chansen att höra när Johan Rosén, senare Leksands lagkapten och nu J18-tränare, berättar om sin blyghet: 

Tonerna har varit rätt upprörda sedan fredagens match mot Oskarshamn. Och klagomålen har handlat om domarens insats. Det är fullt förståeligt. Delvis SKA man bli sur när man tappar en tvåmålsledning efter kvittering under slutsekunderna. Och dessutom VAR domarens match inte överdrivet lyckad.

Men jag la ingen stor vikt vid det i min matchrapport. Och jag kommer knappast att göra det om framtida domarinsatser heller.

Det handlar inte om det vanliga pratet om hur svårt det är att döma en hockeymatch eller pressen på domarna eller att de på det stora hela sköter sig bra eller att de inte kommer att ändra sig bara för att man klagar eller om att det alltid är domaren som bestämmer. Även om det naturligtvis är så. (Och det handlar definitivt inte om det närmast fascistoida förbudet för tränare att klaga på domare i media. Allvarligt, vad är det för dumheter?)

För det första ser jag matchrapporterna främst som en redogörelse för hur det egna laget, alltså Leksand, har skött sig, hur de kan utvecklas och vad jag tror att de kan få ut under resten av säsongen. Vad en funktionär som inte är en del av laget har haft för sig känns i det sammanhanget inte relevant.

För  det andra känns det märkligt att förvånas varje gång det blir fel. Herregud, är vi inte vana vid det? Leksand har nyss påbörjat sin femte raka allsvenska säsong och domarnivån är så där i den här serien, vilket ju inte är så förbannat konstigt med tanke på att landets allra bästa domare dömer i en annan serie. Och det måste även spelarna vara beredda på. De kan liksom inte räkna kallt med att samtliga rättsskipare ser exakt allt som händer, aldrig feltolkar närkamper eller missbedömer en offsidesituation. Det är en del av spelet. Det spelar ingen roll om man tycker att det är åt helvete eller att det är charmen med sporten. Oavsett vilket är det lik förbannat en del av spelet.

Jussi Pesonen och Antti Hulkkonen vet att de riskerar utvisning när de går in i sådana situationer som de åkte ut för i sista perioden senast. Och det upprör mig mer än när en domare dömer fel. Domaren gör, törs jag lova, sitt bästa, det gör förmodligen inte spelarna när de försöker ta en genväg genom att ruffas.

För det tredje är det farligt i längden att skylla poängtapp på domarmissar. För det är ungefär samma domare som dömer i ett eventuellt kval, även om det brukar bli viss elitserieförstärkning. På samma sätt som ett lag inte lugnt kan luta sig tillbaka och säga ”det är inte nu vi ska vara bra” och bara räkna kallt med att power play-, box play- och passningsspelet plötsligt ska börja klaffa bara för att det bränner till kan man heller inte tro att domare utvecklar fler ögon, rättvisare bedömningsnivåer eller en övernaturlig känsla för vad som är dykning så fort matchen är viktig. Bara för att, säg, Brynäs står på andra sidan försvinner inte risken för överpetiga slashingutvisningar.

Och slutligen, och kanske det viktigaste, det blir efter ett tag oändligt tjatigt att läsa. Det handlar inte om att det inte känns förjävligt när domaren dömer orättvist, det är sjukt irriterande när det sker. Skulle jag skriva om alla domslut som jag i stundens hetta blir sur över så skulle det uppta ungefär åttio procent av mina texter. Det är bara att fråga de som sitter bredvid mig i tv-soffan eller på läktaren.

Mrmadhawk:

”Pelle Prestberg dunkade in ett grymt PP-mål mot Skellefteå.
Han har spelat två år i allsvenskan med Leksand. Men det kommer inte att märkas. Han kommer producera i FBK-tröjan och göra skäl för varenda krona han tjänar.”

Jo, tack, vi vet.

Tack och lov att vi har Jens Bergenström.

Framtiden är här.

Leksandsbloggen.se expanderar. Vi är stolta att presentera http://www.leksandtimes.se.

Den här bloggen kommer att finnas kvar, men ni missar något om ni inte tittar in på vår nya sida. Där kommer det att bjudas på matchrapporter, intervjuer, bloggar, nyheter och mycket mer.

