Leksandsbloggen

Tommy Salo säger här att Herr A är klar.

Leksandsbloggen säger välkommen tillbaka, Herr A.

.

Nu ska jag vara lite nyanserad här. Jag vet att det är skittråkigt att läsa sånt här när man är mitt uppe i glädjeruset efter en fin värvning men jag måste skriva det. Så känsliga läsare; blunda.

Gabriel Karlsson-värvningen har många fördelar och med tanke på ekonomi och diverse annat strul kring den här föreningen så är det förstås ett jättejobb av Tommy Salo att ro detta i hamn.

Men.

På forum och Facebook och allt vad det heter så hyllas han som om det vore Michael Ryder och Francis Bouillon som återvänt och med på skeppet fanns även Alex Ovetjkin och tvillingarna Sedin.
Gabbe kommer bli otroligt viktig i lagbygget och bidra såväl offensivt som defensivt som i omklädningsrummet. Kul också att Jensa får tillbaka sin lekkamrat. Men sakta i backarna lite, han kan inte direkt gå på vatten (om det inte är fryst då, obviously…) och vi måste någonstans ha rimliga krav på spelarna vi tar hit. Jag är jätteglad över värvningen, men Gabbe är en stor och viktig pusselbit i något som kan bli ett fint pussel. Gabbe är inte pusslet.

Angående Raffl vet jag inte vad jag tycker. Å ena sidan var hans brorsa Thomas helt okej första säsongen i Luleå, å andra sidan rök han all världens väg i år. Å ena sidan igen så är Michael tydligen en vassare poängspelare. Å andra sidan för såna här värvningar mina tankar alltid till Tamás Gröschl. Å ena sidan en sista gång så är allsvenskan bra mycket sämre än elitserien.

Nu väntar vi bara på att Färjestad ska spela hem det där guldet (för det kommer de att göra) så att Pelle Prestberg-värvningen kan bli officiell.

Men ännu mer väntar vi på att Filip Forsberg ska bestämma sig för att stanna. För det gör han väl? Eller?

Annars kan vi slänga både Pelle, Gabbe, Salo och alla österrikare i världen i sjön.

/Bergman

Foto: Claes Thirus. Välkommen hem, Gabbe!

Leksands IF har nu gjort klart med den österrikiske forwarden Michel Raffl, 22, samt centern Gabriel Karlsson, 31.
Raffl kommer senast från Villacher i den Österrikiska högstaligan där han på 229 matcher gjort 132 (67+65) poäng.
– Michael är en spännande spelare som är bra på skridskorna och som har producerat mycket poäng under hela sin karriär. Han är även uttagen i det Österrikiska landslaget och kommer således spela VM nu under våren, säger Tommy Salo.

Centern Gabriel Karlsson har spelat i tre säsonger i Leksands IF och kommer närmast från två säsonger i Timrå där han 09/10 var assisterande kapten och den senaste säsongen agerade lagkapten.
– Gabriel ser vi som en potentiell lagpappa och med hans lugn, både på och utanför isen, kommer han ha stor del i att lotsa in våra unga spelare i rollen som seniorer. Vi ser Gabriel som en kille som kan axla ett stort ansvar i det här laget, säger Tommy Salo.

Leksands IF har nu gjort klart med den österrikiske forwarden Michel Raffl, 22, samt centern Gabriel Karlsson, 31.
Raffl kommer senast från Villacher i den Österrikiska högstaligan där han på 229 matcher gjort 132 (67+65) poäng.
– Michael är en spännande spelare som är bra på skridskorna och som har producerat mycket poäng under hela sin karriär. Han är även uttagen i det Österrikiska landslaget och kommer således spela VM nu under våren, säger Tommy Salo.

Centern Gabriel Karlsson har spelat i tre säsonger i Leksands IF och kommer närmast från två säsonger i Timrå där han 09/10 var assisterande kapten och den senaste säsongen agerade lagkapten.
– Gabriel ser vi som en potentiell lagpappa och med hans lugn, både på och utanför isen, kommer han ha stor del i att lotsa in våra unga spelare i rollen som seniorer. Vi ser Gabriel som en kille som kan axla ett stort ansvar i det här laget, säger Tommy Salo.

Leif ”Strumpan” Strömberg är som bekant ny tränare i Malmö Rödhåks. Under sin tid som tränare i Leksand berömde han Martin Janolhs med ord i stil med: ”Han kan bli den nye Micke Karlberg”.