Redan nu kan ni läsa om hur leksingen Niklas Bröms känner för att nu spela i Mora, hur Mats Aspemo presenterade sig som föreningens nye vd och vilka som är hans favoritspelare genom tiderna.

Så följ med. Framtiden är här nu.

Leksands vd Håkan Åman tackar för sig. Beskedet kom under eftermiddagen via LIF-sms.

Det blev fyra säsonger vid rodret för Åman. Han kom in i föreningen våren 2006 samtidigt som Micke Lundström tog över som sportchef. Det kändes som att dessa herrar tog med sig en känsla av proffsighet in i organisationen, som om man äntligen fick in en riktig vd och en riktig sportchef, som jobbat som det tidigare och inte bara fått jobben innan de knappt ens hunnit sluta spela för A-laget, som var fallet med deras föregångare Jonas Bergqvist och Masken Carlsson.

Leksand har varit en omtvistad förening under Åmans tid. Det blir oundvikligen så när en så känd förening misslyckas med tydligt sportsligt mål flera år i rad. Vad som har hänt, vem som har gjort vad och vem som har orsakat vad kan det bara spekuleras i. Ryktena har varit många, och från alla kanter, speciellt under den gångna våren och sommaren. Vi struntar i det just nu, tycker jag.

Vi fokuserar i stället på det vi definitivt vet.

Vi vet att Leksand, trots fem år utanför den högsta serien, lyckats skrapa fram resurser till storskaliga satsningar med högre budgetar än flera elitserielag. Håkan Åman har varit huvudansvarig för att det har lyckats.

Vi vet att Leksands Strand har etablerat sig de senaste åren. Håkan Åman har jobbat stenhårt med detta. Och utan att vara någon ekonomisk expert kan jag konstatera att det av allt att döma har varit en stor ekonomisk succé.

Detta är verkligen inte kompetens som man kan ersätta i en handvändning.

Samtidigt är det ett väldigt ansträngande jobb som man helt enkelt inte klarar av att sitta på hur länge som helst.

Under sommaren har tränarna, sportchefen, stora delar av styrelsen och stora delar av spelartruppen försvunnit. Det är en förändringens tid och det kan vara läge att då också göra denna förändring.

Åmans folk i ledningen har försvunnit, en ny regim har tagit över och Åman har inte verkat ha någon naturlig roll i den. Detta kan tycka vad man vill om, jag vet inte vad som är rätt och vad som är fel, men nu är situationen sådan och då är det enda hållbara att sluta.

Nu återstår att tacka för den här tiden och med spänning se vem som blir ersättaren. Detta kommer sannerligen inte bli en lätt jakt.

Leksands Sparbank firade i dag 140-årigt jubileum. LIF passade på att visa upp sig i Sparbanksparken i centrala Leksand. Vi var där.

Foton: Fridah Jönsson/Oskar Klingborn

Hela laget var samlat så när som på Jon Knuts och Jean-Luc Grand-Pierre.

Tomas Kollar ser det som en stor ära att vara ny lagkapten. Och han tycks redan ha lärt sig de rätta kaptenstermerna: – Det viktiga är inte vilka som har de bästa spelarna, utan vilka som har bästa laget.

Tränarna Christer Olsson och Niklas Eriksson fick prata målsättning. Olsson: – Spelar man i Allsvenskan är det svårt att INTE ha som målsättning att spela i Kvalserien.

Framtidens A-lag fanns i publiken.

Jesper Ollas: – Det ska bli en spännande säsong, det har ju byggts lite nytt i Leksands IF.

Johan Pellas (i mitten): – Och så är du en riktig teknikkonstnär?
Ken André Olimb (till vänster): – Nja, ni får väl komma under säsongen och se själva.
Niklas Eriksson (till höger) tycks se fram emot det.

Nytt backpar? Johan Svedberg och Eric Moe, båda med rötterna i Sundsvall.

Vår framtida superhjälte Victor Rask ser fram emot att försöka ta en plats i A-laget.

Så här kommande säsongens målvaktspar, Patrick Galbraith och Erik Hanses, ut bakom maskerna.