Enligt en mycket trovärdig källa ska Strumpan – som nu jobbar som expert på Viasat – varit på Janolhs under play off och frågat om han inte är intresserad av att spela i Skåne.

Som tur var har Martin kontrakt, men det kanske inte är stenklart för det? Känns dock som att Malmö siktar lite högre än en 19-åring med 11 poäng på 68 matcher i allsvenskan. Han har nog större chans att få en roll som ”producerande” i Leksand än hos Strumpan.

Oskar Klingborn (ja, det är ett jävla tjat om honom i den här bloggen men han är med och driver (nåja) den och säger jäkligt många vettiga saker) nämnde när Marcus Johansson (heter han så?) i Växjö dundrade in 1-1 från blå att det ”vore kul om vi hade någon som kunde göra mål från blå”.

I periodpaus två gick jag förbi Janne Huokko i arenakorridorerna.

Jag tror inte man förstod hur unik han var ur Leksandsögons sett.  Det gör man definitivt nu. Sigge, visst, men annars då?

Så:

Höj klubban, vänta på passen, dräm till för allt ni är värda. Det är ju inte så jädra svårt egentligen. Man behöver inte ens någon som skymmer målvakten.

Titta här bara.

Foto: connys-tv.blogspot.com

Mårthen Bergman heter jag.

Det är två saker ni borde veta om mig.
1.  När jag såg Filip Forsberg spela hockey för första gången blev jag förälskad direkt. Hans sätt att – Ilja Kovaltjuk-style – hela tiden dribbla med pucken medan han åker, hans vilja att hela tiden komma till avslut, hans kreativitet, hans högerfattning och hans sätt att skjuta som får åtminstone mig att tänka på en viss Michael Ryder.

2. Under alla matcher jag sett med Leksand så har jag aldrig någonsin kommit så pass sent in till en period att jag har missat ett mål.

Ni som är lite före har redan slagit ihop 1 + 1 och räknat ut att jag precis entrade pressrummet när publiken exploderade ute i arenan 1.16 in i period två mot Växjö.

Jag kommer ut till pressläktaren, glädjeskuttar bort till kollega Oskar Klingborn och frågar ”Det var inte Filip va? Jag missade väl inte hans första mål i Leksandströjan?” Klingborn, alltid lika vänlig, passar på att hälla i hela saltkaret när han lugnst svarar ”jo, och det var skitsnyggt”.

Glad, men ändå besviken på mig själv.

Varför är Filip Forsberg så fin i våra ögon då? Jag kan bara svara för mig själv.

Han är uppväxt i Leksand, han har bara spelat för Leksand, han har galler och han har nummer 16 på tröjan. Niklas Erikssons nummer.

Niklas Eriksson
Jesper Ollas
Filip Forsberg

Tre generationer Leksandshjärtan. Spelare som nästan bara har representerat Leksand. Filip Forsberg kommer förstås inte göra lika många säsonger i Leksand som herrar Eriksson och Ollas. Filip kommer med största sannolikhet att vara NHL-spelare innan han hunnit fylla (höhö) systembolag.

Det ska bli en fröjd att följa din väg dit Filip. Och glöm aldrig – a.l.d.r.i.g – att det var jag – i egenskap av ansvarig för Leksand Times – som förde fram dig i rampljuset via Rose & Foppa-bloggen.

————–

Filip låter även hälsa att bloggandet snart ska tas upp men att han har ”lite mycket att stå i” för tillfället.

Han är här med ursäktad.

Året var 1996. Jag gick i trean på Örbyskolan i Stockholm. Det var snart sommarlov.

Jag och en av mina bästa vänner under lågstadiet, Oscar, var hockeytokiga. NHL 1996 till Sega Mega Drive gick på  högvarv nästan varje dag efter skolan och spelade vi inte TV-spel så satt vi och pysslade med våra hockeybilder.

Jag hade upptäckt Peter Forsberg via frimärksstraffen och hört talas om finalserien mellan Modo och Malmö. Han hade haft mina ögon på sig sedan flytten till Quebec Nordiques.