Träningsmatchernas skyttekungar Jens Bergenström och Daniel Hermansson. Bergenström utsåg Tomas Kollar till omklädningsrummets pratgladaste.

Försäsongens succémålvakt Erik Hanses var populärt villebråd under autografskrivandet.

Foto: Bildbyrån. Jens Bergenström fick jubla tre gånger om på onsdagskvällen.

Västerås-Leksand 3-4 (0-1, 0-2, 3-1)

Leksands mål: 0-1 Jens Bergenström (Johan Hägglund, Stefan Erkgärds), 0-2 Jens Bergenström, 0-3 Jesper Ollas (Ken Andre Olimb, Stefan Erkgärds), 1-4 Jens Bergenström (Johan Svedberg, Daniel Hermansson).

***

Eftersom jag i kväll placerade min kropp i den frysbox som var ishallen i Hedemora kan vi gott smyga igång säsongen med en första matchrapport.

***

Vi tar det viktigaste först. Efter Jens Bergenströms skadefyllda fjolårssäsong är det upp till bevis i år. Kan han åter bli den spelare som så sent som 2008 vann hela Allsvenskans poängliga? Varje positivt steg känns viktigt i den strävan. Och den leksing vars hjärta inte bultar lite extra för Bergenström är ingen riktigt leksing.

Därför var det en fröjd att få se honom sätta tre mål mot Västerås.

Målen i sig var inga märkvärdigheter. Två (0-1 och 1-4) i power play på returer efter backskott, ett (0-2) på friläge efter en indianare av VIK-backen Robin Axbom. Men det var påpassliga och kyliga skyttekungamål. Han var dessutom väldigt aktiv och bra hela matchen och hade kunnat göra fler mål.

***

För att vara träningsmatch tyckte jag att tempot var oväntat bra. Leksand gick ut väldigt starkt i första perioden och anföll med bra fart och tog greppet om matchen, delvis tack vare fyra raka power play. På det fjärde kom första målet. Det dröjde en kvart innan Västerås för första gången etablerade press i anfallszon och man avslutade också perioden så, men Erik Hanses täppte igen föredömligt.

Även andra perioden gick i Hanses tecken. Domarpendeln slog över och det var i stället Västerås som fick det ena numerära överläget efter det andra, bland annat två raka minuter i fem mot tre, men Hanses var då omutlig och blandade flyt med ett par fantastiska räddningar. I stället kunde Leksand utöka sin ledning två gånger om och där avgjordes matchen.

***

Kanske var det mina förväntningar som var lågt ställda, men de flesta imponerade på mig i dag. Hanses var som sagt förträfflig. Han har en tendens att se närmast passiv ut i målet men när pucken väl kommer är han stensäker. Backspelet fungerade rakt igenom bra. Och anfallsspelet höll uppe farten så gott som hela matchen, även om det mattades av i sista perioden. Målen trillade dessutom i en mer strid ström än tidigare under försäsongen.

***

Några övriga individuella glädjeämnen (utan inbördes ordning):

1) Jag har varit skeptisk till värvningen av Stefan Erkgärds men i dag utstrålade han säkerhet och bjöd dessutom på flera bra, tunga skott och fick också två välförtjänta assistpoäng.

2) Johan Svedberg fick massor av speltid i samtliga spelformer och det märktes varför. Han kändes otroligt stabil och som att han aldrig backar från att ta sitt ansvar. Han kommer att bli en klippa under den kommande säsongen.

3) Det var härligt att få se Martin Janolhs, Henric Andersén och Martin Karlsson bilda kedja igen. De två förstnämnda fick mycket speltid och strålade av självförtroende. De gjorde dessutom ett utmärkt arbete när de fick chansen tillsammans i box play.

4) Daniel Hermansson rörde sig och agerade som just den ledare han måste vara på isen i år.

5) Jesper Ollas var Jesper Ollas. Kort och gott.

6) Jussi Pesonen verkade ha det svårt att hitta en bra roll och komma in i spelet i första perioden, men lyckades ändå snyggt frispela Ken Andre Olimb vid ett tillfälle. I de två avslutande perioder syntes han mer och låg bakom flera anfall och imponerade med sitt kloka rörelsemönster och sin kyla med puck.