Min familj hade inte kanalerna  som visade Stanley Cup-finalen mellan Colorado Avalanche och Florida Panthers men pappa Thomas hade snälla jobbarkompisar som spelade in matcherna. Jag gjorde vad jag kunde för att undvika att få reda på resultatet för att sedan kunna mata in VHS:erna märkta ”Colorado-Florida, Stanley Cup-final” i videon och klistra mig fast vid skärmen de kommande tre timmarna.

****

Skolavslutningen var den 7:e juni, dagen efter Sveriges nationaldag. Det var varmt så in i helvete och jag hade bränt sönder ryggen så till den milda grad att jag spände hela kroppen av smärta varje gång en lärare eller klasskamrat skulle krama mig.

Pappa hade jobbat nattskift och hade tagit med sig bandet med den andra matchen i Stanley Cup-finalen till skolan.

Oscars pappa ”Berra” kom fram och flinade när han såg bandet.
”Vilken galen match det var i natt du!”

”Jag vill inte veta” sa jag och höll för öronen.

Sen tog nyfikenheten över.
”Varför var den galen?”

Berra hade mig på kroken.
”Resultatet var väl inte väntat direkt…”

Fan, hade Florida vunnit – i Denver. Skit.
”Aja, säg hur det gick då.”

Berra frågade om jag helt säkert ville veta. Det ville jag.
”Colorado vann med 8-1. Forsberg gjorde hattrick”.

Aldrig – varken förr eller senare –  har en kyrkceremoni varit långtråkigare.

Väl hemma var det presenter och tårta. Det minns jag inget av. Däremot minns jag vad som hände när festen var slut:

Då började festen.

1-0, Peter Forsberg
1-1, Stu Barnes
2-1, Rene Corbet
3-1, Peter Forsberg
4-1, Peter Forsberg

Det hade gått cirkus en kvart. Det sista målet var ett slagskott i plexit av Joe Sakic där pucken studsade ner på målet och sen framför krysset där Forsberg slog in den på volley. (5.48 kan ni se hela hattricket)

Mina ögon var stora som pingisbollar. Mitt hjärta vidöppet. Jag var frälst.

Peter Forsberg var magisk hela den säsongen och det här blev på något sätt det som avgjorde hela Stanley Cup. Florida hämtade sig inte efter krossen i Pepsi Center, trots två raka hemmamatcher. Colorado vann i fyra raka och tyske backen Uwe Krupp avgjorde med matchens enda mål i period nummer sex i den sista matchen.

Sedan dess har jag älskat ishockey och jag har älskat varje sekund Peter Forsberg har varit på isen. Det skulle bara bli löjligt att försöka rangordna hans snyggaste mål, läckraste passning eller största stund som spelare.

Jag nöjer mig med att konstatera att det inte finns någon ishockeyspelare i världen som har en lika mäktig highlights-video som Peter.

Han är den största svenska idrottsmannen någonsin och hade han fått vara hel hade han med all säkerhet uppnått samma status i NHL som Nicklas Lidström.

Ingen kunde dominera en match som han. Hade Peter gett sig fan på någonting så spelade det ingen roll om motståndarlaget ledde med 5-0.

Peter, din kärlek till ishockeyn och att du inte gav upp eller sa att du skulle sluta förrän det verkligen var 110 procent kört, det är jag dig oerhört tacksam för.

Nu ska jag gå ner i källaren och hämta min Forsberg-låda med 70 stycken – väl förvarade i hårda plastfikor – hockeybilder.

Tack för alla minnen, alla leenden och alla tårar.

I min hockeyvärld hänger #21 högst av alla tröjor i taket.

Såhär välkomnar man en ny spelare. Samma sak på tröjan.

Hej Kristian Luukkonen!

Hur stavar du ditt namn egentligen?
(Materialaren Johan Bonde går förbi samtidigt och mumlar ”ja inte sådär i alla fall”)

Schyst välkomnade, eller vad säger du Kristian?
– Ja, felstavat.. kanon!

Då vet man sin plats i hierarkin.
– Precis. Man får ta det man får.

Patrick Galbraith. Jag älskar dig. Alla i Leksand älskar dig. Du är den mest älskvärda varelsen Gud (eller vem det nu är som skulpterar) har skapat.

När jag ser dig spela ishockey får jag samma känsla som jag får när jag tittar på den här bilden.

Med detta sagt.

Om vi inte går till elitserien och Hugo börjar vifta med sina miljoner och locka med att Malmö ligger i Danmark:

Lyssna inte på honom. Du får mer  kærlighed här.